Typografi, en balans mellan vetenskap och konst.

Jag måste säga att det är fascinerande med typsnitt och typografi, och framförallt arbetet bakom. Ett detaljfokuserat hantverk som i många fall går ut på att ”inte märkas”. Det finns de som anser att ju mer en läsare blir medveten om ett typsnitt eller en sidlayout, desto sämre är typografin.

Syftet kan också vara det motsatta, när valet av typsnitt ska hjälpa till att fånga din uppmärksamhet, som t.ex. en logga eller löpsedel. De viktigaste frågorna oavsett syfte är: passar typsnittet för den avsedda uppgiften? Får det fram budskapet?

Det intressanta är att det inte finns något facit som ger dig det optimala typsnittet för varje tillfälle. Det är individanpassning som gäller. Vi kan bl.a. uppfatta vissa typsnitt som mer lättlästa om våra ögon är vana vid dem. Och att formge t.ex. böcker handlar om att hitta rätt typsnitt i kombination med radlängd, radavstånd, textstorlek, sidstorlek o.s.v. Det är ett jobb som kräver tid, kunskap och ett öga för estetik.

Även om det finns regler inom typografin. Kan den erfarne, precis som inom skriftspråket, uppnå nya höjder genom att medvetet bryta mot dessa. Det gäller helt enkelt att hitta en perfekt balans mellan vetenskap och konst.

För den som vill skaffa sig en överblick av typsnittens värld kan jag rekommendera boken ”Precis min typ” av Simon Garfield. Den tog mig två våningar upp. Tipsa gärna om andra bra böcker i ämnet!

One Reply to “Typografi, en balans mellan vetenskap och konst.”

Comments are closed.