99 problems but the reporter ain’t one

I fredags publicerade Aftonbladet sitt interna dokument Aftonbladetrapporten, en innovationsrapport sammanställd av 7 egna medarbetare på uppdrag av chefredaktör Jan Helin. Rapporten blev snabbt en snackis på Twitter och en bild av Aftonbladet som en toppstyrd, cheföverlastad och reaktiv organisation målades upp. Att många beslut tas på magkänsla samtidigt som många medarbetare eftersöker mer mätning, data och it-stöd i både det operativa och strategiska arbetet blir också tydligt.

Reporter-rollen beskrivs som viktig och en stor del av Aftonbladets själ, men den är hårt ansatt med höga leveranskrav, otydliga krav från flera chefsled och en otydlig förväntan om sociala medier-närvaro och uppföljning av publicerat innehåll. Aftonbladetrapporten beskriver också medarbetarnas förväntan på modernt ledarskap, något som inte bara tidningsredaktioner kan ta till sig och lära sig av.

Samtidigt är ju Aftonbladet en framgångssaga på många sätt och uppenbarligen gör både enskilda individer och organisationen som helhet många saker helt rätt, speciellt när man jämför med konkurrenterna. Men rapporten kändes inte fokuserad kring att beskriva de saker som fungerar bra och kan utvecklas, utan snarare ligger fokus på den interna frustrationen med ett problemorienterat anslag. Kanske kommer dokumentet fungera lika mycket som en ventil, en känsla av att ”nu äntligen har vi fått säga hur det egentligen är” för alla de medarbetare som medverkat, än en strategi för framtiden.

Jag har läst hela rapporten och lyfte ur sex korta men tänkvärda citat som fångar in några av de insikter som framgick efter de nästan 100 medarbetarintervjuerna.

1. ”En ”lagom” gruppstorlek enligt amerikansk forskning för en person med ansvar anses vara åtta till tio personer. Samma matematik på Aftonbladets nyhetsredaktion visar alltså att det går exakt två anställda per chef.”

2. ”Mjukvaran tar över även hos oss. Vi behöver inom kort vara ett onlineföretag som distribuerar – bland annat – nyheter. Och når vi inte det målet riskerar vi att gå under.”

3. ”Att vara snabbast är en sårbar position i det nya medielandskapet där ”breaking news” blir virala i sociala medier långt före etablerade medier snappar upp dem.”

4. ”Användarna vill ha det bästa. De har inte tålamod med appar som tar flera sekunder att ladda eller annonser som är för inkräktande. Lojaliteten till varumärken kommer i andra hand.”

5. ”Vi stannar aldrig upp och mäter hur många som avinstallerar appen eller en skickad flash, i frustration över att de ansåg sig få en irrelevant nyhet för mycket.”

6. ”Om vi tror att vi ska kunna vara där folk är måste vi ha folk som passar in. Vi har inte verklighetskontakt alla dagar. Och då pratar jag inte om Twitter.”

Även om författarna till rapporten inte säger att den ska ses som en plan för framtiden, utan istället beskriva nuläget, ger de ändå efter varje kapitel ett antal rekommendationer på förändringar som Aftonbladet borde göra utifrån den beskrivna bilden. Rapporten utgår i stor utsträckning från hur det ser ut i nuläget på Aftonbladet. Frågan är vad som skulle hända om en extern grupp tog sig an att beskriva organisationen? (något som författarna också reflekterar över i avslutningsorden). Min känsla är att det skulle bli mindre fokus på problem eller fördelar med specifika lösningar och diverse oskrivna regler, och mer fokus på bakomliggande drivkrafter och motivation hos både medarbetare och chefer. Samt en tydligare utblick mot omvärlden och Aftonbladets roll gentemot läsarna.

Så här skriver Aftonbladets chefredaktör Jan Helin om den publicerade rapporten.

Foto: Patrick Strang (CC-licens).

Så skriver du den perfekta tweeten

LOL OMG WTF

Den här veckan har jag varit på någon slags miniturné och föreläst i Stockholm, Göteborg och Umeå för olika uppdragsgivare. En del av min dragning har handlat om hur innehåll sprids och vad vi älskar att dela i sociala medier, men också hur vi mäter genomslagskraften på nätet. Klicksajter som Buzzfeed, Upworthy, Lajkat, Newsner och Omtalat har förstås väldigt bra koll på det här och gör sitt bästa för att optimera allt ifrån rubriker och puffbilder till exakta formuleringar i anslutning till länkarna. BBC Radio1-journalisterna Ben Cooper och Joe Harland talar om LOL+OMG+WTF-faktorn. Om innehåll på nätet får oss att reagera på alla tre sätt blir det en given viral succé.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin rycker ut till klickets försvar och pekar på klickjaktens något smutsiga rykte och han spekulerar i om det är övergången till sociala medier som gjort att rubriksättandets konst nedvärderats:

”Rubriksättandet har länge kallats för journalistikens Formel 1. Förmågan att i sex eller sju ord formulera vinkeln på ett innehåll så att det lockar till läsning. Nu har den konstformen blivit extremt mätbar, inför det får vi redaktörer lite ångest. […] Steget mellan att läsa och att klicka är sannolikt mycket litet. Få klickar på något som de inte avser att läsa. Men klicka låter fult, läsa låter fint.”

Efter att ha jobbat på olika tidningsredaktioner och företag som webbredaktör, bloggat aktivt sedan 2004 och varje dag analyserat hur det innehåll jag skapar och sprider tas emot har jag kommit fram till några enkla sanningar om vad som fungerar och inte fungerar på nätet. Det hjälper även när till exempel Twitter själva delar med sig av härligheterna om vilka tweets som funkar bäst. Så, här är HELA LISTAN:

Fem saker som får dina tweets att spridas mer

  1. Starkt innehåll sprider sig självt (ju starkare budskap desto mindre behov av att tweaka rubriker och försöka trixa med formuleringarna)
  2. Tweets som innehåller bilder eller rörligt innehåll är den enskilt viktigaste faktorn för att öka synligheten och spridningen på en tweet
  3. Inlägg som innehåller siffror, hashtags och citat ökar chanserna till spridning ytterligare 
  4. Formuleringar som ”Så gör du…”, ”Därför fungerar inte…” eller ”8 saker som visar att..” ökar engagemanget
  5. En uppmaning att dela informationen vidare fungerar förvånansvärt bra. ”RT = kärlek” och liknande har visat sig effektivt. Bör dock användas sparsamt för mer kommersiella budskap, men fungerar bra för personliga inlägg eller ideella kampanjer

Och för att föregå med gott exempel: Så här twittrade jag om det här blogginlägget alldeles nyss (se nedan). Jag tror jag fick med allt på listan, även om första punkten såklart är upp till dig att bedöma: