Trash branding

Trash branding är ett fenomen som i korthet ut på att säga, eller för den delen göra någonting som vid en första anblick framstår som negativt och därför intresserar medierna. Det går inte att prata om trash branding utan att exemplifiera med Ryanair.

Flygbolaget som brukar gå ut med uppgifter som att man ska ta betalt för toalettbesöken under flygningarna, införa ståplatser på planen, lagar sina maskiner med silvertejp eller säga att ARN är ”a wanky Swedish consumer group”. På det sättet får man medierna att skriva om hur dåliga och snåla flygbolaget är. Något som många företag skulle vara livrädda för, men som Ryanair välkomnar. Helt enkelt därför att det är gratisreklam och bygger deras varumärke. Det finns nog inget annat flygbolag som fått lika mycket press som dem de senaste åren.

Ryanairs varumärke står egentligen bara på ett enda ben – det är billigt! Andra flygbolag tävlar om att erbjuda bra service eller vara ganska billiga, eller i alla fall billiga i förhållande till servicen man erbjuder – ja, ni hör ju själva hur otydligt det blir. Ryanair har valt en annan väg, de ska vara billigast – that’s it.

Att vara billigast kräver givetvis en skickligt utformad affärsmodell, något som är grunden i Ryanairs verksamhet. Sedan gäller det att kommunicera och få alla att förstå att man håller lägst priser. Det är här trash brandingen kommer in. Det handlar för Ryanairs del nämligen inte bara om enskilda PR-stunts, utan en genomgående känsla av att det sparas in på ALLT när man reser med bolaget.

Ett annat exempel på trash branding är Gunilla i Hollywoodfruar. Hon har byggt en image som ”elaka häxan” i programmet. En image som medierna älskar och som hon gör karriär på. Huruvida det är en vald strategi eller hennes riktiga personlighet låter jag vara osagt. Vad som är tydligt är att alla hennes framträdanden gemensamt stärker denna image och att medier och publik inte kan få nog av henne.