Våldsmoralist javisst

Populärkulturen är fylld av vålds- och vapenskildringar. Några av de största blockbuster-filmerna Hollywood producerat bygger ofta på skildringar av mord, extrema våldsdåd eller misshandel av människor. Detsamma gäller de största succéerna inom spelvärlden. Ända sedan filmen Motorsågsmassakern hade premiär har diskussionen om det så kallade videovåldet och vilken effekt underhållningsvåld har på dess publik pågått med en mer eller mindre hög frekvens.

Själv har jag inga problem med att spela Battlefield eller kolla på Homeland. Jag tror inte att det gör mig till en massmördare. Däremot finns det något som får mig att reagera (som tur är). Det är när skildringar av autentiskt våld visas. Det kan handla om mobilfilmade klipp från en krigszon, en demonstration eller en gänguppgörelse. Jag blir fortfarande berörd, som tur är. Jag tar fortfarande illa vid mig, även om jag också känner hur äktheten i det jag får se skapar en (inte alltid önskvärd) attraktion för innehållet i sig. Likt den som saktar ner vid en trafikolycka för att se vad som hänt, är det nästan omöjligt att motstå kraften i det som är äkta, oavsett om det är söta kattungar på youtube eller en bambuser-sändning från pågående attacker i Syrien.

Efter att själv ha burit både uniform och vapen i en konfliktzon började jag även reagera negativt på en viss sorts bilder i sociala medier – poserandet. Du vet när en kompis har besökt en skjutbana och lägger upp bilder på instagram där hen med vapen vill se tuff och hård ut. Eller när någon ska på maskerad och tar bilder av sig själv hållandes i en replika av ett handeldvapen. Jag har gjort det själv också och förstår mekanismen som ligger bakom. Tror jag.

Det jag tänker är att en våldskultur tar sig olika uttryck, både i populärkulturen, i väpnade konflikter och i människors liv. Så länge vår fascination för vapen och våld är så stor (och bekräftas i så många olika uttryck) kommer det också upprätthålla en maktordning som bygger på just våldsanvändningen.

Har jag gått och blivit antivåldsmoralist? Nja, precis på samma sätt som den egna tiden i uniform fick mig att reagera starkare på våldsskildringar, gav den mig också insikter om våldsmonopolets väsen och situationer där jag på riktigt inte kan se hur en icke väpnad konfliktlösning vore möjlig.

It’s complicated. Som vanligt.

Samverkan med en tysk officer under min tid utlandsstyrkan.

Kommentera