Nina likes this

Någon (okej, det var Emmeli) frågade om man kan like:a och/eller dela min blogg nu. Och det kan man, eller i alla fall inläggen på den. Man får då klicka på ”länka hit” som finns under varje inlagg, så öppnas inlägget på en ny adress och alla knappar poppar upp.

Jag har dock hört rykten om att hela Resumés sajt kommer att uppgraderas snart, och då ska sådana här funktioner bli bättre. Tills dess, like:a så mycket ni orkar, då blir jag jätteglad!

Dessutom har jag efter ungefär ett års uppskjutande äntligen skaffat bloggen en Facebooksida. Den hittar man här. Bli ett fan redan idag! Om 25 personer blir det får man tydligen ett eget inlogg. Flott.

Alex Schulman och bloggbråk

Häromdagen var Alex Schulman med i Aktuellt. Där sa han något som är både sant och självklart: De största bloggarna i Sverige drivs av tonårstjejer som skriver om kläder. Man kan titta på hela klippet här.

Detta uttalande rör upp vissa känslor. Emmanuel KarlstenExpressen menar till exempel att Alex Schulman inte är påläst. Hur mycket Alex läser vet jag ingenting om, men faktum kvartstår ju att även om det finns massor av bloggar som skriver om de ämnen som Alex efterlyser, finns de inte bland de största. Man kan också prova att prata med vem som helst utanför den lilla grupp av bloggare och självutnämnda sociala medier-experter som vet hur det ligger till ”på riktigt”. De kommer att säga att en blogg är en dagbok på nätet, oftast driven av en ung tjej som skriver mycket om kläder. Man kan tycka att det är fel och att det är synd, men det ändrar inte faktumet.

Jag tycker att bloggens och bloggandets utveckling i Sverige är oerhört intressant. Jag tycker att det är något man borde prata mer om. Jag håller med Alex om att det borde finnas utrymme för mer varierade bloggar och att det nog inte är helt hälsosamt att så unga människor blir kända så snabbt. Och vi kommer aldrig att komma någonvart med den diskussionen om vi inte kan erkänna att bloggandet och bloggläsandet i Sverige ser ut som det gör. De flesta djupa och specifika bloggar är valdigt små, och inom varje subkultur länkar alla till varandra i ett ormbo for inbördes beundran. Samma människor bjuder sedan in varandra som talare till olika event där de upprepar inläggen de har korslänkat till föregående månad, inför samma publik på ett par hundra personer. Sen går man ut och dricker öl och dunkar varandra i ryggen. Det ar absolut inget fel med det, men att hävda att de grupperna utgör en maktfaktor i paritet med Kissie eller Foki eller Carolina Gynning, är bara dumt.

Dagens andra irritationsmoment

Jag hatar ordet bloggerska. För det första är det fult. Ordbilden är ful och det låter fult när man säger det. För det andra är det fel. I svenska använder vi ju i princip aldrig könsspecifika titlar, utom i klassiska yrken som brandman och sjuksköterska (och då heter det så oavsett vilket kön utövaren har). Vi säger inte lärarinna eller direktörs eller taxichaufförska eller art directress.

Så varför i helskotta det så svårt för vissa att säga bloggare?

Blue Dot/Swap Meet

Möbelföretaget Blue Dot låter människor byta till sig soffor och grejer genom att erbjuda tjänster eller grejer de själva har. Man laddar bara upp sitt förslag på Swap Meets kampanjsajt så väljer företaget ut sina favoriter. Kampanjen förklaras i den här filmen: 

Visit the Blu Dot Swap Meet

Det är fint producerat och designat. Men jag fattar ingenting! Varför ska jag byta? Varför vill Blue Dot ha broderade porträtt?

Stefan the Swopper
anklages ibland för att vara lite särkopplad från varumärket det skulle göra reklam för. Men det här är väl någon slags rekord i irrelevans? Eller missar jag något? 

Morgonpasset

Nu när vi ändå pratar om etermedia måste jag passa på att i sammanhanget nämna en outsinlig kalla till irritation: Morgonpasset i P3.

Av någon anledning tror jag varje morgon, särskilt om jag har lite hemlängtan, att dagen ska bli bra om jag lyssnar på Morgonpasset när jag äter frukost. Jag tänker att det ska kännas lite hemtrevligt och uppiggande när regnet öser ner utanför fönstret. Jag har i detta helt fel.

I morse orkade jag lyssna i exakt fyra och en halv minut innan jag stängde av. Då hade programledarna Kodjo och Martina lyckats prata oavbrutet om Oscarsgalan utan att säga någonting alls. För ingen av dem hade sett galan och ingen av dem hade läst någonting om vem som hade vunnit. Och det ar väl helt okej, om ändå lite konstigt när man jobbar på ett ställe som Morgonpasset, men för guds skull: prata om något annat då. Jag vill inte höra att Martina har sett bilder på internet där Natalie Portman ”stod och höll i en statyett, så tydligen vann hon något”. Jag hade kunnat köpa det om det hände någon gång ibland. Men Morgonpassarna lyckas varje dag vara helt osannolikt okunniga om allt som händer i världen.

Att vara rolig i radio bygger i de allra flesta fall på att man är uppdaterad. Ibland inom ett speciellt ämne, men oftast blir det ju kul när man kommenterar allmängiltiga grejer på ett lite smartare sätt än alla andra. Alternativet är att som Mammas Nya Kille sitta i Umeå och undersöka de mest bisarra delarna av sin hjärna och se om det finns en nycirkusartist eller en folklivsforskare där. Det är också kul. Men det är aldrig kul att höra människor i 30-årsaldern med en allmänbildningsnivå som en 14-åring innan internet som sitter och pratar om att det är kallt ute. Inte ens om de gör det med roliga röster.

Det värsta är att jag verkligen gillar Hanna Hellquist. I krönikor, sommarprat och Jakten på Lyckan är hon jättebra. Och visst, när hon kommer in blir Morgonpasset lite, lite smartare. Men inte tillräckligt. 

Men. Jag tänker inte gnälla utan att forska vara lite konstruktiv. Låt Filip och Fredrik göra Morgonpassat istället! Det behöver inte vara direktsänt, eftersom ingenting i programmet som det är nu är dagsaktuellt ändå utom telefonsamtalen från lysssnarna och de skulle i ärlighetens namn ingen märka om de var ett par dagar eller år gamla. Man skulle i princip kunna sända om en veckas podcast varje dag med lite olika starttider, eftersom man ändå bara lyssnar på morgonradio med ett halft öra 20 minuter i taget, på sin höjd.

Så himla mycket bättre användande av public service-pengar och frukosttid. Snälla P3? Ni är ju så bra på så mycket annat.