Meningen med hela skiten

Typsnittet Courier och en färgsättning från Susan Lanefelt’s gympingpass fick mig att jag höja på ögonbrynen när jag först höll den i min hand. Boken skriven av reklamforskaren och succébloggaren Nina Åkestam. Jag har läst den, jag gillar den och jag tänkte skriva några rader om den.

Om jag hade gissat vad den skulle handla om, skulle jag nog sagt reklam. En fd. reklamare och numera reklamforskare, då är det ingen dum gissning. Men nej. Boken handlar om vad som är meningen med hela skiten. Tankar, funderingar och insikter kring bl.a. karriär, välmående och självkänsla.

Boken väckte faktiskt flera saker i mig. Först och främst tar jag med mig ett gäng intressanta tankar och reflektioner. Men den var också underhållande och ibland rent av rolig. Man gillar personen som pratar och jag tycker Nina skickligt bjuder på sig själv med personliga betraktelser. Exempelvis hur det är att arbeta på en ineffektiv reklambyrå i New York. Men jag kände mig också lite frågande, vilket jag ska återkomma till.

Hon talar utifrån egna erfarenheter, som hårt arbetande ”ja sägare” som tutat och kört i tvåhundra tills det en dag tog stopp. En inställning till arbete och karriär som många säkert känner igen sig i. Och en inställning som kan leda till att vi glömmer bort hur vi egentligen mår.

En tankeväckare som diskuteras är – Varför gör vi det vi gör? Hon beskriver en filosofi hon kallar ”85-åringen”. Vid tillfällen då vi ställs inför val, osäkerhet eller obekväma situationer – bör vi tänka oss in i framtiden och ställa oss frågan: Hur ska vi agera för att inte behöva ångra något när vi fyller 85?

Och vad var det nu jag ställde mig frågande till? Jo, att beskriva sin bakgrund som en uppväxt i en av världens rikaste länder, i en av de finaste stadsdelarna, i ett hem där akademi, kultur och entreprenörsskap legat på bordet. Att ha pluggat på Handels, jobbat i reklambranschen och sedan varit en sväng i New York. Det låter i mina öron privilegierat. Att då samtidigt prata om att komma fram till saker ”den hårda vägen”, känns lite konstigt. Nästan lite provocerande. Men det är inget huvudtema för boken, så det är ingen big deal. Men en tanke.

Jag kan rekommendera boken till dig som tycker karriären är viktig, som lägger ner mycket tid på ditt jobb eller som kanske känner att din tid helt enkelt inte räcker till. Jag ingår själv i den gruppen.