Obama ryter till mot Fox News

”Sällan ser man en intervju med en servitris som uppfostrar några barn och gör allt rätt, och ändå inte kan försörja sig.” 

I det här klippet med USA:s president Barack Obama pratar han om bristerna i hur Fox News bevakar USA:s fattigaste, och hur bevakningen främjar stereotypa bilder av den fattigaste delen av befolkningen. Ska en president recensera medierna?

obama-fox-news

SVT Aktuellt struntade i att räkna kön

Bild från den briljanta Tumblr-bloggen "Congrats, you have an all-male panel"
Bild från den briljanta Tumblr-bloggen ”Congrats, you have an all-male panel

Att räkna är viktigt. Och för representation i media kanske ännu viktigare. SVT:s Aktuellt hade tidigare ett projekt där redaktionen räknade hur många män, kvinnor och personer med nordiskt klingande namn som förekom i sändningarna. Något som verkar ha funkat hyfsat när det gäller jämställdhet, men inte lika bra för övrig mångfald. Nu rapporterar Kulturnyheterna att Aktuellt lagt ned projektet i brist på tid.

P1 Morgon i Sveriges Radio verkar ha lyckats lite bättre. De har verkligen utnyttjat räknandets magi när de gått från 73 procents manliga gäster till att oftast uppnå 50/50 mellan kvinnor och män enligt Kulturnyheterna (sen kan gott könsdebatten i sig reflekteras också, apropå ytterligare kön).

Räknandet hjälper till att sätta ljuset på strukturella problem och skapar goda argument för förändringsarbete. Men berättar siffrorna varför strukturen ser ut som den gör? Oftast inte. Då krävs djupare analys. Nyligen släpptes ”Områdesrapport utöver de jämställdhetspolitiska delmålen: Media inklusive sociala medier” av Madeleine Kleberg, docent vid Stockholms universitet. I slutordet för Kleberg ett intressant resonemang kring effekten av räknandet kopplat till journalistrollen. Vad händer när man uppnår jämställdhet både i bevakningen och bland redaktionsmedlemmarna?

”Man kan givetvis diskutera den förväntan som finns om att just kvinnor ska ”göra skillnad” i journalistiken. Krav ställs inte på att 31 manliga journalisters arbete ska medföra en normativ förändring. Den ”manliga” journalistiken utgör i stället normen och därmed innebär förväntningarna på att kvinnor ska göra något annorlunda just för att de definieras som de ”andra” med uppenbar risk för marginalisering. Det är inte lätt att göra skillnad i en arbetskultur där nyhetsvärderingen ofta anses sitta i väggarna alternativt i ryggmärgen. Det är lättare att tala om fördelningen kvinnor och män i olika yrkesgrupper inom medier än att diskutera en nyhetsvärdering som tenderar att misskreditera kvinnors erfarenheter.”

Med andra ord: Bara för att en struktur förändras till att inkludera mångfaldsaspekter som kön och härkomst betyder det inte att de normer som präglar kulturen förändras automatiskt. Fundera på’t.

Relaterat: Häromdagen berättade Rättviseförmedlingen om hur deras nya tjänst Rättviseräknaren nu kommer att börjar testas hos olika redaktioner. Den gör till exempel att Aktuellt slipper rodda med sina excel-ark och manuellt mata in uppgifter kring deras sändningar. Istället ska verktyget automatiskt mäta och belysa innehållet ur ett mångfaldsperspektiv på ett snabbt och enkelt sätt. Sedan måste förstås räknandet leda till handling.

Så kan Sverige hjälpa andra med internet

”Internet kom med ett löfte. Alla oavsett rikedom, social ställning och geografisk hemvist skulle kunna ta del av det globala informationsflödet. Internetekonomin skulle bli utvecklingsländernas chans att ekonomiskt närma sig västvärlden, men så har det inte blivit.”

Så skriver de tre forskarna Richard Nakamura, Patrik Ström och Robert Wentrup vid Handelshögskolan i Göteborg i en debattartikel hos tidningen OmVärlden*. Och det slår mig hur mina egna gamla tankar om internetutvecklingens sprängkraft får sig en törn. För visst var vi många (i alla fall jag) som under åren runt millennieskiftet verkligen trodde på nätet som en organisk urkraft, redo att omkullkasta gamla idéer om allt ifrån affärsmodeller och kommunikationsmönster till nationsgränser och kulturella klyftor.

Å ena sidan har det skett genom en ökad globalisering och ett kommunikationslandskap där de verktyg och kanaler du använder varje dag lika gärna kan vara producerade på USA:s västkust som på en webbyrå i Stockholm. Å andra sidan har vi som extremt uppkopplad nation på många sätt utökat avståndet gentemot mindre utvecklade länder. Och det handlar inte bara om tillgång till internet och datorer. Kan du inte läsa och skriva blir det ändå svårt att använda nätet, oavsett hur mycket det överbrygger fysiska avstånd och dåligt utvecklad infrastruktur, något som de tre forskarna är inne på i debattartikeln.

Vad kan vi göra för att utjämna dessa skillnader då? Enligt handelsforskarna från Göteborg kan Sverige som nation utnyttja att vi redan vet hur man bygger stark internetnärvaro, både fysiskt och kunskapsmässigt. Så här skriver de i artikeln:

”Sverige är ett av få länder som är starkt i hela internetvärdekedjan, det vill säga med kompetens i bredbandsbyggande på glesbygden, samt framgångsrika internationella internetföretag. Denna erfarenhet (internetinfrastruktur, digitalt entreprenörskap och internationalisering) skulle kunna kanaliseras till ett profilområde för svenskt utvecklingsarbete, och därmed bli ett viktigt globalt bidrag till att minska den digitala klyftan mellan västvärlden och utvecklingsländerna.”

* Transparens: OmVärlden finansieras av Sida, men har en egen ansvarig utgivare och produceras av min arbetsgivare Intellecta Corporate. Jag jobbar själv aktivt med tidningen tillsammans med övriga redaktionen.

Kodar du som en tjej eller?

Jag är sen på bollen men vill inte missa att tipsa om inlägget Coding like a girl, skrivet på Medium.com. ”Sailor Mercury” delar med sig av erfarenheter från könsroller i programmeringens värld och skriver också om vad andra berättat för hen. Hur en kvinna ena dagen bar en klänning på en tech-konferens och sågs som oförstående eller oteknisk, och hur hon dagen efter gick dit med en geek-t-shirt och jeans och fick ett helt annat bemötande.

Det är förstås inget unikt för tech-världen att våra fördomar eller föreställningar om andra människor sätter upp hinder för oss att bygga relationer eller förstå vår omgivning. Snarare är det bara ännu ett i raden av exempel på hur det som anses feminint eller kvinnligt också innebär en nedvärdering av en människas kunskap eller intelligens.

”Apparently, presenting as feminine makes you look like a beginner. It is very frustrating that I will either look like not a programmer or look like a permanent beginner because I have programmed since age 8. I have basically always wanted to be a programmer. I received undergrad and grad degrees from MIT. I’ve worked as a visiting researcher in Honda’s humanoid robotics division on machine learning algorithms for ASIMO.”

Läs Coding like a girl. Gör det nu.

Så syns du på Wikipedia

Wikipedia i Europa
Wikipedia-artiklar skrivna på engelska i Europa. Källa: Trace Media.(CC BY-ND 2.0)

Med åren har Wikipedia blivit ett allt mer kraftfullt verktyg för att hitta källor och information, men går det att kontrollera vad andra skriver om dig eller ditt företag? Spontant är svaret förstås nej, eftersom hela idén med Wikipedia är dess användarskapade innehåll samt tydliga regelverk kring intressekonflikter och jävsituationer. Du får lita på att uppslagsverkets användarcommunity lyckas beskriva din verksamhet, men kan förstås själv redigera eller lägga till information som följer riktlinjerna.

En trovärdig artikel på Wikipedia ska helst innehålla flera pålitliga källor, många olika redigeringar och personer som bidragit med innehåll, inte uppdateras för ofta (redigeringskrig) samt gärna rankas som ”utvald artikel” vilket innebär att Wikipediaredaktörerna har bedömt den som utmärkt, bra eller rekommenderad.

