Reklam på bio

Jag snubblade över en studie om hur biobesökare minns reklam som visas innan filmerna på biografer. Även om den inte innehöll häpnadsväckande resultat dras några slutsatser som jag tycker är både intressanta och lite roliga för er som är intresserade av konsumentbeteenden.

För det första finns (inte helt oväntat) ett starkt samband mellan hur mycket besökarna tar del av reklamen och minns den – med hur mycket de tittar på bioduken när reklamen visas och hur mycket de tittar på något annat. Vanligaste anledningarna att besökare tittar bort är att de antingen vänder blicken på en medbesökare eller på sin mobiltelefon.

Beroende på hur konstellationen av besökarna ser ut, så varierar tiden som de tittar på bioduken eller tittar bort under reklamen. Om det är enbart kvinnor som sitter tillsammans så ägnar de mer tid att prata med varandra och därför mindre tid åt att titta på reklamen som visas. Om det enbart är män eller män och kvinnor, så ägnas mer tid åt att titta på bioduken under reklamen. Detta skulle i teorin kunna innebära att det är mindre lönsamt att visa reklam på bio som enbart vänder sig till kvinnor.

En annan rolig detalj är att när besökarna äter någonting, exempelvis popcorn, så vänds blicken mer mot bioduken samtidigt som popcornet äts jämfört med när besökare inte har med sig några snacks in i salongen. Det kanske är tur det, annars skulle det väl snöa popcornen i salongen om alla sitter och pratar med munnarna fyllda.

Ett mer oväntat resultat handlade om huruvida upprepad reklam får besökare att minnas den bättre, upprepnings-strategin. Vilket visade sig inte vara någon effektiv metod för att få besökarna att minnas reklamen. Forskarna tror det är bättre att fokusera på att försöka få besökare att uppmärksamma det som visas på duken i större utsträckning (och mindre tid åt att titta åt annat håll) än att repetera samma reklam flera gånger.

Studien är från Journal of Marketing Communications och heter Recall of preshow cinema advertising: A message processing perspective.

Starbucks till Stockholm

Starbucks har hittills bara öppnat upp i Malmö, Göteborg och på Arlanda. Nu är det snart dags att smälla upp portarna även i Stockholms innerstad, närmare bestämt ett 20-tal caféer innanför tullarna. Gott säger vissa, dyrt säger andra.

Egentligen är det ganska otippat att de inte öppnat i Stockholm för längesen med tanke på hur positivt inställda vi svenskar är till amerikansk kultur och amerikanska varumärken.

Den intressanta frågan är hur de kommer stå sig mot de redan etablerade Waynes Coffee, Espresso House och Coffeehouse by George. Starbucks svaghet är att de är dyrare än sina konkurrenter, deras främsta styrka är varumärket. Förhoppningsvis kanske vi får se en uppväxling nu hos de konkurrerande kedjorna vad gäller upplevd service, fungerande wifi, gratis påtår och inbjudande möblering.

Starbucks image har genom åren kantats av såväl engagemang i politiska frågor som fulspel i kaffeodlande länder.
Varumärkesstrategiskt är det ett företag som byggt kännedom mycket genom närvaro och produktplacering i amerikanska TV-serier och filmer, det är därifrån många av oss känner igen deras gröna logga med sjöjungfru i mitten.

Det enda jag kan tycka är lite synd nu när det väl är dags, är att den ”exotiska känsla” som funnits över Starbucks när man besökt dem i andra länder delvis kommer försvinna. Men det kanske är värt det – vi får väl se.

Snubblar Paul Ronge på egna grepp?

Paul Ronge är en tungviktare i PR-branschen. Han är PR-konsulten och författaren som gärna uttalar sig i media. Jag har läst hans böcker och kan rekommendera boken ”När Janne Josefsson ringer”.

Under diskussionerna kring LIDL’s uppmärksammade (och hyllade) DILL-kampanj positionerade sig Paul Ronge kritiskt. Hans uttalande i Aftonbladet löd: ”Jag tycker hela det där greppet, att göra lätt för sig genom att ljuga för folk för att få uppmärksamhet, inte bara är moraliskt fel utan också oeffektivt. Du kan inte bygga trovärdighet genom att lura folk”. En linje som bygger på att sanning och ärlighet varar längst i PR-sammanhang.

Under veckan dök dock en historia upp som väckte frågor kring det här ställningstagandet. I en artikel i Publikt, fackförbundet ST:s tidning beskrevs hur Paul Ronge blivit utan betalning efter att ha assisterat Bemannia i kriskommunikon.

En historia som börjat med att fackförbundet Unionen krävt Bemannia på belopp i miljonklassen efter att de brutit mot kollektivavtal. Bemannia är som namnet antyder ett bemanningsföretag och de har inte dragit jämt med varken Unionen eller ST.  För att bemöta det senaste anklagelsen från Unionen ville man ta in professionell hjälp och bestämde sig då för att ringa Ronge.

Väl på plats togs det fram en strategi som, vad det verkar, gått ut på att smutskasta facket. David mot Goliat är berättelsen de gick för. Det stora elaka facket är ute efter Bemannia som sysselsätter många anställda. Rubrikerna man sökte var enligt artikeln i stil med ”Därför attackerade Unionen Bemannia – hade skickat fel avtal till medlemmarna”, ”Bemanning rött skynke för Unionen – nu hotas xxx jobb efter segdragen konflikt” och ”Så styr Unionen Västtrafik – usel stämning och sjukskrivningar”. Dessutom ville man skicka en annons till Unionens tidning Kollega i hopp om att den inte skulle tas in, och därmed stärka sitt case.

En naturlig följdfråga utifrån den framtagna strategin blir förstås – går den inte stick i stäv med den kritik som riktades mot DILL-kampanjen? Sanning och ärlighetslinjen.

Och åter till artikelns rubrik. När Ronges faktura på dryga 150 000 landade hos Bemannia tyckte de att den var väl saltad och ville bara betala en tredjedel (och hotar dessutom med stämning). Det fick Ronge att skicka en stämningsansökan och likt Unionen kräva Bemannia på pengar. Plötsligt blev han David och Bemannia Goliat.

En märklig situation har alltså uppstått. Ronge hjälper ett företag att slippa undan sina skulder och får nu själv inte betalt från dem som han borde. All förståelse för den som inte får betalt för sitt jobb, men är det inte något motsägelsefullt med att kräva pengar från någon som man samtidigt hjälper att slippa betala pengar till andra?