Tre (andra) anledningar att folk gillar Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna i Almedalen

Frågan om varför någon egentligen röstar på det rasistiska partiet Sverigedemokraterna är viktig eftersom svaret ger andra en möjlighet att kommunicera med dessa väljare utan att fördomar står i vägen.  Här är tre förklaringar på varför Sverigedemokraterna växt sig så stora i Sverige, där en skeptisk inställning till migrationspolitiken är gemensam, men där det också finns ytterligare svar.

1. Anti-etablissemang
Kit.se har gått igenom SOM-institutets kartläggning av 604 sd-väljare där många beskrivs ha ”en starkt kritisk inställning till svenska politiker, medier och till den svenska demokratin.”
Kit.se: Är SD-väljarna unga, arga och bittra? Nej, det är något helt annat som skiljer ut dem.

2. Oro för jobben
”Ju mer man förstår, desto mer troligt är det att oron kring den svenska industrin och jobben är en underskattad faktor i deras oro och för deras beslut på valdagen” skriver samhälls- och ekonomijournalisten Pontus Herin i sin analys.
Pontus Herin: Industrin underskattad faktor i SD-analysen

3. Förenklade budskap
Det är enkelt att finansiera sina reformer genom att säga att man vill skippa ALL invandring, eller säga att man vill slopa ALLA pappamånader i föräldraförsäkringen. Sverigedemokraterna förenklar och gör valen svartvita vilket kan vara lockande i politiska utspel och för den som vill driva debatt. Dessutom behöver aldrig budskapen realiseras i politiska beslut eftersom få är beredda att samarbeta med partiet. TV4:s Marcus Oscarsson en snabbanalys av Sverigedemokraterna från Almedalen i somras, dagen efter Jimme Åkessons tal.
TV4 Nyhetsmorgon: Därför ökar SD i opinionen 

Relaterat
Politologerna: Medias rapportering om Sverigedemokraterna har inte blivit mer negativ

Bitterljuvt att ranka i topp på jämställdhet

World Economic Forum gör varje år rankingen The Global Gender Gap Index. Årets ranking placerar Sverige på en fjärde plats i världen när det gäller kriterier som mäter könsskillnader inom områden som ekonomi, politik, utbildning och hälsa. Etta i världen är Island och våra grannländer Finland och Norge hamnar på andra respektive tredje plats.

Problemet (om det nu finns ett problem) med den här typen av rankningssystem är att även antifeminister och jämställdister använder sig av det för att bevisa sin tes. ”Titta, vi är redan mest jämställda i världen – vi behöver alltså inte ägna oss åt att fortsätta utjämna könsskillnader eller frigöra kvinnor och män från förlegade könsroller” verkar resonemanget gå. Jag tänker att det är precis tvärtom. Det som gör att Sverige hamnar i topp 5 vid en sådan här rankning är antagligen att vi INTE nöjer oss med status quo, att vi hela tiden fortsätter utmana normer och genom både politiska reformer, satsningar från näringslivet och en aktiv debatt fortsätter hålla oss i framkant. Att vi ens kan göra det är förstås ett resultat av 200 års fred, en hittills relativt välfungerande välfärd och en samhällskultur där dessa frågor finns långt högre på agendan jämfört med nästan alla andra länder i världen.

Men den som följt jämställdhetsdebatten och framförallt antifeministernas framfart vet att vi har otroligt långt kvar. Rasism och främlingsfientlighet har också en tydlig koppling till en bakåtsträvande syn på jämställdhetsfrågorna. Och med ett rasistiskt och konservativt parti som sd i riksdagen är det lätt att hålla sig för skratt, trots en fin placering i rankingen. Det blir nästan lite bitterljuvt med den här typen av rapporter som både bekräftar att vi är på rätt väg, men som också kan användas som argument för att bromsa utvecklingen.

Sveriges placering inom olika områden Plats
Overall Index 4
Economic Participation and Opportunity 15
Educational Attainment 43
Health and Survival 100
Political Empowerment 5

 

Klicka på kartan för att se hur andra länder placerat sig, samt vilken placering de har inom olika områden.

Global Gender Gap

Läs gärna den här artikeln hos Washington Post om rankingen.

”Nordic countries blessed with robust social democracies make up the top five places in the rankings, beginning with tiny Iceland. The bottom five countries — Yemen, Pakistan, Chad, Syria and Mali — are racked with political instability and conflict and are home to large rural populations within which traditional mores hold sway.”