”Wikipedia är ett uppslagsverk, men inget vanligt uppslagsverk
All information ska ha källor och vara relevant, teoretisk och beständig över tid
Wikipediagemenskapen är varken demokratisk eller anarkistisk” (Källa: Wikipedia)

Det finns många saker du som användare kan göra för att både bidra till Wikipedias innehåll, lära dig om hur plattformen fungerar och i förlängningen lyfta både dig själv och det du brinner för.

  • Se dig själv i ett större sammanhang. Bidra med information som ligger utanför ditt närmaste intresseområde. Varför inte beskriva dina konkurrenter, bidra med historiskt bildmaterial från de egna arkiven eller skriv om trenderna i din bransch, snarare än hur ditt företag är överlägset ett annat.
  • Delta i diskussionen om Wikipedia-innehållet. Är du tveksam, skriv en notis i diskussionssidan till artikeln och berätta hur du resonerat. Då uppfattas du som konstruktiv och hjälpsam snarare än någon som försöker manipulera innehållet till egen fördel. Var modig. Våga prova på och var generös och ödmjuk om du får mothugg kring en uppdatering.
  • Titta på andra. För att dels förstå hur Wikipedia fungerar rent tekniskt men också lära dig hur texter är komponerade så är ett bra tips att titta runt hur redan befintliga artiklar är utformade. Ofta kan du inledningsvis kopiera struktur och upplägg för att få en grund till ny information.

Första gången jag försökte skapa en sida om mig själv (utan framgång) på Wikipedia var över 10 år sedan. Sedan gav jag snabbt upp och insåg att jag fick lita på att andras bedömning snarare än mitt eget bekräftelsebehov. Kanske är det därför det fortfarande inte finns någon sida…

Män som försöker förstå kvinnor

Ibland kan jag störa mig lite på att många av världens större sociala plattformar är skapade av män som ett svar på oförmågan att bygga relationer med det motsatta könet. Jag funderar på vad det får betydelse för tjänsternas funktioner och utveckling. Mark Zuckerberg som startade Facebook är förstås det tydligaste exemplet, men när jag läser Veckans Affärers intervju med Tinder-grundaren Sean Rad får jag lite samma vibb.

”Det var för tre år sedan, jag och mina vänner satt alla runt bordet och höll på med våra mobiltelefoner. Det slog mig hur konstigt det var, vad försökte vi åstadkomma? Svaret var att vi alla försökte få en tjej att komma och göra oss sällskap. Det fanns ju tjejer på restaurangen, varför försökte vi inte ta kontakt med dem i stället? Jag insåg att telefonen skulle kunna hjälpa oss med det”, säger Sean Rad till Veckans Affärer.

Relaterat: Det är så här vi dejtar nu (Tinder-samhället).

Kontorslandskapet har dött – leve det

Media Evolution City i Malmö (Foto: Fredrik Wass)
Ett exempel på en aktivitetsbaserad kontorsmiljö är Media Evolution City i Malmö (Foto: Fredrik Wass)

Mer än hälften av alla som jobbar på kontor vill sitta i eget rum och bara sju procent vill sitta i öppet landskap. Och forskningen visar att vi blir utsatta för långt fler stressfaktorer i det öppna kontorslandskapet. Ändå jobbar de flesta av oss i öppna arbetsmiljöer som mer eller mindre bra tillgodoser de behov vi har som anställda för att prestera och må bra på jobbet. Varför? Främst av ekonomiska skäl. Dels möjliggör öppna kontorslandskap lägre kostnader och ofta fler anställda per kvadratmeter, men en annan viktig aspekt är hur mycket enklare det är att förändra hur kontoret är organiserat rent fysiskt när man har öppna ytor istället för många små utrymmen.

