Den här veckans (och min sista) krönika i Resumé

Härom veckan var jag på ett mingel anordnat av Svenska Konsulatet i New York. I Mothers lokaler på 11th Ave stod ett gäng förväntansfulla och något förvirrade svenskar och försökte kallprata med varandra. Sveriges handelsminister var inbjuden för att berätta om regeringens syn på den för Sverige så viktiga exporten av kreativitet.

Efter lite vin och många obekväma situationer där man inte visste om man skulle kramas eller skaka hand fick vi sätta oss. Handelsministern tog plats framför oss. Hon berättade att export är jätteviktigt för Sverige. Hon berättade att Sverige inte längre bara säljer lastbilar och läkemedel utomlands, vi säljer tjänster också. Och framtiden finns i de kreativa tjänstebranscherna. Mode, design, musik, reklam. Det tycker regeringen är jättebra och viktigt. De kan till exempel hjälpa till att förmedla kontakter med leverantörer i Asien. Eller hjälpa en att växa från 2000 till 15000 anställda i USA, som Ericsson gjorde.

När hon är klar klappar alla så gott de kan med plastglasen i handen, och det är dags för Q & A, eftersom dragningen hålls på engelska trots att alla i rummet är svenskar. Det går lite trögt. Men till slut sträcker någon upp handen och säger: Men jag då? Jag har precis startat ett klädmärke och jag har tre anställda. Finns det någon hjälp för mig att få?

Det kan handelsministern inte riktigt svara på, så hon berättar istället om en jättebra roadshow som Scania och Cirkus Cirkör gjorde ihop. Men frågan hänger kvar. Det är lätt att säga att tjänsteekonomin är framtiden. Det är lätt att skriva böcker om den kreativa klassen som sedan säljs på Pocket Shop på Arlanda, där direktörer i farten kan plocka upp dem och läsa på flyget ner till bilmässan i München. Men faktum är att på riktigt, rent praktiskt och juridiskt, händer det väldigt lite. Det är fortfarande de stora industriföretagen som är viktiga. Som är på riktigt. Det är dem staten måste rädda när det krisar och det är dem vi måste ta hänsyn till när vi lagstiftar om skogsavverkning och bensinskatt.

Vår bransch består av små företag, men vi är också på riktigt. Vi anställer folk och omsätter pengar och betalar skatt och har affärsplaner. Jag tycker att det är dags att vi på allvar börjar kräva att de politiker som så gärna använder oss som exempel på hur bra det går för Sverige, också börjar bygga system som stöttar oss och våra affärsmodeller. Om vi gör det kan handelministern förhoppningsvis snart komma på fler exempel på kreativa företag än Cirkus Cirkör.

224 Replies to “Den här veckans (och min sista) krönika i Resumé”

  1. Hej Nina! Jag går sista året på gymnasiet (Södra Latin) och är nyfiken på det här med att jobba på en reklambyrå. Jag undrar vad för utbildningar man kan läsa för att få jobb inom reklambranchen? Hur tar man sig in i den världen liksom? Det känns som ett fantastiskt arbete men väldigt svårt att komma in i sfären. Jag känner ingen som jobbar med reklam och det enda jag vet kommer i princip härifrån. Hur gör man?
    Var på saco-mässan härom dagen, en mässa där en massa högskolor och universitet var representerade, men det fanns ingenting om reklamvärlden. Har ingen aning om vilka hemsidor/platser/personer som kan vara bra att ha koll på.Vore hemskt tacksam för svar!!

    Tack för det du skriver!
    / Saskia

    1. Den bästa och enklaste vägen är att läsa på Berghs eller Hyper Island. De har utbildningar inom allt möjligt som har med reklam att göra. Kolla deras hemsidor så får du förhoppningsvis lite koll! Lycka till!

    1. Jag är emot. Det är ett himla slöseri med resurser att försöka stoppa den här typen av brott – tekniken ligger alltid före juridiken. Sen tycker jag att musik- och filmbranschen i allmänhet tänker fel kring copyright. Om de la lika mycket tid på att affärsutveckla och hitta nya betalningsmodeller som på att skrika och gorma och försöka få folk som laddar ner fällda, skulle problemet inte ens finnas. Men de gjorde precis samma sak när TVn kom, och när VHS:en kom, och kassetterna och MP3:orna. Det gick inget vidare då heller, uppenbarligen.

  2. Hej Nina. Bra att du skriver. Och om det här. Och fasen va tråkigt att det inte blev tillräckligt rätt med Björling på Mother. Men jag är inte så förvånad. Det var lite för tidigt. Handelsministern var inte laddad med rätt verktyg/case/insikt. Det är en uppgift som branschen/vi/komm jobbar på nu – men det är stort och tar tid, men ATT det blev en samling visar på en ambition o riktning åt rätt håll. Jag har inte varit med så väldigt länge i frågan men jag tror att det är nytt att handel och tillväxt-Sverige bjuder in vår bransch till samling, särskilt utomlands. Ett första frö. Även om det saknades både hacka o vatten vid första sådd. Ps jag vill gärna prata mer Nina, kanske när du är i stan nästa gång. Jag vill gärna se er som våra ambassadörer. God jul/ Jessica

    1. Det ar toppen att Komm lobbar for det har, verkligen! Och naturligtvis maste man borja nagonstans. Jag tycker bara att det ar viktigt att vi ser till vad politiker faktiskt gor for oss, och inte later oss nojas med att de pratar om oss, sa att saga.

  3. Pingback: Blue Coaster33

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *