Är Stockholmsföraktet ett självförakt?

Stockholm

Igår kväll debatterade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och journalisten Emanuel Karlsten i SVT:s Agenda. Ämnet för kvällen var lokaljournalistikens osäkra framtid, och jag vet inte om Mattsson och Karlsten egentligen var motståndare i diskussionen, men i en tråd på Twitter efteråt kom en kommentar om de bådas hemvist. Någon skrev att det var typiskt att två Stockholmare blev inbjudna när landsbygdens journalistik skulle debatteras. Karlsten opponerade sig med hänvisning till att han är från Visby och bor och jobbar i Göteborg. Det slog mig vilket starkt Stockholmsförakt det finns på vissa håll i Sverige. Ett förakt som både ryms i redaktionell form (läs: SVT Göteborg) men också genom sociala medier.

Det är ganska få som jobbar inom medie- eller kommunikationsbranschen som är födda och uppvuxna i Stockholm. De flesta är helt enkelt inflyttade från olika delar av landet, och därför blir konflikten mellan stad och landsbygd ännu mer intressant. Min slutsats blir lika kort som tydlig, i alla fall om min hobbyanalys stämmer. Jag tänker att misstänksamheten och irritationen över ”Stockholmare” som fenomen lika mycket handlar om ett förakt mot de som flyttade från hemorten. Det är kanske även där som attityden att storstadsbor skulle anse sig vara förmer än andra kommer ifrån. Stockholmsföraktet är kanske lika mycket ett självförakt riktat mot ”en del av oss” som blev ”en del av dem” men också en frustration över svårigheten att nå igenom den massiva koncentration på storstäderna som riksmedia ägnar sig åt (vilket i sin tur förklaras av att ekonomisk och politisk makt, reell och informell, är samlad där. I kombination med en krisande mediebransch). Att landsbygden exotifieras och bara dyker upp på nyhetsagendan vid avvikande händelser (i brist på löpande bevakning) är också en högst aktuell och relevant debatt. Och det är kanske ingen konstig gissning att det bidrar till motsättningar.

En konfliktlinje mellan stad och landsbygd finns i de flesta länder och världsdelar, precis som att folk på landsbygden ofta är åsiktsmässigt betydligt mer konservativt än storstäder. Själv har jag gjort resan fram och tillbaka mellan större och mindre orter. Jag är född i Stockholm, uppvuxen i Norrköping, pluggat och bott i Enköping, Uddevalla, Göteborg och Halmstad samt även bott i USA och Afghanistan. Jag minns att jag hade väldigt svårt för Stockholmare när jag var yngre och jag minns inte ens vad det grundade sig på, som det brukar vara med fördomar med andra ord.

 Bild överst: Magnus Nordström, (CC BY-NC-ND 2.0)

Kommentera