Allt det här skriver min kollega Victoria Gillberg om i reportaget Kontoret bortom kvadratmetrarna. Hon har gett sig ut på testrunda och provjobbat i olika miljöer för att kunna jämföra. Hon testar totalt fem sorters miljöer:

  • Det öppna landskapet, med skrivbord i långa rader och ibland en ljudmiljö som gör att kollegor och telefoner hörs relativt långt
  • Det aktivitetsbaserade kontoret, med olika zoner beroende på vilken sorts arbete du gör
  • Coffice, café-kontoret på Södermalm där du kan hyra in dig för en dag eller mer och få tillgång till konferensrum, skrivare, mikro osv.
  • Hoffice, hemmakontoret där du jobbar hemma hos varandra och dessutom jobbar i 45-minutersblock med avrapportering till gruppen hur det gått
  • Eget rum, den kontorsform som flest föredrar och som ganska många jobbar med

Vad fungerar bäst?

”Det beror på vad man har för perspektiv – ifall man har inspiration, innovationskraft, arbetstillfredsställelse, hälsa och låg sjukskrivning, eller ifall man har flexibilitet eller låg kostnad per kvadratmeter som mål. Man måste förstås göra en grundlig analys av företagets vision för framtiden, varumärket, hur man arbetar och alltid utgå från den enskilda verksamheten.” säger Christina Bodin Danielsson till Fastighetstidningen.

Själv har jag suttit i de flesta typer av miljöer. Jag har suttit med eget kontor på Norrmalmstorg, jag har suttit i många öppna kontorslandskap och jag har delat container med kollegor i Afghanistan. På ett sätt håller jag med Christina Bodin Danielsson – allting beror på vad man vill uppnå. Men generellt är jag förtjust i att jobba i ett aktivitetsbaserat kontor med olika typer av möbler, belysning, sittgrupper och annat där det också finns ett överskott på platser så att man kan välja det som passar bäst.

Det finns dock en verksamhet som verkligen passar bra i det traditionella öppna kontorslandskapet, och det är den klassiska tidningsredaktionen. Den redaktionella processen mår bra av en viss ”överhörning” och att du snabbt kan fånga upp energin i rummet när något händer och när saker behöver beslutas snabbt.

Det finns otroligt mycket att lära från hur redaktioner jobbar för den som vill utveckla till exempel en informations- eller kommunikationsavdelning. Snabba beslutsvägar, täta avstämningar, en slimmad och effektiv organisation som kan producera och publicera innehåll på rekordtid. Det är definitionen på en större dagstidningsredaktion, och också en bra utgångspunkt för företaget eller organisationen som vill arbeta med de egna kanalerna på ett agilt sätt.

Men om du vill kunna jobba ostört och fokuserat samt kunna vara kreativ så är antagligen inte det öppna kontorslandskapet att föredra.

Tre tankar om Segulahs Mitt i-satsningar

När jag läser om hur Segulah satsar på att utveckla Mitt i-tidningarna tänker jag att de gör flera saker rätt. Att driva lönsamma medieprojekt 2015 är förstås inte det lättaste, men nyckeln ligger i nischen. Så här tänker jag:

  • Den superlokala journalistiken har främst sociala medier som konkurrenter när det gäller nyheter om närområdet snarare än andra mediehus, med andra ord är det en fragmentiserad marknad men med annonsörsutrymmen. Detta gäller framförallt i storstäderna där medieskuggan bakom riksmedierna är större än i mindre samhällen.
  • Att satsa på ett helgmagasin behöver inte automatiskt vara en bra grej, men samtidigt känns det som att det finns ett utrymme för ett helgmagasin som inte är lika ”premium” som SvD:s och DN:s varianter. Då tänker jag framförallt på livsstilsinnehållet som ofta vänder sig till höginkomsttagare som har råd att köpa husen och lägenheterna som annonseras med halv- eller helsidor i helgbilagorna. Det måste finnas utrymme för andra målgrupper och erbjudanden till dessa.
  • Konkurrenten Direktpress har redan visa vägen digitalt genom att till exempel starta egna facebooksidor för respektive stadsdel samt mer ämnesbaserade grupper och sidor, och på så sätt lyssna av vad läsarna vill läsa om och vilka frågor som är aktuella i närområdet. Även Mitt i ökar nu fokus på det digitala, och jag tror att det kommer att fungera extra bra just för lokaljournalistiken.

Jag kan ha helt fel, men nya satsningar i mediebranschen är alltid spännande.