Rapport från Medieutredningen

Idag hade jag den äran att delta i Medieutredningens samråd i Olofsfors Bruk i Västerbotten. Lite som en udda fågel i en samling av mediechefer försökte jag bidra med mitt perspektiv på medieutvecklingen och vad som eventuellt kan göras för att påverka situationen.

anette
Anette Novak har ett spännande jobb att försöka få ihop en Medieutredning, här från torsdagens samråd i Olofsfors Bruk i Västerbotten.

Jag tror jag ska återkomma med en lite mer samlad bild, men ville lite snabbt (i en bil på väg mot Jämtland för att flugfiska) dela med mig av mina direkt intryck. Formen för samrådet var att ämnesvis diskutera i smågrupper i cirka 20 minuter, därefter försökte en moderator vid varje bord sammanfatta tre punkter att ta med till utredningen. Jag tyckte själv att många resonemang återkom efter ett tag, men jag tyckte ändå att formen var ganska vettig och har lite svårt att instämma i Mattsson svidande kritik efter samrådet i Husby.

program
Så här såg programmet ut vid samrådet i Olofsfors Bruk, samtal i smågrupper skulle försöka vaska fram det vikigaste som sades i varje grupp. En form så god som någon, kan jag tycka, för att låta flera röster bli hörda och försöka undvika att störst och viktigast hörs mest. 

Mina osorterade intryck
– Det hängde tre stora tunga moln över hela salen hela dagen, i de molnen fanns Facebook, Google och YouTube. Ingen fanns representerade från de molnen förstås, men det var ju egentligen de som var orsaken till att vi satt där vi satt. Det kändes lite underligt.
– Det finns mycket hopp. Trots att stämningen ibland var ganska uppgiven får man ju ge mediecheferna att de har inte kastat in handduken.
– Det finns lite olika syn från de lokala mediehusen hur vägen framåt ser ut. Man kan väldigt hårddraget sammanfatta det som att man antingen tillber algoritmen eller tror på det egna varumärket. De flesta gör båda delar.
– Lite färre än jag trodde verkar idag betrakta public service som ett hot, snarare ett komplement och en möjlighet.
– Min roll blev lite att påpeka att De Tre Stora Molnen har tagit 75 % av den svenska digitala annonskakan av en orsak, de erbjuder helt enkelt en bättre annonsprodukt. Eller en annonsprodukt som är bättre paketerad. Varför de lokala mediehusen inte bättre lyckas att paketera sitt erbjudande eller vårda sitt varumärke och förklara sin viktighet är fortfarande oklart för mig. Kanske fat and lazy? Kanske skulle de ta mer hjälp med att vårda sitt varumärke (och där talar jag i egen sak som marknadsförare)? De verkade ju i alla fall i det här sällskapet vara smärtsamt medvetna om situationen men inte om lösningen.
– Det som hela tiden också hängde över en i lokalen var; så länge De Tre Stora Molnen hänger där uppe har vi rätt lite att säga till om, oavsett om staten skulle få för sig agera. Men, vi kan ju heller inte bara kasta in handduken.

Så, sammanfattningsvis så här direkt efteråt är känslan att även om ”lösningen” troligen inte finns, så tycker jag att vi alla ändå har en skyldighet att bidra på alla sätt vi kan till både den här Medieutredningen och till debatten i stort. Och jag är både stolt och glad att jag fick chansen och möjligheten att få bidra med mitt perspektiv. Dessutom var det fantastiskt roligt att få chansen att träffa mediemänniskor från hela landet och diskutera utvecklingen. Tack Medieutredningen. Kämpa!

/ @jmjobring som lyssnar på fågelsång vid en älv i Jämtland.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *