Dags att mygga av Sommar i P1?

Det blir mer och mer uppenbart att Sommar i P1 kommer från en tid då utbudet av kanaler och program var försvinnande liten. Parallellt med att mängder av program rensats bort har Sommar i P1 överlevt. Jag tror det beror på två saker. Tradition och digitalt utanförskap.

För egen del har det för varje år blivit svårare och svårare att lyssna igenom upplästa historier. I sommar gav jag programmet fem försök, men avbröt dem alla. Problemet ligger i att jag sedan några år befinner mig i podcast-världen och njuter av utbudet.

Varför lyssna på en person som läser från ett manus när jag kan lyssna på samma person ha en levande dialog i ett annat program? Eller varför lyssna på någon som läser upp ett skrivet skämt när jag kan lyssna på samma person improvisera och berätta spontana historier på volley? Och varför lyssna på en uppläst redogörelse av hur saker och ting ligger till, när jag kan höra samma person få motfrågor under en intervju?

Men det kan vara så att Sommar i P1 berättar en historia och sätter saker i perspektiv. Programmet berättar nämligen att det fanns en tid då Sveriges mediautbudet var en TV-kanal och två nationella radiokanaler. Det berättar också att det finns ett digitalt utanförskap, där många fortfarande inte hittat nyckeln till podcast-världen. Så visst, programmet fyller nog en viktig funktion ändå!