Får klimatskeptiker hjälp av media?

Runda Bordet SVT

Vi har nått en tipping point när det gäller de globala miljöfrågorna. Klimatskeptikerna får allt mindre utrymme inom både vetenskap och politik, samtidigt som samtalet om hur vi ska lösa energiutmaningarna i framtiden allt mer handlar om ny teknik och nya möjligheter snarare än domedagsprofetior och ett problemorienterat synsätt. Det var några av slutsatserna som kom från SVT:s nya samtalsprogram Runda bordet som hade premiär igår kväll.

”Hur är det ställt med klimatet – finns det hopp eller rusar vi mot vår undergång? Varför händer så lite? Vem borde göra vad? Hur lång tid har vi på oss? Gäster: Olof Persson, vd och koncernchef Volvo, Karin Bradley, bitr. lektor hållbar stadsutveckling KTH, Johan Rockström, professor i miljövetenskap och föreståndare Stockholm Resilience Centre, Gustaf Arrhenius, professor i filosofi och vd Institutet för Framtidsstudier samt Annika Jacobson, chef Greenpeace Sverige.” (från presentationen av första avsnittet)

Den namnkunniga panelen tog sig an de stora frågorna på ett både respektfullt och tillgängligt sätt. Det fanns även en sak jag reagerade extra mycket på. Det var när diskussionen handlade om vår förståelse som befolkning för de förändringar som är nödvändiga för att lösa klimatfrågorna. Johan Rockström från Stockholm Recilience Center sa något som fick mig att haja till (fritt transkriberat):

”Vi tenderar till att i media porträttera det som att antingen är man för eller emot att människan orsakat klimatförändringarna. Men det är mycket mer komplicerat än så. Media sätter ofta en förnekare mot en klimatforskare och så blir det bilden som gäller. Men när man gör en SIFO-undersökning i Sverige så litar ungefär 75 procent av befolkningen på forskningen och är helt övertygad om att människan orsakar klimatförändringarna och vill ha politiskt ledarskap. Samma sak i Tyskland och i Storbritannien. Och kan ni tänka er, i Kina är siffran 92 procent, Indien 91 procent och Brasilien 90 procent. I USA 66 procent. Medvetenheten hos medborgarna är mycket högre än journalisterna porträtterar det som.”

Risken med det här är enligt Johan Rockström att politikerna inte vågar ta tuffa klimatbeslut, eftersom de tror att befolkningen är mer kluven till frågan än den egentligen är. Det bromsar utvecklingen.

”Politikerna tror att det det finns omedvetenhet och brist på engagemang. Men i verkligheten finns ett jättestort mandat att agera. Det finns en tipping point i termer av engagemang.” (säger Johan Rockström i programmet)

Johan Rockströms utläggning pekar på något väldigt intressant inom det journalistiska hantverket, nämligen att hela tiden ge utrymme för ”den andra sidan” eller ”den andra parten”, oavsett hur marginell denna åsikt eller rörelse är. Rent dramaturgiskt blir en fråga enklare att presentera om det går att hitta en konflikt. Utgångspunkten är att om en politiker, företagsledare, forskare eller annan makthavare uttalar sig måste det finns en motpart som inte håller med och som måste ges utrymme för att balansera artikeln, inslaget eller reportaget. I de flesta fall är det här givetvis helt i sin ordning och den dag journalistik slutar vara ifrågasättande och kritisk förlorar den både sitt värde och sin relevans. Däremot går det att diskutera hur mycket utrymme olika parter ska ges tycker jag.

Det finns några andra områden där det här fenomenet förekommer, och där det tycks lika svårt att hantera inom journalistiken, till exempel jämställdhet och invandring. Grundlösa åsikter ställs mot vetenskapliga bevis som att båda har samma vikt. Fenomenet gör att medias bild av vad ”folk” tycker i en fråga eller en situation ger ett splittrat intryck när det i verkligheten kan råda samsyn hos en stor majoritet. På samma sätt försvinner frågor där konflikt saknas ut från de stora politiska debatterna. Det skedde till exempel med nätintegritet och försvarsfrågor i den senaste valrörelsen. De större partierna hade en samsyn och konfliktlinjen låg helt enkelt inom andra frågor.

Det går att vinna pris och tacka nej

Det går att #TackaNej och ändå vinna pris. Det stod klart igår när jag blev utsedd som vinnare av Cision PR Influencer Award, vid Spinngalan i Stadshuset. När jag tog emot priset konstaterade jag att det kändes roligt att mina 10 000 timmar bloggande genom åren gett någon form av utdelning. Sedan uppmanade jag alla män i pr-branschen att gå in på www.tackanej.se och skriva på för att inte delta i helmanliga paneler.

Så här dagen efter kan jag konstatera att det inte direkt blev någon storm av nya män som anmält sig, men i dagarna firar TackaNej ett år. Det var alltså i november förra året som vi (Thomas Frostberg, Marcin de Kaminiski) lanserade initiativet tillsammans med Rättviseförmedlingen, vilket fick relativt stor uppmärksamhet. Sedan dess har allt ifrån universitetsrektorer till vd:ar skrivit under på att låta kompetens gå före kön. Män har kvoterats in på grund av sitt kön under väldigt lång tid, och att det är dags för en förändring. Att som man och inbjuden till en panel använda situationen till att samtidigt främja en mer medveten strategi för jämställdhet och mångfald hos arrangörerna av event och debatter är ett enkelt och konkret sätt att göra skillnad. Skriv gärna under du också, på tackanej.se.

Så här såg topp 5 ut i Cision PR Influencer Award 2014: 

1. Fredrik Wass , Intellecta Corporate
2. Niclas Strandh , Deepedition DigitalPR
3. Brit Stakston , Stakston AB
4. Hampus Brynolf , Intellecta Corporate
5. Staffan Dopping , K-Street Advisors

Vinnarmotiveringen löd:
”Årets vinnare av Cision PR Influencer Award är en högt respekterad person inom branschen med mångårig erfarenhet av att arbeta digitalt. Personen har en stark tro på att internet förändrar både samhället och människan. Detta återspeglas i ett brinnande engagemang där han lotsar oss genom förändringarna i den digitala världen och delar med sig av gedigen kunskap, insikter och åsikter. Som ett stjärnskott kom han in på listan detta år efter att ha tagit klivet över till byråvärlden. Tack vare det kunde han kamma hem förstaplatsen redan på första försöket!”
Här står det mer om hur rankingen gjordes.

Foto: Cision.

Bitterljuvt att ranka i topp på jämställdhet

World Economic Forum gör varje år rankingen The Global Gender Gap Index. Årets ranking placerar Sverige på en fjärde plats i världen när det gäller kriterier som mäter könsskillnader inom områden som ekonomi, politik, utbildning och hälsa. Etta i världen är Island och våra grannländer Finland och Norge hamnar på andra respektive tredje plats.

Problemet (om det nu finns ett problem) med den här typen av rankningssystem är att även antifeminister och jämställdister använder sig av det för att bevisa sin tes. ”Titta, vi är redan mest jämställda i världen – vi behöver alltså inte ägna oss åt att fortsätta utjämna könsskillnader eller frigöra kvinnor och män från förlegade könsroller” verkar resonemanget gå. Jag tänker att det är precis tvärtom. Det som gör att Sverige hamnar i topp 5 vid en sådan här rankning är antagligen att vi INTE nöjer oss med status quo, att vi hela tiden fortsätter utmana normer och genom både politiska reformer, satsningar från näringslivet och en aktiv debatt fortsätter hålla oss i framkant. Att vi ens kan göra det är förstås ett resultat av 200 års fred, en hittills relativt välfungerande välfärd och en samhällskultur där dessa frågor finns långt högre på agendan jämfört med nästan alla andra länder i världen.

Men den som följt jämställdhetsdebatten och framförallt antifeministernas framfart vet att vi har otroligt långt kvar. Rasism och främlingsfientlighet har också en tydlig koppling till en bakåtsträvande syn på jämställdhetsfrågorna. Och med ett rasistiskt och konservativt parti som sd i riksdagen är det lätt att hålla sig för skratt, trots en fin placering i rankingen. Det blir nästan lite bitterljuvt med den här typen av rapporter som både bekräftar att vi är på rätt väg, men som också kan användas som argument för att bromsa utvecklingen.

Sveriges placering inom olika områden Plats
Overall Index 4
Economic Participation and Opportunity 15
Educational Attainment 43
Health and Survival 100
Political Empowerment 5

 

Klicka på kartan för att se hur andra länder placerat sig, samt vilken placering de har inom olika områden.

Global Gender Gap

Läs gärna den här artikeln hos Washington Post om rankingen.

”Nordic countries blessed with robust social democracies make up the top five places in the rankings, beginning with tiny Iceland. The bottom five countries — Yemen, Pakistan, Chad, Syria and Mali — are racked with political instability and conflict and are home to large rural populations within which traditional mores hold sway.”