Det sista blogginlägget

Det har kostat, men det har också smakat. Jag har hunnit skriva 197 inlägg här på bloggen och det här är det sista. I alla fall för den här gången, och på just den här bloggen. För om det är något jag lärt mig sedan jag började blogga 2004 så är det att bloggandet verkligen inte är ett 100-meterslopp, utan ett maraton. Mitt bloggande har varierat i intensitet och engagemang genom åren. Jag har dock aldrig slutat på riktigt och därför heller aldrig behövt skriva några avslutande inlägg. Det här är inte heller ett sådant. Jag kommer alltid tillbaka i någon form.

Jag har bloggat i stort sett varje vardag sedan nästan ett år tillbaka här på resume.se. Det har fått ganska stora konsekvenser:

  • Mitt övriga bloggande på bisonblog.se, fredrikwass.se, intellectacorporate.se och ett gäng andra kanaler har nästan upphört. Jag har skrivit några pliktskyldiga inlägg då och då, men mitt fokus har hela tiden funnits här.
  • Responsen och reaktionerna på mina inlägg har varit större än jag trott, men de har aldrig skett här på bloggen, utan istället i kommentarstrådar på Facebook eller svar på Twitter när jag lagt ut länkarna till mina inlägg. Också i mina personliga möten med människor i branschen har det visat sig att fler än jag trott faktiskt läser inläggen.
  • Det har blivit roligt att blogga (igen). Min största drivkraft för bloggandet är samspelet och reaktionerna från läsarna. Att synas på en plattform som Resumé har gjort att jag kunnat nå ut till fler.
  • Det har också varit jobbigt ibland när jag tvivlat på om det jag skriver håller någon slags nivå överhuvudtaget. Är det ens intressant? Ty sådan är bloggarsjälen – alltid känslig för hyllningar och kritik, men aldrig så mycket att det hindrar en från att skriva.

Efter nästan 200 inlägg är det intressant att blicka tillbaka och se vad som fungerat bäst.

Här är de 10 mest lästa inläggen på bloggen

  1. Hur en enda tweet kan förstöra ett liv
  2. Facebooks algoritmer visar namn på mordmisstänkta i Lisa Holm-fallet
  3. Säg (inte?) upp dig utan att ha nytt jobb
  4. Den ofrivilliga feministen (Isabella Löwengrip)
  5. Så här avgörs hur annonsen visas på Facebook (bruten länk)
  6. Så reagerar fansen på Tidal-lanseringen
  7. Därför pratar Stockholmare bara om sig själva
  8. Så använder en 12-åring sociala medier
  9. Så får du bort känslan av att vara en bluff (igenkänning!)
  10. Luften gick ur oss när Pontus dog

Själv har jag även gillat att skriva om hur nätet påverkar våra relationer och vårt dejtingliv, men också de lite mer konkreta tipsen och guiderna, som hur det faktiskt går till att vara gäst i SVT Aktuellt. Det har också varit viktigt för mig att lyfta jämställdhetsfrågorna både på ett generellt plan och mer specifikt kopplat till kommunikations- och startupvärlden. Det gläder mig att så många aktörer börjat vakna upp inom det här området och framförallt agera för en förändring.

Som den bloggare jag är skulle jag verkligen uppskatta en hälsning eller en kommentar från dig om vad du gillat eller inte gillat med den här bloggen. Det kan jag ta med mig i framtiden, oavsett var och när jag skriver. Du hittar mig alltid på bisonblog.se, lägg gärna till mig på Facebook eller följ mig på Twitter.

Vi ses igen!

Lista: Så blir du en superkommunikatör

Igår tillkännagavs de 150 personer som utsetts till Årets Superkommunikatörer. Till min förvåning var jag ett av namnen som fanns med bland de 150. När jag tittar på listan med de övriga namnen så försökte jag hitta en formel, en gemensam nämnare, som skulle ge svaret på varför just dessa personer är så bra på att kommunicera. Det var mycket svårt.

Jag hittade delvis ett svar när jag såg kriterierna för urvalet:
”Avgörande för placeringen på topplistan är att kommunikationsinsatsen ska vara relevant för en större allmänhet, vara innovativ och nyskapande, ha visat sig ge effekt i form av genomslag, inspirerat till efterföljare, väckt debatt och ha lett till livsstilsförändring.”

Men samtidigt kändes det som att toppskiktet på listan verkligen representerar helt olika saker, människor, verksamheter och genomslag. Jag försökte ändå på mig en analys. Here it goes:

5 bra metoder för att hamna på listan:

  1. Använd en ”ny” medieplattform, skapa en räckvidd större än valfri landsortstidning, eller varför inte rikstäckande morgontidning och var helst ganska ung när du gör det. Det du kommunicerar får gärna vara något som är kommersiellt gångbart. Skönhet, mode, spel eller musik är lämpligt.
  2. Gift in dig i en familj som ärvt både sina jobb och bostäder, och försök navigera mellan stylister och vett-och-etikett-konsulter så att du i alla fall framstår som nån slags normal och sansad person i sammanhanget. Addera kommunikation på en ”ny” kommunikationsplattform samt bli småbarnsförälder.
  3. Lär dig sjunga bättre än Rihanna, skapa egna sociala medier-konton med hundratusentals följare där du driver en feminstisk agenda, samtidigt som du skapar innehåll som plockas upp av medier i hela världen.
  4. Ägna dina 10 000 timmar åt att lära dig någon form av sport, förslagsvis en sport som spelas över hela världen. Bli bäst av alla, var lagom svåråtkomlig för media, starta din egen mediekanal, kör bil i fjällen samt ge ut bok om hur allt gick till. 
  5. Bli ekonomijournalist, lär dig hur spelet ser ut i finansbranschen, ägna dig åt att avslöja näringslivets högdjur och se Mats Qvibergs kvinnofientliga tweets som någon form av konstig underhållning.

Hur gjorde jag själv för att hamna på årets lista? Jag vet inte, men kanske lägger jag (lite för många) timmar på att skriva inlägg av typen du precis läst, engagerar mig ofta när ”someone’s wrong on the internet”, driver en tydlig och medveten närvaro oavsett kanal, bjuder på kunskap och erfarenhet och ofta med en värderingsdriven agenda. Eller så har Resumé bara kuppat in en av sina bloggare på listan. Vad tror du?

Lisa ”Misslisibell” Jonsson tar emot pris som årets vinnare från Cecilia Schön Jansson, VD Sveriges Kommunikatörer och Claes de Faire, chefredaktör Resumé. Foto: Fredrik Wass