Det är så nakenbadarna ser på saken

IMG_5247

Tjejen som rår om oss har varit på en nakenstrand för första gången.

Jag sa att när man väl är i vattnet är det oslagbart och att jag egentligen inte har något mot att vara naken på stranden om det inte hade varit en hardship proposition. Barnfamiljerna har alla fördelar men den som vill vara naken får vandra fem kilometer över en glödhet stenöken, klättra ned för klippor och leta i tre kvart efter en hyffsad strandremsa och vad jag vill ha, det är parkering precis bredvid stranden, stolar och parasoll man kan hyra, dusch och ett schysst bohemiskt ställe som heter La Pulpe fullt med dynor och nedsuttna soffor där vackra flickor blandar exotiska drinkar, öppnar immande kalla öl och serverar underbara smårätter från menyer som är skrivna på griffeltavla.

Och det är viktigare än att vara naken.

Jag vet sa hon.Jag gillade det men hade jag träffat någon jag kände hade det varit ett Seinfeld moment.

Man vänjer sig.

och jag noterar att alla våra vänner med små barn har skaffat sådana där UV-burkor till ungarna.

Tiderna och sederna förändras hela tiden.

IMG_5246

Två gaykompisar berättade att de varit på en strand som är strikt uppdelar i fyra sektorer av klippuddar. Först kom de till familjestranden och där var det byxor på och picnic-korgar och väldigt ordningsamt. Sedan kom de till nakenstranden och där var det mer folk och naket.  Efter det följde sex-stranden och där var det full action i skrevorna och bland buskarna och nu hade deras förväntningar trissats upp rejält. Hur skulle det då inte vara bakom nästa udde? Men där, på gay-stranden var det byxor på, picnic-korgar och väldigt puttenuttigt.

Som sagt, tiderna och sederna förändras hela tiden.

 

Alla de försvunna italienska pizzabagarna

IMG_5652IMG_5654

När det börjar regna tar vi borden, flyttar in under träden och festen fortsätter.

Det är lördag.

Vi sitter ute på Bananas och vi är ett stort gäng. Vi firar Honeys födelsedag.

Det är hennes vänner och mina, barn, gudbarn, kompisar och Idha är där, hon som är hubby med Kuba som har stället och hon berättar hela historien om hur dom köpte vedugnen i Neapel och hur det kom upp en crew som byggde den och eldade in den. problemet var inte ugnen, det var pizzabagarna.

Den första försvann spårlöst.

Den andre förklarade att han måste åka hem för han längtade efter mamma.

Den tredje dök aldrig upp över huvud taget.

Nu flyter dock allt och pizzan är to die for. Tomatsåsen är till exempel makalös och den är väldigt viktig för en pizza. Vi frågade Kuba vad hemligheten var med den och han svarade “tomater”.

Bara en sådan sak.

Så där satt vi under träden och jag kom på mig själv med att jag lutade mig bakåt och tog in hela scenen. Sonen satt och pratade med en kompis till Honeys gudsöner. Mina vänner pratade med hennes. Honey satt och skrattade med min äldsta dotter. Barnflickan passade bebisen som sant är så stor att jag inte kan kalla henne bebisen längre. Det var en väldigt lycklig scen och jag behövde inte göra något för att regissera den, den spelade liksom bara upp sig av sig själv.

Precis så som livet ska vara.

Och då kom ett stort och väldigt oväntat lugn över mig och jag tyckte att jag hörde barden sjunga bara för mig

“And the blessings come from heaven
and for something like a second
I’m cured and my heart
is at ease”

På det tog jag en djup klunk av det halvmörka tjeckiska ölet som heter Bernard, lyssnade på ljudet av regnet ovanför och lät allt vara som det var.

Musik på det.

Superlinden på Folkungagatan

IMG_5042

Hej!

Jag har mindre än en kvadratmeter grus att växa i och lever på en diet av hundpiss och avgaser.

Ändå har jag lyckats bli ett stort träd.

Jag är Folkungagatans super-lind.

Musik.

Lunch mitt i händelsernas centrum

Jag håller på att flytta in.

Nu sitter jag på EPIcenter.

Det är ett speciellt kontorshotell. Om man vill kan man få ett chip inopererat i handleden och då slipper man den där dongeln som fungerar som nyckel. Men där fegade jag lite. Chip i handleden känns lite väl mycket Terminator 2 och jag har redan ett cyborg-öga, det där jag bytte ut linsen för några år sedan. I vissa ljus blänker det till som ett kattöga. Särskilt i lysrörsljus när jag åker hiss. Och då kan jag börja fundera om det kan vara så att aliens har bytt ut mig mot en konstgjord kopia medan jag sov. Det är i de lägena det bara är en liten bit kvar tills man börjar skära sig själv i armen för att se om man hittar metall där under.

Men jag släpper alla sådana tankar för Uffe i Ace of Base kom just förbi. Han sa att han fixat kaffe och undrade om jag ville ha en kopp. Bra service där! Med lite tur kommer ABBA förbi och brassar lunchen, lunchen som K-Märkt står för annars.

Som jag sa, det är ett speciellt kontorshotell.

IMG_4717

Alla flickorna frågar efter Elba hela tiden. Någon sa att hon är väldigt söt och att hon vet om det.

Min äldsta har fått jobb som aktieanalytiker på SEB och hennes tvillingsyster har fått jobb i brittiska parlamentet. Själv skryter jag bara.

Och spelar musik.

 

Idag bråkar vi om popstjärnors klädsel

Honey säger att min kompis popstjärnan sitter där ute och att han har en beef med mig om sin klädsel.

Vad ska man göra?

Det är väl bara att gå dit och vara förberedd på en portion humble pie, fast det är lugnt, han skrattar bara. Även om jag nog sårade honom lite när jag jämförde hans klädsel men en IT-konsult.

-Kan du hitta en IT-konsult som har chelsea boots med fem centimetersklack? säger han.

Vi pratar om hans intervjukvällar på Teater Brunnsgatan och jag säger att jag var där några gånger och gillade dem skarpt. Lotta Lundgren var väldigt bra men det är kanske svårt att göra en dålig intervju med Lotta Lundgren, Eva Dahlgren däremot, en känt knepig person att intervjua, det är inte många som får henne att öppna upp och särskilt inte på en scen inför publik.

-Fast det var lugnt, säger popstjärnan, vi har skrivit så mycket ihop att hon litar på mig.

-Det är inte så att du känner Robyn också, säger jag. Jag har försökt komma i kontakt med henne för en kompis vill ha med henne i styrelsen för sitt bolag. Han har en blytung (möjligen felaktigt adjektiv i det här sammanhanget) miljöprofil på de hus han bygger och ser att hon verkligen skulle kunna bidra, men jag får bara inte tag på henne.

-Ta mig i stället, säger popstjärnan.

-Källsorterar du dina sopor i köket då?

-Nä, det är så klart. Har du pratat med Lina Thomsgård?

-Jag har försökt, men hon svarar inte på mina mail.

Och där står jag.

Vi pratade en del om hans hemliga projekt inför hösten men mest om Jackson Browne som spelat på Waterfron kvällen innan och jag säger att det finns två Jackson browne, en singer songwriter och han är sin generations bäste singer songwriter. ”It´s coming from so far away it´s hard to say for shure, wether what i hear is music or the wind through an open door” – WOW! Sedan finns det en världsmedborgare också och han är inte lika intressant, tycker jag men popstjärnan ber mig lyssna på ”Lifes in the Balance” för där får han ihop båda två på ett väldigt bra sätt. Och han säger att bandet som spelat med Jackson de senaste 20 åren bara var så tight.

Lyssna själva och avgör, här respektive här.

 

 

Jag undrar om Pelle Tamleth är där?

