Fem saker jag lärt mig om poddande

Idag spelade jag och Jakob Rydberg in vårt tionde avsnitt av podden Jakob & Jakob – digital marknadsföring i spenaten – där vi pratar om digital marknadsföring för oss som arbetar utanför storstäderna. Vi har tio gånger satt oss ner i något litet rum med varsin mikrofon framför oss och försökt hitta relevanta saker att prata om som någon ska vilja lyssna på. Men vad har jag lärt mig av dessa tio avsnitt då?
1) Formatet är viktigt.
Våra avsnitt är mellan 35-50 minuter långa. Två personer som samtalar om ett huvudämne och några korta mer nyhetsinriktade saker. Ett klassiskt upplägg kanske, men jag tror det är en stor vinst att ha satt det innan man drar igång och sedan hålla sig till det, på ett ungefär. Det underlättar för lyssnaren och framförallt för dig som ska förbereda inspelningen. Det är lättare att fylla i ett par fack än att skapa något från noll varje gång. (Med det sagt är vi redo att rubba lite på formatet och börja plocka in gäster nu, så tipsa oss gärna om gäster du vill höra i podden. Enda kravet är att de ska verka norr om Dalälven.)
2) Använd Lagom mycket manus.
Vi har som sagt ett huvudämnen och korta nyheter. De senare är ofta enkla att hitta då vi båda är nördigt intresserade av den bransch vi verkar i. Där klrar vi oss ofta med en länk också plockar man ut godbitarna direkt under inspelning. Det förutsätter att man kan ämnet och har läst artikeln några gånger förstås. Det långa ämnet har vi heller inte haft jättesvårt att hitta, men det gäller att hitta det i tid så att båda två hinner fundera och skriva ner sina reflektioner innan vi sätter oss ner och poddar. Där klarar man sig inte utan anteckningar, men punktformen är att föredra så att du inte lockas att läsa innantill. Utan punkter kommer du garanterat att missa ett antal aspekter som du grämer dig över efteråt. Bra också om alla deltagare i podden hinner se varandras punkter, så att alla har ett hum om vad de andra ska prata om.

Jakob & Jakob in action, Rydberg till vänster och jag till höger.
3) Hitta nerven.
Vi sänder ju aldrig direkt, inte hittills i alla fall, så allt går att ta om, men vi försöker undvika det, vi vill ha en viss nerv i samtalet, så att det ska bli spänstigt och dessutom roligare för oss själva. Har man pratat genom allt i detalj innan blir det lätt att du tappar energi när man väl slår på mikrofonen. Vi försöker alltid ha något i bakfickan som kan överraska den andra lite. Var beredd på att vissa fel kan smyga sig in och att du kan behöva korrigera i senare avsnitt, men det är en del av samtalsformatet, allt går inte att få med och allt kan inte vara en absolut sanning.
4) Sjung upp.
Det är viktigare än man tror att verkligen peppa igång innan man slår på inspelningen. När jag arbetade på Sveriges radio fick man lära sig att det hörs tydligt när man ler i radio. Det stämmer i högsta grad även för poddandet, det hörs om man är pepp och har roligt, vilket man ofta har när man väl är igång och har diskuterat en stund i skarpt läge. Lägg därför en del tid på att snacka igång er innan, skrika, tjoa och få upp pulsen, helt enkelt. Då slipper ni en seg startsträcka för lyssnaren.
5) Sprid, sprid, sprid.
Som med allt annat innehåll gäller det att få ut det. Nu har vi varit så lyckligt lottade att Resumé lyfter upp vår podd och hjälper oss att få spridning, men är det en renodlad företagspodd ska du ha en spridningsplan på plats innan du börjar spela in. Kanske har ni också något branschorgan som behöver innehåll? Ta in gäster med egen stor räckvidd är ju ett klassiskt knep, då det är möjligt. Fundera som vanligt också genom vad du har för mål, så att inte inblandade eller ledning blir besvikna på satsningen. Podd är ett långsamt media där det tar tid att få upp lyssnandet, men du har sedan en väldigt lång svans eftersom det trillar in lyssnare långt efter att ni har lagt ut avsnittet. Många Lyssnar också ikapp när de springer på en podd som har kört ett tag.
Värt jobbet?

Är det värt allt jobb då? Ja, absolut! Men… jag tror det underlättar väsentligt om du har en vana att framställa innehåll i andra sammanhang, till exempel att du har bloggat eller skapat nyhetsbrev eller liknande, då det ju handlar mycket om att hitta och vaska ur det bästa ur det innehåll som flödar förbi eller finns på företaget.

