Vilka mord är okej att sprida?

Idag skrev Andreas Ekström på Sydsvenskan en krönika där han uppmanar oss att inte sprida videoklippet som visar hur två journalister mördades i direktsändning. Händelsen ägde rum igår i Virginia, USA och spreds snabbt världen över.

Andreas Ekström driver tesen att ”Samhället förråas om människor vänjer sig vid den här sortens bilder. Även människor med den stadigaste av humanistiska förankringar bör låta bli att titta, av det enkla skälet att synen av en människas våldsamma och meningslösa död skadar oss.”

Själv kan jag konstatera att historien är historien är fylld av tveksamma men också självklara publiceringar av människor som dött framför våra ögon, framför en rullande kamera eller en radiomikrofon. Ljud och bild är känsliga medium eftersom de skapar en sån närhet till lyssnaren eller tittaren. De påverkar oss känslomässigt på ett helt annat sätt än en text.

Jag vill hålla med Ekström i hans påstående att ”en människas våldsamma och meningslösa död skadar oss”, men jag har ingen källa till att det faktiskt är sant. Att däremot uppleva en katastrof eller krigstillstånd där människor i ens fysiska närhet mister livet eller skadas skapar otvivelaktigt någon form av trauma, som kan se olika ut hos olika människor. Jag kan för lite om medieforskningen för att veta hur synen av människors död på långt avstånd, och utan någon personlig relation till offren, påverkar oss. Det finns en risk i att hamna i en form av videovåldsdebatt känns det som.

Är den här bilden okej att sprida? Den visar hur polischefen i södra Vietnam avrättar den misstänkta Vietcong-medlemmen Nguyễn Văn Lém genom ett skott i huvudet på öppen gata. Händelsen ägde rum den 1 februari 1968 och både filmen och stillbilden från dådet har återpublicerats och visats miljontals gånger. Precis som videoklippet på de två amerikanska journalisterna visar det hur någon mördas inför en rullande kamera.

Gör tidens gång att vissa typer av bilder och videoklipp är mer okej att dela? Var går gränsen för när en publicering går att motivera för att det är en symbol för något större, en konflikt, en politisk handling eller liknande. Och när är det något som inte bör spridas och publiceras av hänsyn till både offer och anhöriga, och som Ekström är inne på – för att inte förråa oss som människor?

Det pressetiska systemet borde ge svar, men med internet kommer också en snabbhet för spridning av innehåll vi aldrig sett tidigare i mänsklighetens historia. Det är alltid lätt att vara efterklok, och det är lätt att sucka åt människors beteende i källkritikens namn. Är det ens möjligt att begära av oss att hinna agera källkritiskt, moraliskt korrekt och långsiktigt genomtänkt under en enda sekund när en playknapp rusar förbi i vårt flöde och vi tar beslutet att spela ett klipp? Och samma sak gäller förstås när vi själva står bakom mobilkameran och det fruktansvärda inträffar.

 

Kommentera