Kritik av startuphajpen inte bara av ondo

startups

Det behövs verkligen fler kritiska röster kring startupvärlden, speciellt när det gäller pratet om nya arbetstillfällen och andra typer av samhällsekonomiska aspekter. Spotify används ofta som exempel på ett av de mest framgångsrika startupföretagen i Sverige, trots att verksamheten inte är lönsam (enligt egen uppgift för att fokus ligger på tillväxt, snarare än att visa svarta siffror) samt att bolagskonstruktionen, med Luxemburg-registrerat moderbolag, pekar på avancerad, om än laglig, skatteplanering. (vilket entreprenörskramande politiker kanske inte alltid lyfter fram i sin vurm för innovationsbolaget). Marcus Jerräng skrev förtjänstfullt om fenomenet i Computer Sweden för några år sedan.

Det är även hos Computer Sweden jag hittar Unni Drougges senaste krönika, där hon ger sig på den svenska startup-scenen med konkreta argument, men också en del raljerande globaliseringsmotstånd, monopolrädsla och en uppmaning att kämpa emot skatteflykt och utvecklingen av ett tjänstesamhälle byggt på Uber, AirBnB och andra C2C-tjänster.

”Kan vi inte bli chaufförer eller hyra ut våra bostäder kanske vi kan klia varandras ryggar och tvätta varandras skjortor. De som blir över får väl sitta i fattighusets Fas 3, 4, 5 … 10 under kameraövervakning med direktkanal till Youtube.

Jag vet inte om det är fler krönikor i stil med Unni Drougges som behövs hos svenska startupbevakare som Breakit och Di Digital, men att problematisera samhällsaspekten av bolagens utveckling känns välkommet. Dock ser jag inte att det är startupbolagen själva som bär det största ansvaret för en ibland överdriven hajp med luddiga löften om nya jobb. Det gör vi – kunderna, investerarna, politikerna, makthavarna.

Relaterat:
Lorentzon: Jag är en stolt skattebetalare (Di 2013)
It-branschen en pionjär inom skatteplanering (CS 2013)
På tal om Luxemburg Leaks, skatteplaneringsimperiet och Spotify (Copyriot 2014)

Kommentera