Och ja, jag tror att många, många fler skulle ha mycket att vinna på att spela in en podcast, även företag. Du får en naturlig chans att fördjupa dig och visa att du behärskar det du pratar om, bygga expertrollen. Och du skapar ett väldigt intimt förhållande till någon när du får chansen att prata rakt in i deras öron.

/ @jmjobring som idag lyssningstipsar om vår podd Jakob & Jakob förstås

 

Gör först, snacka sen

Nike gjorde det i slutet på året. Gillette inleder året med det. Försöker ta ställning. Den stora skillnaden är att Nike fixar det och Gillette får en massa skit. Varför?

Det enkla svaret är att Nike, liksom Starbuck och Ben & Jerry och en del andra stora amerikanska företag, har en klangbotten att få resonans i. De har arbetat med de här frågorna under en längre tid och förstått att varumärken måste ta ställning. När Gillette yrvaket kastar sig in i detta finns det ingen botten. De går från att ha varit sinnebilden för extremt stereotyp reklam till att helt plötsligt börja bry sig. Vem tror på det? Då är det väldigt lätt att de nedåtriktade tummarna plockas fram på YouTube.

Inte trovärdigt
Det kan också finnas en viss trollfaktor i de negativa kommentarerna då Gillette ger sig på själva manligheten, vilket brukar vara ett känsligt område för Internet-trollen. Men mest hänger nog detta på att vi inte tror på när någon helt plötsligt vaknar upp och skriker rakt ut.

Att tänka på för dig som också måste börja arbeta med det syftesdrivna; starta  med insidan. Inled inte med att ropa ut hur bra ni är. Gör först, snacka sen, är en enkel och bra devis i detta sammanhang. Då brukar det funka bättre än det gjorde för Gillette. Med det sagt, som en kollega precis sa, ”jag ser hellre att min son ser den här reklamfilmen än alla reklamfilmer Gillette har gjort tidigare i historien.” Så är det ju definitivt.

/ @jmjobring som nu också är med podd, lyssna gärna här.

 

”Ok Google. Vem lyckas med ljudsöket?”

Enligt statistik så har nästan var femte hushåll i USA idag en aktiv högtalare i hemmet. Häromdagen släpptes Google sin assistent även på svenska och började sälja Google Home. Så nu står det en sådan i mitt kök och svarar på frågor, så gott den kan.  Det som är tydligt efter någon veckans användning är:

  • Den väljer geografiskt nära om jag frågar efter var jag kan köpa t ex ett kylskåp, den föreslår med andra ord aldrig en webbbutik. Bra för miljön, obra för e-handlarna.
  • Om jag använder uttryck som ”bästa” och ”godaste” så rankar den efter betygen från Google och släpper den geografiska rankingen. För restauranger som lever på take away gäller det alltså att börja få goda recensioner på Google, men även för den som säljer stövlar eller kylskåp spelar recensionerna på Google snart alltså roll.
  • Funktionen att lägga till saker på en inköpslista är väldigt praktisk, men själva listan är sedan en väl gömd feature i mobilappen Google Home. Kan tänka mig att ICA eller COOP skulle vilja kliva in där.
  • Barnen tycker om skämten som den levererar 😉

Här finns även en lite hint från ”Think with Google” med ett exempel på hur man  har använt ljud på ett kreativt sätt.

Vill du höra mer om mina första intryck av Google Home (och en hel del annat) kan du som bloggläsare tjuvlyssna på en ny podd som jag och en god kamrat kommer att lansera i dagarna ”Digital marknadsföring i spenaten” av Jakob & Jakob.

/ @jmjobring som ofta ber Google Home att ”spela Robyns nya album på Spotify

 

Döden, döden…

Det sägs att Astrid Lindgren inledde telefonsamtalen med sina systrar Ingegerd och Stina i telefon med orden ”döden, döden” för att ha det avklarat. Idag undrar jag om det låter likadant när chefredaktörerna för småtidningarna ringer varandra? I min gamla hemstad går nu Laholms tidning i konkurs och i min nuvarande hemstad Umeå kastade gratistidningen Umeå tidning in handduken igår.

Ingen av de här konkurserna var speciellt oväntade, men väldigt sorgligt förstås. Laholms tidning har under många år haft det tufft gentemot konkurrenten Hallandsposten, men grundproblemet är förstås färre läsare och färre annonsörer. Laholms tidning kämpade på i 87 år.

Umeå tidning höll ut i sex år, men var också en ganska knepig produkt redan från början. Det var en gratistidning som skulle konkurrera med en annan gratistidning och en väldigt stark prenumerationsbaserad lokaltidning. Mest förvånade var kanske att de höll ut så länge.

Spelar döden någon roll?
Men spelar den här döden, döden då någon roll? Ja, på flera plan. Det mest uppenbara är att bevakningen av Laholm och Umeå försvagas. Nu kanske ingen av tidningarna var kända för grävande reportage, men ingen affärsidkare eller kommunalråd skulle vilja bli uthängd av dem. Den risken är borta, även om det finns bevakning kvar på båda orterna förstås.

För affärsidkare i de båda regionerna har också en annonsplats försvunnit. Även om jag villigt erkänner att jag många gånger har ifrågasatt nyttan med de här annonsaffärerna jämfört med våra stora digitala plattformar, så har de förstås spelat roll för alla de som ändå har valt att annonsera där. De har en annonsplats mindre nu.

Den tredje är att småtidningarna alltid har varit goda plantskolor för journalister. Laholms tidning har till exempel fostrat chefredaktören Fredric Karén på Svenska Dagbladet som har gjort sådan succé där att han nu ska göra ett år i Toronto för att hjälpa ett mediehus där att bli mer digitalt. Var ska journalisterna nu starta sin bana? Och ja, vem kommer överhuvudtaget att vilja utbilda sig till journalist?

Borde Karén åkt hem?
Karén borde kanske ha åkt hem till Laholm istället för att åka till Toronto och rädda tidningar? Men inte ens Karén skulle nog ha klarat av att rädda den sjunkande skutan Laholms tidning. En annan händelse som ser ut som en tanke är att Mittmedia häromdagen till slut slutade skylla sina dåliga annonsaffärer på Facebook och Google i ett väldigt intressant inlägg på Medium. De skriver bland annat att ”Hela sanningen måste vara historien om den traditionella mediebranschens tillkortakommanden och oförmåga att förnya sin affär, i flera dimensioner.

Kort sagt är döden, döden högst närvarande i mediebranschen fortfarande även om många mediehus nu både har kommit till insikt om sin egen oförmåga att haka på konkurrenternas sätt att behandla sina kunder och att flera har fått igång sina digitala prenumerationer. Låt oss hoppas att de blir bättre på att vårda och exploatera sina urstarka varumärken, som de ju så ofta är. Jag hoppas i alla fall att vi slipper läsa fler mediedödsannonser på ett tag. Kämpa lokalmedier. Vi behöver er.

/ @jmjobring som tröstar sig med Greta Van Fleets nya album som låter ungefär som Laholm gjorde när jag bodde där.

 

 

Vilken ö vill du bo på?

Ett inlägg på LinkedIn från författaren och föreläsaren Mark Schafer fick igång mig. Jag tror det är enkelhet i liknelsen som tilltalade mig. I korthet jämför Schafer olika målgrupper som invånare på olika öar. Ska vi – vårt varumärke – ta oss i land och bli välkomnade på ön måste vi tillföra något. Vara ödmjuka, snäll och bjussiga för att inte bara betraktas som en påträngande och objuden gäst. Här är Mark Schafers lista över beteende vi måste visa upp för att vara välkomna på ön:

  • Be a friend. Fit in and belong. Be useful.
  • Respect our time, our freedom, our privacy.
  • Come alongside us and be there when we need you.
  • Show us that you share our values, even if it makes you unpopular on other islands. If we’re going to be loyal to you, you have to be loyal to us.
  • Be a great neighbor and help us even when we’re down. Especially when we’re down.
  • Create some fun experiences that show us what life is like beyond our limited view of this island.
  • Don’t just tell us you’re great and you belong here. We want to see it — here and now on this island. That is the only thing we’ll believe.
  • Never, ever, interrupt us, annoy us, or show up uninvited. That’s just rude.

Ja, egentligen självklarheter, men handen på hjärtat: Kvalar ditt varumärke in på ön? Eller om du är konsult; hjälper du verkligen dina kunder att bli goda öbor?


Just den här ön ligger i Umeälven och befolkas endast av ett falkpar, men det finns andra mer befolkade öar vi väldigt gärna vill åt.

Influencern kan släppa iland dig
Jag drar gärna liknelsen vidare från Mark Schafers resonemang. Vi kan till exempel jämföra en influencer med någon som bor på ön. Influencern kan mot betalning hjälpa oss att komma iland på ön om de verkligen tror att vi delar deras värderingar. En riktig influencer vill ju inte riskera att själv kastas ut från ön, därför kan hen inte heller riskera att släppa iland vem som helst. Men när allt stämmer kan de vara en utsträckt hand som hjälper dig in på ön. Men väl där måste du ändå förstå hur du ska uppföra dig. Du måste ständigt bevisa att du hör hemma på ön.

Som sagt. Självklarheter. Men fortfarande svåra att alltid leva upp till. Vi ses på ön. Här är länk till Mark Schafers Linkedin-inlägg igen.

/ @jmjobring som lyssnar på upptempo Elias för att hålla jämn takt med höstvindarna.

 

 

 

 

Tror Wolodarski blandar ihop korten lite…

Hyser verkligen stor respekt för Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski. Inte minst tidningens gedigna arbete med att granska hur Sverigedemokraterna och andra högerextremister agerar på de sociala medierna. Men jag tycker inte att Wolodarski ledare igår levde upp till det han själv skriver om att  ”Vi måste alla bli mycket mer medvetna om hur sociala medieplattformar fungerar och hur enkla de är att manipulera.” Här kan du läsa ledaren.

Den statistik Wolodarski visar upp kommer, enligt den skärmdump som finns i inlägget, från Crowdtangle. Jag ska vara tydlig med att jag inte har någon egen erfarenhet av det verktyget och vet ej hur pålitlig källa det är, så jag utgår endast från den statistik som syns i skärmdumpen. Och när jag försöker analysera den statistik som framgår där tycker jag att Wolodarski blandar ihop hur många människor som har nåtts och interaktioner. Det finns inget exakt likhetstecken mellan dessa båda på Facebook.

Samband finns, men inget likhetstecken
Jo, vi vet alla att interaktioner påverkar räckvidden positivt på Facebook, där har Wolodarski helt rätt. Men vi ser inget i den här statistiken om hur många individer Sverigedemokraternas inlägg nådde. Vi vet att SDs alla anhängare är väldigt aktiva på sociala medier. Därför kan vi egentligen inte dra någon slutsats om hur många som har sett SDs inlägg genom att se att de hade 3,43 miljoner interaktioner. Många interagerade absolut, men det kan vara samma individer som interagerar och ser SDs videos, det behöver inte nödvändigtvis ha inneburit att de har kommit ur ”sin egen bubbla” speciellt effektivt. Snarare tyder det kanske på motsatsen då denna statistik inte på många punkter överensstämmer med valresultatet, som Wolodarski också påpekar senare i texten.

Antal följare intressantare mått just här
Däremot kan vi se att deras antal följare har ökat procentuellt mycket. Det är i jämförelse med övriga punkter i den redovisade statistiken ett tydligare tecken på att SD når fler. Där ser vi svart på vitt att det är fler individer som har börjar gilla deras sida, om vi bortser från att det kan var en viss mängd fejkade konton. Medborgerlig samling har ökat med hela 169 %, å andra sidan från hyfsat låg nivå, och i antal handlar det enligt statistiken om drygt 10 000 nya följare. Men dock en stor ökning förstås. Vi som arbetar med detta vet att vi inte egentligen ska stirra oss blinda på hur många som följer oss eftersom vi inte har någon nytta av följare som inte är relevanta. Men om vi bortser från det kan vi ana att de har nått fler eftersom antalet följare ökade. Så där har Wolodarski en poäng.

Facebook påverkar
Jag vill verkligen inte förringa sociala medier eller Facebooks förmåga att påverka människor. Jag arbetar med rådgivning i dessa frågor, så jag vet att de är utmärkta plattformar för påverkan och kommunikation. Och jag tycker, som sagt, att DN gör ett ypperligt arbete med att kartlägga dessa. Dock är det olyckligt när penseldragen blir alltför breda och svepande och slutsatserna inte riktigt backas av den statistik som redovisas, som jag tycker att Wolodarski riskerar att göra här.