IMG_5026 IMG_5016 IMG_5017 IMG_5020

Vi går på restauranginvigning. EAT i Mood öppnar Bao som är ett ställe med porkbuns och lite annat ute på terassen mot Mäster Samuelsgatan.

Det är Anna som bjuder med oss. Anna är den enda som går på lika många restauranginvigningar som Pelle Tamleth och Pelle Tamleth går på ALLA. Precis ALLA.

Men ikväll är han inte här.

Så vilka är det då som är där? Förutom vi är det oklart. Matstockholm brukar vara en ganska liten grupp människor där alla känner varandra eller i alla fall Lisa Förare Winbladh men här vet vi inte riktigt vilken lista dom gått på för vi känner typ ingen. Inte ens de som faktiskt kommer fram och hälsar. Vem var det där, sa Honey när dom gick. Jag svarar att jag trodde det var hennes vänner för jag har ingen aning. Det var därför jag inte presenterade dig. Så det är oklart.

Vad tyckte ni, undrar Anna. Kycklingen var bäst, krispig med kimchi och koriander. Porkbunsen vet jag då rakt inte vad jag ska säga om för det borde vara paradrätten men dom har krånglat till dem i onödan och BBQ smakar pulled beef i hoisinsås. Däremot älskade jag deras corn tempura och den krispiga brysselkålen. Och priserna är nästan onödigt vettiga, 50 för en bao, 40 för en side eller en öl. Och det står stora Sriracha-flaskor på borden, rätt sort också. Den med tuppen.

Men Pelle Tamleth var som sagt inte där.

Vi träffar honom nästa morgon när det är pressfrukost på nylanserade Kornhamnstorg 53, allmänt kallad 53an. Kärngänget från Rouge tar över och kör italiensk och medelhavskäk och alla kvinnor gullar med mitt barn som är på sitt absolut soligaste morgonhumör och bara blir lyckligare när hon får äggröra.

Jag säger åt Pelle att skriva att det finns ovanligt vackra bebisar här.

IMG_5014

Efter äggröran.

Tog jag verkligen inga bilder på maten? Det borde jag nog ha gjort.

Hur som helst, ska försöka blogga lite flitigare nu.

Musik till er som inte fått åka till Almedalen.

.

Vad är egentligen grejen med wellness?

2014-10-17 15.15.03En morgon när jag kör till barnavårdscentralen förklarar jag för barnflickan att jag kanske borde satsa på wellness.

Inte för jag riktigt vet vad det är exakt men Honey och jag var på en middag hemma hos goda vänner och vännernas grannar var där, en kille som jag faktiskt är släkt med om än på väldigt långt håll och jag ska inte gå in på hur men han har ett gammalt piano som står och förfaller ute i trädgården och sånt kan jag respektera.

Hur som helst, precis som jag var han PR-kille men nu förklarar han att han jobbar med wellness. Anledningen visar sig vara att han var med i ett nätverk av seniora PR-konsulter där samtliga de andra sadlat om och blivit wellness-konsulter.

Wellnesskonsulter!

Jag frågade varför.

Dom fick inga uppdrag. Nu har dom hur många som helst.

Jag sa att jag tyckte det lät som ett skäl gott som något.

Om ni inte redan sadlat om, kom ihåg var ni läste det först.

 

 

Blomkål behöver verkligen bättre PR

IMG_4873

Alex Schulman sitter i entren med datorn.

Calle sitter där inne med hustru och bebis.

Jag har inte sett lika många Schulmans per kvadratmeter sedan senast jag besökte Rute Stenungsbageri men den här gången är vi på Taverna Brillo, mitt bland alla vackra kvinnor, på det där stället där Filip & Fredrik brukar påstå att PR-kvinnan Christina Saliba alltid sitter med sina väninnor. Dom säger jämt PR-kvinnan Christina Saliba.

Själv blir jag mött av en haltande ryss i gul jacka. Han börjar omedelbart läxa upp mig för att jag bloggar för sällan här på Resume och jag säger att han har rätt, att jag har dåligt samvete för det och att en tillsägelse från Claes de Faire hänger i luften men han hann före.

