Den brittiska statskuppen

Häromdagen fanns det i New York Times en väldigt intressant artikel angående det  brittiska New of The World-haveriet. Tyvärr är den bakom betalväggen så jag kan inte länka, men i stora drag handlade det om hur den brittiska skvallerpressen har haft politikerna i ett järngrepp så länge folk kan minnas. Den som gjorde minsta antydan till att kritisera tidningarna eller deras ägare eller innehåll fick omedelbart se hela sitt liv trasas sönder av avslöjanden, påhopp och rena lögner. Exempelvis nämns Labour-politikerna Clare Short som 2004 kritiserade fenomenet Page 3 Girls. Hon tyckte inte att porr hörde hemma i dagstidningar. Hon blev fullkomligt massakrerad av The Sun, som bland annat retuscherade in hennes ansikte på en topless kvinna i tidningen och samtidigt kallade henne fet och avundsjuk. Man skickade även en busslast lättklädda kvinnor som ockuperade Shorts hem i Birmingham.

Som folkvald med förtroendet som största insatsvara gör det naturligtvis att de flesta politiker håller tyst. Att kritisera pressen blir samma sak som att avsluta sin karriär. För min del låter det mer som statskupp än som fri press. Jag hade ingen aning om det här och det gör mig livrädd att en man som Rupert Murdoch kan bestämma vem som ska få sitta vid makten i en demokrati, baserat på sina egna ekonomiska intressen.

Nu hoppas många att den senaste skandalen ska förändra klimatet i Storbrittanien. Jag håller med, och hoppas dessutom att det leder till en bredare diskussion om pressens roll i en demokrati. Ingen är perfekt och även den som granskar behöver kunna granskas och kritiseras. Att använda sin egen makt för att smutskasta meningsmotståndare är så jävla ovärdigt.

7 Replies to “Den brittiska statskuppen”

  1. Pingback: Blue Coaster33
  2. Pingback: water ionizers

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *