The longer the waiting the sweeter the kiss

När man är utlänning är all tid lånad. En papperslapp i passet är allt man har att hänga upp sin tillvaro på. Ändå måste man låtsas som att allt är som vanligt. Man måste skaffa lägenhet och bredband och dagstidningsprenumeration, sätta barnen på dagis, planera semestrar och födelsedagar. Men någonstans i bakhuvudet vet man ändå. Att helt plötsligt kan mattan dras undan, papperslappen bli ogiltig, tack och hej och var vänlig lämna landet inom två veckor. Man har sett det hända massor av gånger. Folk som ena stunden är där, på jobbet, på brunchen, på den jättelånga picknicken i parken, och som sedan försvinner med en instagrambild på massor av resväskor uppställda på trottoaren.

Det gör att alla är väldigt passapåiga. Kanske är det därför det är så kul att bo här, och kanske är det därför man gärna umgås med andra utlänningar. De tackar inte nej, skjuter inte upp. De låter det inte gå veckor när ingenting händer, ”för det är ju ändå så trist i januari”. Man lever ju med ett påtvingat jäkla carpe diem över huvudet.

Men samtidigt. Samtidigt som allt är kul och på, har alla utlänningar en annan sak gemensamt. De har vandrande tankar. De tänker varje dag på saker som inte finns i närheten. Platser, mat, åsikter, rättigheter. Och mest av allt, så klart, människor. Människor som är viktigast i världen, men är så himla långt bort. Pojkvänner, fruar, barn, föräldrar, mormödrar, bästisar, hundar och kanariefåglar som man vinkar till på Skype och skriver upp i kalandern och kryssar dagar tills man får träffas igen, under någon helt vansinnig vecka när man ska hinna göra och visa allt, och samtidigt lära känna varandra igen efter åtta månader av förvirrade WhatsApp-konversationer.

Det är jobbigt, men det är så det är. Som tur är känner alla samma sak. Man kan prata om bra restauranger för besökande föräldrar, billigaste biljetterna (via Amsterdam) och det förbannade Viber som aldrig funkar. Och så kan man lyssna på låtar från folk som vet precis hur man har det.

när du inte är här

11 Replies to “The longer the waiting the sweeter the kiss”

  1. Vad är det som kan göra att visumet plötsligt blir ogiltigt? Om man bortser från att det löpt ut.

    1. Om man exempelvis blir uppsagd, eftersom visumet ar knutet till arbetsgivaren. Eller som sagt att det loper ut, och forlangningen inte blir godkand.

  2. Jag bor i Berlin sedan ett år tillbaka och härom månaden fick jag en kommentar, ”Hallå! Det är här du bor! Inte i Sverige. Hur kan du tänka så mycket på det?”. (Detta var även precis innan jag skulle åka hem över julen.) Men det är klart att jag tänker på Sverige varje dag! Sverige är familj är vänner är barndomsminnen är framtidsvisioner, är ett hemma. Samtidigt är Berlin ju också hemma, och precis som du skriver utnyttjar jag tiden här till max. Det är svårt det där, mellan två världar.

  3. Jag gillar din blogg väldigt mycket. Även om jag aldrig varit i New York, och aldrig kämpat med visum som går ut kan jag få en bild av hur det hela upplevs. Att läsa dig är som att läsa en best of med svar på funderingar man brukar ha eller har haft. Man får små tips som gör en lite smartare, lite bättre. Man roas och tröstas på en och samma gång.

  4. Hej Nina!
    Vad världen är liten ibland.

    Jag studerar på SSE, där jag är ansvarig för tidningen M2 Magazine iår. Jag bad Micael Dahlén, marknadsföringsguden på Handels som du säkert känner till, om tips på personer som arbetar med någonting annat än finance och har gått sin egen väg. Du är en av dem. Och så letade jag på Wieden+Kennedy men blev snart galen av att klicka på ”people” tusen gånger och febrilt söka efter dig där utan resultat. Googlade. Poff, Resumé. Som jag komiskt nog ska besöka nästa vecka. Vad glad jag blev! Och vad fint du skriver.

    HUR SOM HELST – Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig, via en mail tex, angående M2 Magazine. 🙂

    Tack på förhand
    Erica Smeds

    1. Hej Erica, vad kul! Har varit med på M2 förut, både i tidningen och under själva dagarna, och det var jättekul. Maila mig på nina.akestam@gmail.com så fixar vi till något!

  5. varför i helvete slutade jag läsa din blog, den är ju smart, intressant och i allmänhet klockren, ändring på det! keep it up

  6. Pingback: Blue Coaster33

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *