Skit som hände medan vi höll på med annat, del 3

Mohammed är på väg att bli Sveriges vanligaste namn. Så kan vissa personer, som inte står mig särskilt nära politiskt, säga och höja ett varningens finger. Det är i och för sig inte sant, Mohammed ligger pa 65:e plats bland namn som pojkar döptes till 2009, efter exempelvis Melker och Edvin. Men det stämmer att trenden är uppåtgående. Att vara svensk innebär inte längre nödvändigtvis att man äter blodpudding eller firar jul eller under uppväxten satt klistrad framför Björnes Magasin. Däremot innebär det att man handlar grejer av svenska varumärken.

2008 hade 17,9 procent av Sveriges befolkning invandrarbakgrund, om man med det menar att man själv eller båda ens föräldrar är födda utanför Sverige. Runt 100 000 personer flyttar in varje år. Det är runt 100 000 personer som oavsett om de kommer från Oslo eller Bagdad inte har samma referensramar som dem som kan hmm:a igenkännande med Fredrik Lindström och Peter Englund i Världens Modernaste Land.

Några som däremot hmmm:ar väldigt mycket är alla som jobbar med kommunikation. Bortsett från någon enstaka polack är reklambranschen lika homogen som Bullerbyn.

Det ingår i vårt jobb att kunna sätta sig in i andra människors verklighet och behov. Man måste inte VARA alla människor man ska göra reklam för. Men om ingen på byrån vet när Ramadan infaller, hur stor är då chansen att man hittar på en spontan rolig grej för det? Hur stor är chansen att man kan gå före och visa sina kunder de nya affärsmöjligheter som uppstår i när kulturer blandas?

När briefen säger målgrupp: alla (vilket svenska briefer av budgetskäl oftast gör. Att målgruppssegmentera en marknad på 9 miljoner är faktiskt sällan en bra ide), blir det i själva verket ofta ”alla jag känner” när man väl börjar jobba. Det blir att man gör reklam för dem man kan relatera till. Så ju fler typer av människor vi på byrån känner, desto större är chansen att vi genom vara idéer faktiskt kan fånga ”alla”.

Alltså tycker jag att man ska:

– Anställa folk med olika bakgrunder. På min byrå är vi av 68 nationaliteter. Det är jattekomplicerat och man missförstår varandra hela tiden, men det gör också att man påminns om att alla inte är som jag. Dessutom är det mycket inspirerande.

– Vara medveten vid casting, så att man faktiskt representerar målgruppen. En person som bryter behöver inte spela rollen som ”invandrare”. Den personen ar en helt vanlig kund i verkligheten, och kan vara det i reklamen också.

– Fundera på sina kunders varumärken utifrån ett mångkulturellt perspektiv. Vad finns det för högtider, traditioner, uttryck osv man kan jobba med? Alla ni som läste Blue Ocean Strategy för några år sedan, DET VAR DET HÄR DOM MENADE.

– Ta reda på vad det finns för problem vi kan lösa. Så här på rak arm kan jag bara komma på typ Tele2 av de stora varumärkena som fattade att många människor vill ringa till andra länder, och gjort kampanjer om det. Klart att det finns såna möjligheter for alla varumärken i alla branscher att kapa till sig marknadsandelar.

– Och, för att sluta vara så cynisk och ekonomisk: det är kul när folk är olika. Det är därför New York är världens bästa stad. Man får förklara sitt språk och sina kläder och sina traditioner femtusen gånger, men det får alla. Man plockar upp nya idéer och gör sig av med gamla man inte gillade egentligen. I år har jag firat högtider med ursprung i typ 10 olika kulturer, och de flesta hade jag aldrig hört talas om innan. Bara en sån grej.

10 Replies to “Skit som hände medan vi höll på med annat, del 3”

  1. Pingback: Blue Coaster33
  2. Pingback: streaming movies
  3. Pingback: water ionizers
  4. Pingback: water ionizer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *