Lunchspecial

I Stockholm finns strömmingsvagnen på Slussen. Det finns också Östermalms Korvspecialist och Palmyra Kebab i Årsta. Ni vet, ställena dit folk vallfärdar för att äta mycket god och mycket specifik mat för en 50-lapp.

Fördelen och nackdelen med dessa ställen är att de står still. Rent fysiskt alltså. Åker man till Årstavägen 57 kommer Palmyra alltid att finnas där. Det är ju tryggt och trevligt, men inte särskilt spännande. Dessutom är det omöjligt för journalister att göra en sociala-medier-vinkel på det.

Därför antar jag att det bara en tidsfråga förrän det amerikanska fenomenet gourmet food trucks dyker upp också i Sverige. Konceptet är enkelt: Bilar med fullt inredda kök kör runt i stan och stannar på olika ställen varje dag. Man följer dem via Twitter. Maten är mycket bättre än en genomsnittlig lunch och kostar nästan ingenting. Pangsuccé. Framför allt i staden där ”the economy” i allmänhet används dom svepskäl för det mesta, framför allt när man vill hävda att man trots rejäl reklambyrålön inte har råd med ordentlig lunch (vilket antagligen har mer med de personliga alkohol- och shoppingvanorna att göra än med konjunkturen).

Ska jag vara helt ärlig har jag inte lyckats träffa på någon lunchbil än, men nu ska det bli skärpning på den fronten. Efter lite research har jag satt ihop en Twitterlista med några som tydligen ska vara bra. Spana in du som bor här eller som bara är och hälsar på men vill låtsas att du bor här. (Det är het okej. Jag låtsas också.)

Veckans TED

Det här är ju gammalt som gatan men tack vare ett mail från alltid lika inspirerande Anna Qvennerstedt blev jag påmind om det. Dags för repris av ett av historiens bästa TED-talks: Författaren Dave Eggers om läxhjälp, pirater och superhjältar. Den copywriter som inte vill hjälpa skolbarn med läxorna efter det här är… konstig. Och inte en superhjälte.

Kulturkrock

Vafalls? Hyacinter i rabatten i maj? Det är ju en julblomma, för böveln!

Det enda man kan vara säker på är att det inte blir som man har tänkt sig

Sitter på jobbet nu och det är lite sent. Inte jätte, men de flesta har packat ihop för dagen. I morgon bitti har vi förpresentation för en kund vi precis har börjat jobba med. Förpresentation hade vi aldrig i Sverige, men nu har jag lärt mig att det är mycket viktigt. Det är då man får marknadschefen på sin sida innan den riktiga presentationen.

Hur som helst gillar vi vara idéer. Det var en knepig brief, men vi har löst det rätt så snyggt. Vi har pysslat i veckor för att få det att verkligen stämma. Strategin är vattentät och nu jobbar vi kväll för att allt ska vara precis så smart och snyggt det kan bli.

Då slår det mig. Att av alla briefer vi hittills har fått, är det bara en som har lett till att det i slutändan blev reklam. Inte för att kunden inte gillade det vi presenterade eller så (i de fall de fick se det), utan bara för att de bestämde sig för att de nog inte behövde reklam i alla fall. Just nu. För just den här grejen.

Då blir man rätt sugen på att packa ihop och gå hem. Fast någonstans där borta lyser ändå hoppet. Kanske den här gången. Kanske kanske.

Pepsi Social Vending Machine

I förra veckan lanserades Pepsis Social Vending Machine. Det är en ombyggd läskautomat där man kan skicka läsk till sina kompisar. Se casefilmen (som alltid gjord i förväg) här:

Tanke 1. Fy faaaaan vad coolt.

Tanke 2. Men vänta här nu. Är inte det här ett väldigt komplicerat sätt att göra något som redan görs? Blommogram, liksom? Fast minus leveransen och med kravet att både du och din vän ska vara i närheten av en superavancerad maskin som säkert görs i ungefär tre ex?

Tanke 3. På en vecka har bara casefilmen fått över 70 000 views. Och en Googlesökning idag ser ut så här:

Det kanske inte spelar så stor roll att idén är krånglig. Fördelen för varumärket sitter nog i alla fall inte i själva automaten, utan i snacket om automaten. För varje gång jag ser ordet Pepsi i något sammanhang borde chanserna för att jag väljer just den läsken bli lite högre. Och för ett varumärke som slåss med världens mest salienta bjässe kanske det är rätt så bra i alla fall.

Pingvintajm

Har ni tänkt på att lolcats mer och mer få stå tillbaka till förmån för pingviner? Jag älskar det, för pingvin har varit mitt favoritdjur sedan min bror tjatade sig till en gossedjurspingvin på Kolmården på sent 80-tal och det slutade med att jag fick en också (fast min var finare).

Några favoriter:

Pinvinbarn som blir kittlad

Medley av pingvinbebisar

Pingvin som snubblar

Och den äldsta i boken

Angående tacka ja och sånt

Rättviseförmedlingen kör sedan en tid tillbaka kampanjen Tacka ja. Målet är att få fler kvinnor att synas i media, genom att helt enkelt uppmuntra dem att inte säga nej när journalister eller andra frågar. (Det här vet ni så klart säkert redan, men man vet aldrig. Jag har ju en ganska tramsig/heteronormativ inställning till livet)

I en artikel i DN förtydligar Lina Thomsgård problembilden lite grann. Framför allt säger hon en grej som jag tycker är superviktig.

Att som journalist be kvinnor ställa upp med argumentet att det behövs just kvinnor kan ha en motsatt effekt, varnar Thomsgård.
– I och med det osynliggörs kompetensen. Du måste motivera varför du väljer just den här personen, det är fullkomligt logiskt. Det är inte alla som vill medverka som en kvinna i statistiken.

Ja. För så är det faktiskt. Jag har de senaste åren blivit inkvoterad i en mängd sammanhang. Det har varit byråchefer, paneldebattsorganisatörer och journalister på jakt efter krönikor, citat eller åsikter. I väldigt många fall med motiveringen ”det vore så roligt att ha dig har eftersom du är kvinna”. Eller här i USA, den mer rättframma varianten We need girls!

För min del gör det inte så mycket, eftersom jag är för kvotering och dessutom antar att de menar väl. Jag utgår ifrån att de menar ”det vore sa roligt att ha dig har eftersom du är bra och dessutom kvinna”, bara att den där första halvan försvann. Kanske beror det på hybris, jag vet inte.
Men alla tanker inte så. För de flesta kvinnor är det en ren förolämpning att bli erbjuden något på grund av sitt kön. För strukturerna har lärt oss att kvinna per definition är sämre än man, och att bli inkvoterad som kvinna därför betyder att man inte håller måttet kompetensmässigt. Även fast det antagligen är precis tvärtom.

Hur som helst.

Tips till dig som vill få någon att tacka ja:
Berätta vad hon får ut av det (pengar, roligt jobb, uppmärksamhet, intressanta kontakter), inte vad du får ut av det (en bättre jämställdhetssiffra och som följd av detta bättre resultat).

Tips till dig som får frågan:
Tacka ja ändå. Om inte för din egen skull, så för din framtida/nutida dotters.