McDonald's, fläsklägg och reklam: Del 1

Idag läste jag en artikel som var så intressant att jag tror att den förtjänar inte bara ett, utan två inlägg. Det är inte ofta det händer. Artikeln i fråga fanns i förra veckans NYT Sunday Review, är skriven av Mark Bittman och har det mycket pedagogiska namnet Is Junk Food Really Cheaper?

Aspekt 1 som fångar mitt intresse är att Bittman just ifrågasätter den allmänt vedertagna uppfattningen att det är billigare att äta på snabbmat än att laga vettig mat hemma. Nu snackar vi inte kostnader för samhället eller så, utan rakt ur plånkan. Med några enkla räkneexempel visar han att det inte stämmer. Att mätta en familj på McDonad’s eller motsvarande snabbmatsrestaurang kostar 28 dollar. Att laga en helstekt kyckling med tillbehör för samma antal människor kostar 14 dollar, kan man tänka sig en vegetarisk chiligryta kommer man ner på 9 dollar. Då får man både mer mat och bättre näringssammansättning för pengarna.

Det här är inte så konstigt egentligen. Jag har haft förmånen att vara uppväxt med en mamma med en nästan krigisk inställning till halvfabrikat och snabbmat. Hon kokade fläsklägg och stompade rotmos och mixade potatissoppa hela 80- och 90-talen, medan jag stod bredvid och bläddrade i en kokbok från 1973 med den eggande titeln Bra mat som inte är dyr. Då tyckte jag att vår mat förvisso var god, men lite töntigt. Jag var avundsjuk på kompisar med frysen full av Billy’s Pan Pizza. Det verkade liksom tuffare att inte bry sig så mycket.

Men när jag några år senare flyttade hemifrån och började plugga var jag rätt så glad för den där ugnspannkakan. För under fem år på studiebidrag behövde jag inte käka nudlar en enda gång. Man kan nämligen ihop helt tallriksmodellerade måltider för nästan inga pengar alls om man bara vet hur man gör.

Trots det är de studentkokböcker som finns så himla dåliga. Alltid alldeles för mycket kött och för mycket kolhydrater och för lite grönsaker, och ofta inte alls speciellt billiga. Bara tråkiga. Och när ekonomiexperterna i DN ska berätta hur man ska reparera sina konton efter semestern säger de ”ta med matlåda” (Duh!) Jag har länge tänkt att jag skulle samla ihop mina bästa billighetsrecept på något sätt, men mellan allt annat kommer jag mig inte riktigt för. Aja. I väntan på det kommer här några tumregler, som jag fortfarande följer jämt. Jag tycker nämligen att det är roligare att lägga pengar på att resa och handla kläder än på att äta hämtpizza, så jag lagar såhär säkert sex dagar i veckan:

– Frysta grönsaker. Broccoli, brytbönor, brysselkål osv. Kostar kanske 7 kronor per portion och man kan alltid ha det hemma.

– Bönor och linser. När man har lärt sig en schysst linsgryta är alla ens problem lösta.

– Rotfrukter.

– En kombination av ovanstående tre ersätter pasta, ris och andra snabba kolhydrater lätt som en plätt med mycket mer näring.

– Soppor. Hacka upp lite olika sorters lök och steg i olja i en kastrull. Släng i vilka färska eller frysta grönsaker som helst, fyll på lite vatten och langa i en buljongtärning. Koka upp, mixa med stavmixer, rör i lite grädde eller creme fraiche och krydda. Käka med två kokta ägg. Mindre än 10 spänn per portion.

– För den som är singel: laga flera portioner på en gång när du ändå lagar. Jag brukar laga mat söndag och måndag, tre portioner åt gången, och göra i ordning matlådor för resten av veckan som jag bara kan värma om jag kommer hem sent från jobbet. 

– Köp storpack av sånt som håller och småpack av allt annat. Storpack är billigt, men vi slänger otroligt mycket mat, och det beror på att vi lätt överskattar hur mycket vi äter. Det gör ingenting med sånt som är fryst eller torkat, men är onödigt med allt annat.

– Kolla på jämförspriset. Man blir så himla lurad av olika förpackningar i mataffären. Om man kollar på jämförspriset istället för på enhetspriset kan man plocka en ost som är kanske hälften så dyr som den bredvid.

– Testa ovanliga delar av kött. Ekologisk fläskkotlett är billigare än dansk industriproducerad fläskfilé. En hel kyckling är billigare än ett tvåpack kycklingfiléer. Grytbitar och fläsklägg är inte svårt att laga, men måste bara ha en stor kastrull. 

– Experimentera med rester. Släng ingen mat. Man måste bara sluta tänka i termer av vad som är normalt att äta ihop. Köttbullarna måste inte komma med makaroner, liksom.

Inser nu att det här eventuellt är mer förvirrande än hjälpsamt. Kanske borde ta tag i den där receptsamlingen i alla fall.

Frågan man nu ställer sig är: Varför tror vi då att snabbmat är billigare? Varför fortsätter människor äta dåligt, och vad kan vi göra åt det? Det, mina vänner, får blir inlägg nummer två.

241 Replies to “McDonald's, fläsklägg och reklam: Del 1”

  1. Pingback: Blue Coaster33
  2. Pingback: water ionizer
  3. Pingback: alkaline water

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *