Tinders PR-haveri avslöjar inbyggd relationsmoral

heart

Att beskriva hur internet förändrat dejtingkulturen är alltid spännande. Det känns inte som en konstig slutsats att den digitala utvecklingen påverkar hur vi bygger och startar relationer. Jag kanske inte skulle gå så långt som Vanity Fair, som beskriver det som en ”Dejting-apokalyps” med den populära appen Tinder i spetsen. Dock är reportaget intressant i sig, då det säger mycket om samtiden.

Reportaget fick Tinders PR-folk att gå i spinn, och inte på det bra sättet. I en lång rant av tweets gav de sig på både artikelförfattaren Nancy Jo Sales specifikt, och försökte också argumentera varför Tinder inte alls bara handlar om ”hookups” och flyktiga förbindelser, utan kan användas för alla typer av mänskliga möten. Wired har skrivit en bra sammanfattning av PR-folkets utspel.

Forna tiders längre mailkonversationer på traditionella dejtingsajter har ersatts av snabba bedömningar av utseende samt korta meddelanden i stil med ”ska vi knulla?”. Det är i alla fall den bilden som målas upp i reportaget hos Vanity Fair. Enligt Justin Garcia, forskare vid Kinsey Institute for Research in Sex, Gender and Reproduction, har det skett två större förändringar i hur människor möts och bygger relationer med varandra genom åren.

– Den första skedde för 10 000 till 15 000 år sedan, under jordbruksrevolutionen, när vi blev mindre av vandrare och mer bosättare” säger han till Vanity Fair. Det ledde till äktenskapet som ett kulturellt kontrakt. Den andra större förändringen är den som sker nu, genom internets etablering i världen.

Det som jag tycker är intressant, både med reportaget från Vanity Fair samt den efterföljande diskussionen, är att den sätter ljuset på vilken moral kring sex och relationer som finns i samhället. Är det okej för människor att vilja ses bara för att ha sex? Varför är det nödvändigtvis dåligt med tjänster som underlättar det beteendet? Och vad får det för konsekvenser för de samhällsinstitutioner som äktenskap, föräldraskap och kärnfamiljen är? Det vill säga fenomen som både lagstiftning, bostäder, arbetsliv och vårt sociala liv anpassat sig efter under lång tid.

Både i Vanity Fairs artikel och i Tinder-folkets försök att beskriva Tinder som långt mycket mer än bara en hookup-app, finns en inbäddad sexualmoral och en tydlig linje för vad som är accepterat beteende och vad som anses ”fult” eller ”lösaktigt”. En moral som i grunden är en 1900-talsmoral, men som antagligen kommer att utmanas i takt med att tekniken blir ett ännu viktigare och större inslag i hur vi upprätthåller våra relationer.

Relaterat: Det är så här vi dejtar nu

Kommentera