Därför är Street Harassment-videon vilseledande

På några dagar har filmen ”10 Hours of Walking in NYC as a Woman” fått över 30,000 000 träffar. Den har bl.a. omnämnts på SVT, Aftonbladet och Nyheter24.

Första tanken efter att ha sett den, vilket också gett den vingar, är att man blir irriterad och tänker ”bedrövligt att hon inte får vara ifred på New Yorks gator!”. Det är också budskapet som organisationen Hollaback! vill lyfta fram. Den väcker känslor helt enkelt. Och det känns outhärdligt att gå på New Yorks gator.

Ur ett strategiskt perspektiv, vilket den här bloggen är inriktad på, bör man ge avsändarna en eloge som lyckats lyfta frågan och få så stort genomslag. Men filmen är också vilseledande. Jag ska berätta varför.

[youtubeplay id=”b1XGPvbWn0A” size=”large”]

Jag vill först klargöra att beteenden som går över gränsen självklart aldrig ska accepteras, som när en person i filmen förföljer henne. Annars är många av kommentarerna i stil med ”hej, hur e läget?”. Dessa kommentarer kan också betraktas som objektifierande. Men det här inlägget går inte ut på att granska och värdera varje kommentar, jag är intresserad av hur paketering/klippning fått viral spridning.

Det framgår i videon att det handlar om 100+ kommentarer. Om vi utgår ifrån att hon går runt i hela 10 timmar. Och hon under den 1,30 min långa sekvensen som visas passerar c:a 100 personer. Ponera då att hon passerar 2500 personer i timmen (kanske fler). På 10 timmar skulle det bli 25,000 personer.

Om filmen hade visat att 1 person på 250 säger något till henne, skulle den inte väckt särskilt starka reaktioner och fått en sådan spridning. Här har klippningen gjort sitt jobb. En klippning och paketering som gett videon vingar. Men ett källkritiskt öga anar också en viss vässning.

På en 10 timmar lång promenad i Stockholm skulle jag exempelvis kunna passera mängder av höga ljud, stinkande dofter eller varför inte folk som går in i en. Det skulle sedan se fullständigt outhärdligt ut om man klipper ihop alla händelser på 1,30 min.

Min poäng med det här inlägget är inte att förminska sexistiska kommentarer. Poängen är att medvetandegöra hur klippning och inramning kan spetsa sanningen och få miljontals människor att reagera. Det är skickligt gjort. Jag lyfter på hatten.