Brev från kolonien

Ibland försöker jag förklara för någon som frågar (eller inte frågar men bara råkar komma i vägen för min svada) hur det är att bo och jobba i New York. Man kan försöka börja förklaringen i den amerikanska corporatekulturen, eller i utekvällarna, eller i det fascinerande men skitjobbiga i att leva med somrar som i Amazonas och vintrar som på Grönland. Men på senaste tiden har jag kommit fram till en mycket bättre förklaring.

Att bo och jobba i New York är precis som att vara på kollo. Eftersom:

1. Man är långt bort från allt som är tryggt och hemma.

2. Man behöver inte ta ansvar för någonting. Mat, städning, tvätt, disk, hundpromenader – någon annan tar hand om alltihop.

3. Det finns inga veckodagar, precis som på sommarlovet.

4. Man måste ibland göra saker man inte vill för att någon vuxen (läs CD) säger att det ”bara är så”.

5. Man blir ihoptussad med en massa folk som man träffar varje dag och varje kväll. I början är man skeptisk, men så småningom blir man varandras bästa vänner.

6. Man gör allt i grupp.

7. Man bor trångt i spartanskt och har sett de flesta av sina vänner utan kläder.

8. Ibland ringer man hem till mamma och gråter.

men

9. Man har mycket mer pengar.

10. Man får bli full när man vill.

Intressant nog hatade jag att åka på läger när jag var liten. Nu tycker jag att det är toppen. Kanske är andra 10-åringar mycket mognare än vad jag var. Eller så är det pengarna och spriten som gör hela skillnaden.

7 Replies to “Brev från kolonien”

  1. Pingback: Blue Coaster33
  2. Pingback: water ionizers
  3. Pingback: alkaline water

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *