Luften gick ur oss när Pontus dog

Vi var mitt uppe i firandet av en kompis svensexa när beskedet nådde mig den där augustidagen för två år sedan. Pontus Schultz hade gått bort i en cykelolycka i södra Frankrike. Inte bara Veckans Affärer, tidningen där han varit chefredaktör sedan 2006, drabbades av chock. Det kändes som att hela mediebranschen blev kallare, mer cynisk och mindre optimistisk efter händelsen. Lite som att luften gick ur oss. Att något gick sönder.

Pontus SchultzPontus Schultz representerade så mycket. Han var framtidstron personifierad, övertygad om möjligheterna för både journalistiken och affärerna, och med hopp om ett mer mänskligt näringsliv där fler än vita medelålders män i kostym får plats. Ofta så tidig med sina analyser och spaningar att det dröjde länge innan de faktiskt blev verklighet på ett bredare plan. Men det blev de.

För mig personligen var Pontus Schultz den som öppnade dörren för mig hos Veckans Affärer. Tidningen trodde på mig och mitt digitala fokus när jag 2008, som ganska färsk frilansare, ville intervjua Kenth Muldin (då vd på STIM), Elin Alvemark (då Label Manager på PIAS) och Daniel Ek (vd på Spotify) kring framtidens musikkonsumtion och intäktsmodeller (se bild). Jag fick även intervjua smartingar som Clay Shirky, gjorde ett knäck om digitala karriärister med bland andra Katrine Kielos och Linda Skugge, och jag hoppade även in som webbredaktör på redaktionen några gånger.

Uppslag ur Veckans Affärer, februari 2008

Pontus död drabbade mig personligen mycket mer än jag hade trott, trots att jag inte kände honom personligen mer än som uppdragsgivare. Jag kommer på mig själv med att ganska ofta tänka på honom och vad han hade gjort om han fortfarande var i livet. Och självklart tänker jag på hans familj och nära anhöriga och smärtan av att förlora någon alldeles för tidigt. Att Pontus dog blev en personlig förlust för hans närstående, ett slag mot en mediebransch som redan stod på knäna och kanske också en punktering för många av de egna visioner människor i branschen hade haft.

Många av hans tidigare kollegor, vänner och familj har skrivit starka skildringar om Pontus Schultz och hans sätt att vara medmänniska och ledare på. Jag tänker inte försöka mig på det. Anledningen till att jag idag tänker på Pontus Schultz och vad han betytt är Pontus Schultz stiftelse för ett mänskligare näringsliv som ikväll kommer att dela ut sitt årliga pris till en person som ”gör betydande insatser för ökad hållbarhet, jämställdhet och mångfald i näringslivet”.

Jag kommer att besöka seminariet och prisutdelningen med vetskapen att Pontus Schultz gärning lever vidare i alla de som fick förmånen att möta honom. Några av dem finns på plats ikväll, och det känns både hoppfullt och starkt.

(Bild på Pontus Schultz: Bonnier R&D, CC BY-SA 2.0)

6 Replies to “Luften gick ur oss när Pontus dog”

Kommentera