Svårare eller lättare att vara singel?

Hur många artiklar som beskriver nätdejting med nyvakna ögon tål Sverige? (tänkte jag när jag läste den här DN-artikeln av Niklas Wahllöf igår). Jag minns första gången jag hörde att någon av mina vänner träffat en partner via nätet. Det var 1996. Då lät det lite exotiskt och ovanligt. Det gör det inte längre. Ändå går det tydligen fortfarande att skriva om FENOMENET nätdejting, och hur det trots formulär och matchningsalgoritmer ändå handlar om den personliga kemin när man väl ses, och att grunden för mänskliga relationer är svår att boxa in i checklistor. Den siste kulturskribenten som lämnar en tvåsamhet, ger sig ut på (nät)dejtingmarknaden och skriver en artikel om det, är antagligen inte född än. Dock tas flera intressanta teman upp i artikeln, teman som inte handlar om dejting utan snarare fokuserar på tvåsamhetsnormen generellt.

Det handlar om vad internet gör med våra relationer, både när vi ska skapa nya och behålla de vi redan har. Enligt sociologi-professorn Göran ­Ahrne (som citeras i artikeln) står sig tvåsamhetsnormen stark trots ett samhälle som monterat ned många av de rent praktiska hindren som finns för att leva ensam. Idealet är fortfarande två (eller fler – som i familj).

Jag funderar på om de sociala flödena gör det enklare eller svårare att vara singel i nådens år 2014? Och om nätet hjälper eller stjälper förutsättningarna för varaktiga relationer. Tvåsamhetsmanifestationer som högtider, bröllop och parmiddagar kan inte bara kännas exkluderande för den som lever ensam, de är också en instagramfest med en bilduppladdningsfrekvens som nästan överstiger den första vårsolen. Samma sak gäller sociala situationer i allmänhet. Den som känner sig ensam kan med enkelhet se exakt hur icke-ensamma alla andra är genom de digitala tittskåp de byggt upp kring sina liv. Du publicerar antagligen inte en bild på en tom soffa en lördagkväll, men gärna en stökig bild från festen du besöker. Och dagen efter är rollerna ombytta.

Normtrycket i all sin prakt får en extra skjuts på nätet, snarare än att utmana våra föreställningar om hur man ska leva, och med vem. Eller? För att förändra normerna som ryms i mitt flöde skulle jag nog behöva göra radikala förändringar i vilka människor jag är vän med. Snacka om att skapa ett utanförskap.

Kommentera