Hur en enda tweet kan förstöra ett liv

Kommer du ihåg Justine Sacco? Inte? Det tror jag att hon själv är ganska glad över. En enda oaktsam tweet för lite över ett år sedan ödelade i princip hela hennes karriär och startade en lavin av näthat, skämt och reaktioner. Historien om hennes öde ger en inblick i konsekvenserna av en hyperuppkopplad värld där 140 teckens begränsning också innebär enorma risker för den som vill kontrollera hur den uppfattas av omgivningen.

Justine Sacco var pr-personen från IAC som den 20 december satte sig på en flight från New York till Sydafrika, twittrade ut några snabba tweets, innan hon satte telefonen i flight mode för flygturen över atlanten. Vid landningen hade en hel värld uppmärksammat hennes tweets, hashtaggen #HasJustineLandedYet trendade worldwide, hon var i stort sett redan uppsagd från sitt jobb och hade fått enormt mycket kritik. Hennes telefon fylldes snabbt med hundratals meddelanden och mentions från både vänner och upprörda människor.

Den tweet som startade allt var den här:

“Going to Africa. Hope I don’t get AIDS. Just kidding. I’m white!”

Jag minns själv händelsen och hur många tech-bloggar rapporterade om händelsen, något som förstås gav det ännu mer spridning.

I efterhand har Justine Sacco berättat att tweeten var ett sätt att göra sig lustig över amerikanernas inskränkta inställning och dessutom ironisera över sitt eget ”white privilege”. Den var ironiskt skriven, men som de flesta vet, är ironi dömt att misslyckas på nätet – framförallt när innehållet visas upp utan sin kontext.

Hade alla de som upprördes över tweeten läst vad Justine Sacco skrivit i övrigt kanske reaktionerna blivit annorlunda. Men det var för sent.

Diskussionen om näthatets konsekvenser pågår konstant, men kanske diskuterar vi för sällan de ”karaktärsmord” som sker i kölvattnet på ogenomtänkta statusuppdateringar. Vem har inte sagt något ogenomtänkt i ett svagt ögonblick och sedan ångra sig? Idag kan ett litet snedsteg få livsavgörande konsekvenser. Ibland är det befogat, men jag skulle säga att det lika ofta beror på bristen på kontext. Vi kan inte läsa in tonlägen och sammanhang utan agerar på bristfällig kunskap.

Den som inte gjort sig skyldig till en överdriven reaktion på nätet får gärna kasta första stenen, jag vet i alla fall att jag gör det regelbundet. Det går fort att avfärda någon eller något. Dessutom krävs svartvita resonemang för att få extra spridning i tyckonomins flöden. En liten tröst skulle möjligtvis kunna vara att lika snabbt som något uppmärksammas och kritiseras långt mer än vad som får anses rimligt, lika snabbt riktas strålkastarljuset till nästa uppdatering att kritisera, uttalande att fördöma eller person att hänga ut.

Den som lyckas kontextualisera debatterna på nätet och öka den emotionella bandbredden för vår kommunikation på nätet sitter antagligen på en av de viktigaste sociala uppfinningarna för framtidens webb.

2 Replies to “Hur en enda tweet kan förstöra ett liv”

  1. Pingback: Blue Coaster33

Kommentera