Han säger att den halstrade blomkålen såg sjukt bra ut och han skulle ta den om det inte var så att han skulle äta blomkål själv i kväll, så han kör torsken.

IMG_4875

Jag säger att kål behöver bättre pr. Jag säger att hustrun har en hemmarestaurang, Mariatorget 2, den finns på Facebook om någon är intresserad av att komma på besök, och hennes menyer är en bra indikation på vad som fungerar och inte. När hon lagar hemgjord korv blir det fullt på en timma, typ. Men den sämsta uppslutningen någonsin kom när hon lagade det godaste hon lagat hittills nämligen kål. Hon gjorde ugnsbakad blomkål med wästerbotten, stekt svartkål med pancetta och grillad brysselkål med misohollandaise. Det var fantastiskt, men ingen gäst kom. Vi fick ringa in några kompisar eftersom det var media på plats för att göra reportage just den dagen.

Så kål behöver bättre PR.

Han frågar när det här var och jag säger i höstas. Han säger att det förklarar så mycket för nu på senvåren är kål verkligen glödhett. Jag säger att jag tror det får i Williamsburg såg jag folk som hade en bukett grönkål med sig som present när de gick på besök.

IMG_4877

Var det inte bra? frågar den vackra servitrisen oroligt.

Jodå, jag älskar blomkål och den var verkligen god men det är ett helt blomkålshuvud och även om jag pressat i mig halva hade jag ändå kännt mig som ett miljösvin för att jag inte ätit mer.

Du kan få det i en påse, säger hon.

Tack, men jag ska ha två möten med folk som jag aldrig träffat förut och jag tror att om jag dyker upp med ett halvätet blomkålshuvud blir det lite väl mycket att förklara, så tack men jag tror jag passar.

Vi gör ett blogginlägg av det i stället så blir alla glada.

Plus ett hej till Calle Carboni som inte hade tid att titta förbi.

Jo, det var en sak till. Jag hade en gång en väldigt jobbig kollega som råkade bli ordförande för Seriefrämjandet. Inne på Seriebokhandeln i Göteborg hade dom satt upp hans porträtt under rubriken ”Mannen som gav stuvad blomkål ett ansikte”.

Blomkål behöver verkligen bättre PR.

Musik på det.

En blues för Lasse Anrell

IMG_4633

Det står en negroni och väntar på mig.

Galleribrudarna kommer givetvis för sent. Dom väller in just när vi ska gå och pussas och kramas och i röran glömmer jag bort att säga tack till hon som designade min dotters tröja.

Det var en väldigt speciell tröja med texten ”When God created man she was only joking” och dottern älskade den, oklart dock om det var tröjan i sig eller det faktum att hennes belgiske pojkvän som är väldigt katolsk hatade den. Det kan ju varit båda.

Men vi minglade runt i en kaotisk grupp och jag bad om ursäkt för att vi måste rusa på konsert.

”Det är lugnt, vad är det ni ska se?”

”Tomas Andersson Wij, så ja, det är lugnt. Han är ju inte the wild man of rock precis.”

IMG_4635IMG_4636

I trappan upp till Södra teatern ser jag Lasse Anrell men hinner inte hälsa. Han får det här inlägget i stället.

Sångaren-låtskrivaren står ensam på scenen med akustisk gitarr eller på flygel och nej, han är inte direkt The Wild Man of Rock men som vanligt är han oklanderligt snyggt klädd och möjligen kan man invända att han ser aningen för mycket ut som en IT-konsult men har han hitta sin kulle – folkhem och vemod – och det är väl bara Winnerbäck som gör det lika bra som TAW.

Publiken gillar honom verkligen och han är väldigt, väldigt duktig på att ge dem den där totala ödmjukheten som Leonard Cohen perfektionerat. ”Tack, tack, ni är värda så väldigt mycket mer” tackar han för applåderna.

Men det är aningen för mycket reverb på sången.

IMG_4639

”Är han respekterad av journalister för att han varit journalist själv eller trots det” underar Honey på vägen hem.

”Jag skulle säga att han är respekterad av journalister för att han aldrig fått till det där stora genombrottet av typen ”Öppna landskap” eller ”Det kommer aldrig vara över för mig” som katapultat honom ut i stratosfären. Han har en grej, han gör den bra och han tog den till perfektion i ”Blues för Sverige” men kläderna till trots är känner nog journalisterna lite att han är en av dem fortfarande. Dessutom är han så trevlig att det är omöjligt att tycka illa om honom.”

”Varför spelade han inte ”Den norrländska präriens gudinna”?”

”Kanske för att det är Olle Ljungströms låt”, säger Honey.

Jo, det såklart. Det spelade säkert in.

 

Två dagar på andra sidan av landet

Vi skulle ta det där röda tåget från bolaget som kör Hongkongs tunnelbana till Göteborg på morgonen men det var signalfel i Flemingsberg och kaos på Centralen så jag gick på Donken och köpte en EggMcMuffin och sedan satte vi oss på Luzette för finkaffe och väntande.

IMG_4615

Dom bumpade avgången framåt i tiominutersintervall och Honey undrade om det var någon sorts konspiration för att få oss att sitta här och konsumera och själv kollade jag misstänksamt om det möjligen kunde vara så att dom prioriterade att ge SJ-tågen de bästa slottarna, men jag såg inget sånt. Tvärtom, ett par SJ-tåg var ersatta av bussar och Honey sa att om dom ersätter vårt tåg med en buss går vi och sätter oss i baren på Lydmar i stället.

En kille i kamokläder övade moves på centralgolvet. Vi kunde inte riktigt avgöra om han vill stila eller om han förberedde att kunga fua oss alla så vi satte oss en bit bort när dom ropade ut:

”MTR Express till Skövde och Göteborg som skulle ha avgått 08.23 är inställt och har ersatts av hästdroska”.

Nä, really, dom fick fart på signalen, vi boardade det röda tåget som satte sig i rörelse söderut varvid alla pustade ut och då stannade tåget omedelbart ganska exakt i jämnhöjd med Tegelbacken för att där var det tågkö, visade det sig.

IMG_4562

Vi bytte platser med de blingblingiga afrikanska tjejerna mitt emot för de förklarade att de blev åksjuka om de åkte baklänges.

Det var lugnt. Tågkön löste upp sig och serveringen öppnade och rösten i högtalaren upplyste oss om att det inte var tillåtet att förtära egen alkohol ombord och så susade vi iväg genom dammiga vårbruk och vitsippsbackar och Honey ringde sin pappa och vi delade en av Pontus kycklingsallader och vara bara 1 timma och 40 minuter sena när vi var framme, men det var lugnt, för jag hade suttit och rekryterat en marknadskoordinator medan Honey sov.

IMG_4568

Jag vet inte om ni varit i Göteborg nyligen men det är en annorlunda stad än Stockholm. Är man inne på Artilleriet kan man lura sig att tro att man är på Söder men när man kommer ut inser man att nästan ingen ser ut så i Göteborg. Nästan alla män är slätrakade.Nästan alla har snabba solglasögon. Killar har bakvända snapbacks. Ingen har bucket hat.

Tiggarna på gatorna är svenska. Man möter apfulla ensamma män som raglar runt på fyllan, lika delar aggressiva och kontaktsökande. Det finns fortfarande radikala i bredspråiga manchesterkavaler och åsiktsglasögon, men det är ganska få och märkbart gamla. Vi såg en man som satte upp en affisch för tidningen Proletären och alla taxichaufförer lät precis som Veiron i Ottan.

Där ligger stans största gayklubb, säger Honey när vi går förbi en saluhall. Och titta, mitt emot ligger en reklambyrå.