Wolodarski slutsats att ”Betydligt värre var att Facebooks system gjort det möjligt för inhemska aktörer att kraftigt blåsa upp sin storlek och i praktiken översvämma plattformen med sin propaganda. Därigenom skapas illusionen av en massrörelse.” är därför rätt tveksam om den håller. I alla fall utifrån den redovisade statistiken. Vad en massrörelse är kan man förstås diskutera, men ur statistiken vet vi, som sagt, inte hur många de faktiskt nådde ut till. Vi kan däremot se att:

– SD har varit det parti som har varit mest aktivt i sina egna kanaler med 4,71 inlägg per dag, vilket är ganska högt sett till de andra partierna.

– SDs följare har uppenbarligen varit väldigt aktiva och interagerat på inläggen.

– SD har klart flest tittare på sina videoinlägg, men de kan också har postat en större mängd videoinlägg än övriga och i så fall är det ju inte så konstigt att fler har sett deras videoinlägg än övriga partiers. Om detta vet vi inget av denna statistik, vi vet bara att SD har postat klart flest inlägg, så det är inte orimligt att de också har postat fler videoinlägg.

– Antalet följare av SD och Medborgerlig samling har ökat avsevärt under valrörelsen vilket högst troligt  innebär att fler har fått ta del av deras inlägg.

– Vi kan inte i denna statistik se hur många individer som har sett något av det SD eller något annat parti har postat.

Jag tycker som sagt mycket om DNs artikel ”Så tog högerpopulisterna över – med hjälp av SD” och massor av annan granskning runt valet, därför blir det extra olyckligt när chefredaktören inte riktigt håller sig till slutsatserna. Keep up the good work DN!

/ @jmjobring som idag lyssnar på Parcels luftiga Lightenup och laddar måndag.

 

 

Facebook helsidesannonserar i lokalpressen

Det är rätt ovanligt att stora amerikanska börsbolag annonserar i min lokaltidning Västerbottens-Kuriren. Att de dessutom köper en helsida för att berätta om något annat än att jag ska köpa deras produkt är, vad jag vet, helt unikt. Men häromdagen fanns där faktiskt en helsida från Facebook med den rätt försynta rubriken ”Tillsammans kan vi motverka falska nyheter”. En helsida med tips om hur jag ska avgöra om en nyhet är falsk eller korrekt.

Vi tar det igen: Ett stort amerikanskt börsbolag annonserar med en helsida i min lokaltidning utan att vilja sälja något. De vill förstås indirekt sälja på oss idén om att deras produkt är bra och att de verkligen anstränger sig för att göra den bra för alla. De vill förstås tvätta bort stämpeln om Facebook som bärare av falska nyheter och snedvriden påverkan på demokratiska val. Men ändå. Hur du än vänder och vrider måste vi nog tillstå att det är ett ganska ovanlig tilltag för ett vinstdrivande börsbolag.

Och ändå är Facebook ofta uthängda och utskällda i media.  Det är inte helt lätt att vara störst och först.  Bamse brukar väl säga att ”Den som är stark måste också vara snäll”. Jag tycker faktiskt att Facebook anstränger sig en hel del för att vara snälla. Sedan måste man också komma ihåg att de ständigt bryter ny mark. Ingen har gått före och gjort samma sak tidigare. Det finns ingen kompass att navigera efter. Men i min bok är Mark Zuckerberg ändå en förvånansvärt bra kapten för den stora men ibland lite skakiga skutan Facebook.

Vi lever i intressanta tider.

/ @jmjobring som idag tappar hakan av Greta Van Fleet.

 

Öppet brev till dig som börjar studera kommunikation

Först av allt. Det är ingen brådska. Din utbildning är ingen färskvara. Den är högst troligt redan gammal när du har gått färdigt. När du sedan kliver in på ditt första kommunikationsjobb kommer du ändå att behöva lära dig en massa nytt. Så, passa på att njuta. Ge dig ett par år med rikstagande när du har ekonomin tryggad med studielån. Starta upp något med några kompisar, tågluffa runt jorden på något lov, fotvandra till Nordkap, inse att du har ganska lång tid kvar att leva och arbeta. Kolla gärna in galne Gary Vs video. Ja den handlar om Graduation Day, men tänk om du börjar fundera i hans banor redan när du börjar studera. Jojo, det gäller att alltid lyssna på Gary med en rejäl amerikansk nypa salt, men det fattar du.

Nummer två är att du ska börja kommunicera. Visst, du är i en generation som vi kommunikationsarbetare tycker är grymma på att kommunicera digitalt. Ni är ju födda in i det.  Snapchat är inte konstigare än Facebook för dig. Men jag ser dig inte kommunicera på de ställen där vi kommunikationsproffs kommunicerar. Jag vill se dig börja blogga på Linkedin om det du brinner för. Jag vill se dig följa och konversera företag och inflytelserika personer du vill arbeta med i framtiden. Även om du inte ska ha bråttom vill jag börja höra av dig för jag vill vet vem jag ska anlita för vad i morgon. Jag vill veta vad du brinner för.

Det tredje. Var ödmjuk, men ifrågasätt allt. Kaxighet är bra och behövs ofta. Men du är inte Zlatan innan du har tillbringat 10 000 timmar med fotbollen vid fötterna, hur begåvad du än är. Var öppen och ta in, men köp inte allt utan värdera och gör om till ditt eget. Visst gör vi saker på fel sätt, visst har du bättre lösningar på en herrans massa saker, det är så världen blir bättre. Men världen blir inte bättre om du aldrig når fram till förändringen eftersom du stänger dialogen genom att vara för avfärdande. Så se till att ifrågasätt, men var samtidigt ödmjuk.

Det fjärde är att dela med dig. Delar du får du tillbaka. Även om du en dag vill bli konsult och ta betalt för att dela med dig av kunskap kan du aldrig dela med dig för mycket. Det finns ändå alltid saker kvar du kan lära ut. Men poängen är att du bygger vänskap och lojalitet om du bjuder på det du kan och vet. Du ökar på så vis din chans att hamna top of mind när någon börjar fundera på det du brukar dela med dig av. Det hänger förstås också ihop med punkt två ovan.

Det var mina fyra korta tips för ett långt och roligt liv i kommunikationsbranschen. Hör gärna av dig till mig eller någon annan du springer på om du vill ha fler tips eller undrar över något. Jag lovar att de allra flesta av oss kommer att försöka besvara dina frågor. Vi behöver ju alltid bli fler och vi behöver framförallt alltid få in nytt blod in branschen.

Lycka till och kör hårt!

/ @jmjobring som idag har Say Lou Lou i lurarna.

 

 

Kommer IGTV att lyckas?

Igår lanserade Instagram en egen TV-app – IGTV. Tanken är att skapa ett evigt flöde av rörligt material som består av lite längre filmer än de som finns på Instagram. De ska även bjuda in kreatörer som får bidra med sina verk, förmodligen mot någon slags finansiell ersättning. I stående format, som vi är vana att använda Instagram.

Instagrams förhoppning är förstås att knipa åt sig lite av de reklampengar som söker nya format bortom TV-reklamen. Det har gjorts många försök åt det här hållet av både Snapchat och i viss mån Facebook, men på något vis känns det som att Instagram faktiskt ligger ganska bra till att lyckas. De har förstås redan en publik som är visuellt orienterad och delar av den äldre publiken missade kanske också lite av YouTube-tåget. De är lite äldre och mer trögrörliga och för dem finns ingen självklar plattform som ersätter slötittandet på TV.

Köpstark publik
Det andra som talar för Instagram är att de har en relativt sett köpstark publik, jämfört med t ex Snapchat. Den stora nackdelen för allt som ska ersätta TV-reklam är förstås formatet. Det är svårt att skapa riktigt känslomässiga filmer i ett vertikalt format på en liten skärm. Där slår ju ingen TV eller bio.

Det ska bli spännande att följa Instagrams försök. De har ju en miljardpublik att dra med sig in i nya appen, så förutsättningarna är hyfsade från start. Men vi vet sedan tidigare att det är långt ifrån någon garanti för att lyckas.

/ @jmjobring som laddar för semester med lite otippade Sangen for Livet med Savage Rose.

Läskigt eller underbart när Google bokar tid hos frisören?

Se när Googles AI på egen hand ringer upp och bokar in sig hos hårfrisören och restaurangen.

Klarar Googles AI av det här så bra undrar man ju lite hur långt borta det är att en hel del av det du och jag gör idag kan ersättas av AI i morgon?  ”Google skriv ett blogginlägg om Googles senaste AI-utveckling”. Det kan ju inte vara speciellt svårt. Kanske ska vi följa upp med ”Google, kör en annons riktad mot 25-55-åriga reklamarbetare i Stockholm om bloggposten du har skrivit”.  Vad ska jag göra då? Jag får kanske fråga Google om det också…

/ @jmjobring som bjuder på den låt som Spotifys AI la först i min lista över nya releaser den serverar mig varje fredag: Hunger med Florence + The Machine.