Jag fick ett mail om Våldtäktsbriefen…

Efter gårdagens inlägg om Våldtäktsbriefen (kampanjen för att ta fram ett nytt ord för våldtäkt) fick jag en del reaktioner. Anledningen till att jag skrev inlägget var för att diskutera kommunikationsmetoden som kampanjen använder, och hur jag som utomstående person uppfattade den. Jag ifrågasatte aldrig själva syftet med att uppmärksamma och driva en debatt kring våldtäktsbrott, vilket jag självklart ser som en viktig och bra ambition. Personer som Margret Attladotir och Hanna Fridén har kritiserat kampanjen utifrån att det inte skulle behövas ett nytt ord för våldtäkt.

Jag fick ett mail direkt från Linda Holmgren som skapat kampanjen och är aktuell med en bok som riktar sig till våldtäktsoffer. Jag frågade om det var okej att lägga ut hennes mail här på bloggen, och det sa hon ok till. (Några formuleringar har även använts av Linda som kommentar till tidigare inlägg).

Så här skrev hon:

”Frågan har ju minst sagt rört upp många känslor idag.
Först och viktigast: Nej tävlingen är inte fejk. Den baseras på mitt liv som i allra högsta grad är verkligt. Jag älskar ord och hittar ofta på nya när jag inte tycker att svenska språket räcker till.

Det jag vill uppnå med att skapa ett nytt ord är att gråzonen mellan rätt och fel ska försvinna. Männen som våldtog mig tog inte in sitt brott. Många gärningsmän gör som dom och använder sig av argumentet att det inte kan ha varit en våldtäkt när dom inte använde våld. I mitt fall drogade dom mig för att sedan kunna använda min kropp som dom ville. Att ha sex med någon mot hens vilja, alternativ utnyttja en försvarslös kropp, är alltid lika fel och det tycker jag att samtyckesbrott förtydligar (särskilt om lagförslaget det pratas om går igenom).
Hannas kommentar har jag lite svårt att ta till mig eftersom jag är ett offer själv och det skulle aldrig falla mig in att prata nedlåtande om någon annan med min historia.

Jag är inte så naiv att jag tror att det förändrar världen att vi skapar ett nytt ord, men något måste göras och detta är ett litet steg åt rätt håll. Dom senaste dagarna har samtyckesbrott fått otroligt många människor att reagera. Långt ifrån alla är positiva, men varje reaktion gör att frågan lyfts och det i sig är guld värt.

Har du förslag på bättre sätt du tycker jag kan jobba vidare tar jag otroligt gärna emot dom.”

Mitt svar till Linda såg ut så här:
”Jag förstår nu att tävlingen inte är fejk. Det jag redovisade i inlägget var en känsla av att den var det. Den känslan är förstås personlig och hänger lika mycket ihop med trenden i kommunikationsvärlden senaste tiden, som med ditt faktiska sätt att kommunicera kring ditt budskap. Det har inget med syftet eller ambitionen med kampanjen att göra. En del verkar ha blandat ihop diskussionen kring hur man genomför en kampanj med att man skulle vara emot själva syftet med kampanjen. Det är för mig helt olika saker.

Jag köper dina argument kring själva ordet samtyckesbrott, även om jag har svårt att tro att förbrytare skulle ändra sitt beteende på grund vilket ord som beskriver brottet. Tyvärr. För det finns inget jag hellre vill än att du och andra som drabbats hade sluppit det. Och jag förstår om kampen för att byta ord på en våldshandling (psykisk eller fysisk) hjälper till att mobilisera en motståndskraft och ett engagemang kring de frågorna.”
Våldtäktsbriefen

Kommentera