När jag vandrar runt bland societeten

som bor i nya Haga

jag tänker på vårt folkhem

som dom lyckats att försvaga

Jag hatar nostalgi. Den är aldrig annat än ett bedrägeri och slutar sällan i något gott. En kille jag känner var med och ville ta över driften av Göteborgs Hamn. Han sa att svenska hamnar alltid låg i s-kommuner som subventionerade driften och dolde de verkliga kostnaderna i den kommunala budgeten eftersom hamnarbete betraktades som ”riktigt arbete” och han sa att han skulle kunnat öka kapaciteten i hamnen samtidigt som kostnaderna sänktes 80 % men han fick naturligtvis inte göra det. Så fungerar nostalgi. Den slutar sällan i något gott.

IMG_4587

Men här i hörnet var det där Håkan Hellström kastade upp ett mynt i luften för att se vad han skulle bli.

Vi är bjudna på drinkar i en paradvåning med utsikt över Linnéplatsen. Värden och jag pratar järnväg. Han säger att problemen beror på att ingen brydde sig om underhåll på 60- och 70-talet. Jag säger att jag trodde att det var en kombination av att vägmänniskorna vann alla de hundratals små maktkamper som utbröt när Vägverket slogs ihop med Banverket till Trafikverket och att de duktiga järnvägsmänniskorna drog och bildade de där privata underhållsbolagen som vår nuvarande regering vill stoppa. Det, plus det faktum att tågen går som tåget. Särskilt då Green Cargo som kör så mycket gods att det aldrig finns några tomma slottar att göra underhåll på. Jag vet inte hur det verkligen är, men det låter onekligen som ett mera komplext problem än något man löser genom att kasta pengar på det.

Det är på Långgatorna det händer.

Vi ska bara hälsa på en raw food-restaurang först. Honey ska jobba med dem. Jag sätter mig i baren och förklarar att nej, jag vill inte ha något, jag försöker bara att inte vara i vägen.

IMG_4592

Göteborgare är över lag ganska softa att ha att göra med.

Taverna Averna bjuder dom på champagne, tackar för Honeys blogginlägg och säger grattis på bröllopsdagen.

Jag tar en negroni och Honey en Aperol Spritz och säger att titta, dom har en magnumflaska Aperol i baren!

Ja titta!

Och vi enas om att liknelsen är sjukt ostig och förbannat utnött men stället känns verkligen lite som New York och deras pasta är fantastisk. Jag ville ta en flaska av den där brunellon som kom från gården bredvid där jag bodde en sommar för länge sedan, men vi nöjer oss med var sitt glas pinot negro. Det är en skön druva, rik på antioxidanter om man nu skulle gå omkring och oroa sig för cancer.

IMG_4608

Det sitter två par vid fyran bredvid. Killarna pratar med varandra och tjejerna med varandra. Inte ett ord över könsgränsen. Vår nota är så anständig att jag först trodde dom räknat fel.

Take me to where they serve the drinks!

Det stället heter Kåk-tajl. Ja, någon har verkligen känt behovet av att påminna oss om att vi är i Göteborg men Kåk-tajl är något som händer inne på Spisa på helgerna och Alice Brax sa att vi bara måste gå dig och nu i kväll kör dom gin och tonic-special. Honey tar en på brittisk gin med svartpeppar och gurka, jag en på spansk gin med citron och rosmarin och vi hade kunnat sitta kvar där hela natten om det hade behövts.

IMG_4611

Nästa morgon sover hon till tio.

Vi dör lite i sofforna på fjärde våningen där dom serverar frukost.

”Där borta ligger Nordstan”, säger jag.

”Är inte den totalt förfärlig”, säger Honey och jag håller med så det blir Långgatorna igen.

Tåget hem går i tid nu och vi är nästan ensamma i vår vagn.

IMG_4618

Tågvärden kommer förbi och bjuder på kaffe och mackor eftersom det är vår bröllopsdag.

Någonstans i Västergötland ser vi ett ensamt hus som brinner.