Varumärken’s gonna varumärke

Förra veckan blev jag intervjuad av två studenter som skriver en magisteruppsats med fokus på hur företag använder sociala medier i allmänhet och hashtags i synnerhet. Det går alldeles utmärkt att köpa sig utrymma i sociala medier som företag, men drömmen för många är förstås att det egna innehållet ska sprida sig på egen hand, helt utan saftiga marknadsföringsbudgetar (även om många av de ”virala” kampanjer som ofta framhålls som exempel på lyckad organisk spridning har fått rejäl skjuts av köpt utrymme, framförallt i inledningen av kampanjen). Kan man dessutom få kunderna att använda en gemensam hashtag innebär det utökade chanser till både exponering och insikter eftersom det blir tydligt var och när ens produkter eller tjänster diskuteras, och kanske framförallt av vilka.

Samtidigt finns det något som skaver när det gäller att jacka in i den existerande nätkulturen som kommersiell aktör och uppmana folk att prata om ens erbjudande på ett sätt som företaget tänkt ut, snarare än på ett sätt som uppstår organiskt. Jag tycker det känns mycket mer genuint när ett företag gör en Throwback Thursday (#tbt) eller en Follow Friday (#ff) och deltar i det samtal som redan pågår i olika kanaler, snarare än att försöka styra följare och användare till att bete sig på ett sätt som regisseras av företaget.

Tävlingar i stil med ”berätta om ditt bästa semesterminne med vår produkt och tagga med #MittBästaFöretagetxMinne så kan du vinna ett presentkort” skapar enkelt en närvaro och synlighet. Men som företag måste man också ställa sig frågan vilka personer det är som kommer att nappa på tävligen. För gigantiska konsumentföretag kanske volym är det viktigaste och det spelar ingen roll om det är målgruppens trendsättare som deltar i tävlingen och ”taggar rätt”, men jag tror ingen skulle säga emot om jag påstod att det vi delar i sociala medier också hjälper till att bygga vår identitet.

Vilken bild av mig får mina följare när jag delar det innehåll som ditt företag vill att jag ska sprida? Vill jag uppfattas som en person som hoppar på en tävling/uppmaning och lånar ut mitt sociala flöde för att eventuellt få chansen att vinna ett pris? Vilken sorts erbjudanden, produkter eller tjänster vill människor förknippas med på en nivå som gör att de gärna berättar om det för andra i sina flöden?

Ovanstående frågor tror jag är grundläggande i att avgöra den sociala kraften i ett kommersiellt budskap. Det går att jämföra med inchecknings-rabatter. Alla vill inte checka in och berätta för sina vänner att de besöker McDonalds, bara för att få en gratis kaffe. Medan det nog inte är lika svårt att få folk att checka in på biografen och berätta vilken film de ska se, för att få en uppgraderad popcornmeny.

Varumärken’s gonna varumärke, så att säga.

Nedan ett exempel från tidigare i år när ett företag (SL) fångar upp den befintliga nätkulturen kring Doge och lyckas balansera både tajming och tonfall på ett sätt som fungerar.

Så skriver du den perfekta tweeten

LOL OMG WTF

Den här veckan har jag varit på någon slags miniturné och föreläst i Stockholm, Göteborg och Umeå för olika uppdragsgivare. En del av min dragning har handlat om hur innehåll sprids och vad vi älskar att dela i sociala medier, men också hur vi mäter genomslagskraften på nätet. Klicksajter som Buzzfeed, Upworthy, Lajkat, Newsner och Omtalat har förstås väldigt bra koll på det här och gör sitt bästa för att optimera allt ifrån rubriker och puffbilder till exakta formuleringar i anslutning till länkarna. BBC Radio1-journalisterna Ben Cooper och Joe Harland talar om LOL+OMG+WTF-faktorn. Om innehåll på nätet får oss att reagera på alla tre sätt blir det en given viral succé.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin rycker ut till klickets försvar och pekar på klickjaktens något smutsiga rykte och han spekulerar i om det är övergången till sociala medier som gjort att rubriksättandets konst nedvärderats:

”Rubriksättandet har länge kallats för journalistikens Formel 1. Förmågan att i sex eller sju ord formulera vinkeln på ett innehåll så att det lockar till läsning. Nu har den konstformen blivit extremt mätbar, inför det får vi redaktörer lite ångest. […] Steget mellan att läsa och att klicka är sannolikt mycket litet. Få klickar på något som de inte avser att läsa. Men klicka låter fult, läsa låter fint.”

Efter att ha jobbat på olika tidningsredaktioner och företag som webbredaktör, bloggat aktivt sedan 2004 och varje dag analyserat hur det innehåll jag skapar och sprider tas emot har jag kommit fram till några enkla sanningar om vad som fungerar och inte fungerar på nätet. Det hjälper även när till exempel Twitter själva delar med sig av härligheterna om vilka tweets som funkar bäst. Så, här är HELA LISTAN:

Fem saker som får dina tweets att spridas mer

  1. Starkt innehåll sprider sig självt (ju starkare budskap desto mindre behov av att tweaka rubriker och försöka trixa med formuleringarna)
  2. Tweets som innehåller bilder eller rörligt innehåll är den enskilt viktigaste faktorn för att öka synligheten och spridningen på en tweet
  3. Inlägg som innehåller siffror, hashtags och citat ökar chanserna till spridning ytterligare 
  4. Formuleringar som ”Så gör du…”, ”Därför fungerar inte…” eller ”8 saker som visar att..” ökar engagemanget
  5. En uppmaning att dela informationen vidare fungerar förvånansvärt bra. ”RT = kärlek” och liknande har visat sig effektivt. Bör dock användas sparsamt för mer kommersiella budskap, men fungerar bra för personliga inlägg eller ideella kampanjer

Och för att föregå med gott exempel: Så här twittrade jag om det här blogginlägget alldeles nyss (se nedan). Jag tror jag fick med allt på listan, även om första punkten såklart är upp till dig att bedöma: