Källkritiken är död – Leve källkritiken

När texter och bilder med uppseendeväckande faktauppgifter sprids med viralhastighet är det lätt att placera källkritiken på samma plats som när man kollar på en romantisk komedi; De flesta förstår att relationer inte alltid fungerar som på film, och att den där härligt höstmysiga New York-scenen med alla löven på gatan antagligen skulle motsvaras av en grå novembertisdag i en trist Stockholmsförort om den ägde rum i verkligheten. Ändå vill vi titta filmerna, och ändå sprider vi uppgifter vidare utan att ha någon som helst koll på om de stämmer.

Jag tänkte på det när jag såg den här bilden passera i mitt flöde:

soldat

Jag tror i och för sig inte att den här typen av uppmaningar får oss att helt sluta dela uppgifter som vi inte vet är 100 procent korrekta. Men det sätter ljuset på ett aktuellt fenomen.

Medias roll som gatekeeper (och faktagranskare) har urholkats både av nätets hastighet, mediernas brist på resurser och vår egen möjlighet att via sociala medier skapa och sprida innehåll och nyheter utan att passera en redaktion eller någon annan form av kontrollinstans. Metro gör ett förtjänstfullt jobb med sin Viralgranskare anförd av Jack Werner, och jag hoppas vi kommer se fler exempel på den typen av ”voice of reason” i framtiden. Samtidigt finns det också fördelar med mångfalden av källor och sätt att sprida innehåll på.

För om nätet gör det möjligt att sprida lögner lika snabbt som fiberkablarna ger det oss också möjlighet att nå ut med motbilder och perspektiv som förr i tiden aldrig fått utrymme i något av de begränsade utrymmen som de etablerade medierna erbjöd sina läsare. Vinnaren är den som vet hur man sållar och kan skapa både tekniska och kunskapsmässiga filter gentemot den information som sköljer över oss all vaken tid.

Källkritiken är död. Leve källkritiken.

Kommentera