Affären

Jag misstänkte att den här dagen skulle komma och det har den gjort. Jag har en affär. Hittills har jag kunnat rättfärdiga den med olika svepskäl. Men moralen borjar komma ikapp mig. Hu.

Jag har en skarp känsla av att mitt jobb inte riktigt går ihop med det jag tror på. 70% av tiden ar jag en typ av person. Den typen tror inte på tillväxtekonomi. Skriver upprörda texter om jamställdhet, utseendefixering och kortad arbetstid. Får plastpanik och tvättar håret med äppelcidervinäger.

De andra 30 procenten är jag på jobbet. På en reklambyrå. Ett företag som vars själva existensberättigande är tillväxt och marknadsekonomi. Det är mitt jobb att övertyga människor om att de ska köpa mobilabonnemang och färgglada vårkläder. Och det gör att jag får bra betalt för att vistas i en fantastisk miljö med en massa smarta och roliga människor omkring mig.

Det går ju inte ihop. Egentligen. Man skulle helt enkelt kunna säga att jag säger en sak, och gör precis motsatsen. Problemet är att jag gillar ju båda. Någonstans försöker jag tänka att jag kan ta med mig mina värderingar in i jobbet, och på så sätt förhoppningsvis bidra till att reklamen blir lite vettigare. Både som bransch och i själva leveransen. Men är det rätt mot mina kunder egentligen? Jag tror ju i och för sig att på sikt kommer vettiga varumarken att gå battre, men på kort sikt?

Och åt andra hållet: kan folk tro på mitt engagemang om de vet att jag går till ett jobb där jag (i teorin) kan ombes att slänga allt överbord, och casta en size zero-modell för att sälja halvdåliga prylar som tillverkas i en sweatshop i Bangladesh? Även om man jobbar på en byrå med stor integritet, som väljer sina kunder väl, går man alltid någon annans ärenden och vet aldrig riktigt vad som försiggår bakom kulisserna. Och då spelar mitt fair trade-märkta frukostte egentligen ingen roll.

Ja, vart sjutton vill jag komma med det här? Ingenstans, egentligen. Bara säga att det inte stämmer, och att jag fattar det, men att det är svårt. Svårt att välja och veta. Och någonstans i bakhuvudet finns önskan om att få ihop det och kunna göra allt.

 

8 Replies to “Affären”

  1. Preach!

    Håller helt med.Det kan ibland vara jobbigt att jobba med reklam och vara medlem i Vänsterpartiet på helgen.

    Att måndag-fredag skriva copy som jagar marknadsandelar och lördag-söndag ha ångest över konsumtionssamhället.

    Men jag tänker att alla människor är summan av dess beståndsdelar, någonstans går det ihop.

  2. tänkte på det när jag läste sandras inlägg med dokumentärtipset om hur kvinnor framställs inom marketing och att just branschfolk måste vara dom som ändrar på det. men hur ska detta gå till i praktiken egentligen? är man reklammakare är det väl kanske viktigt att spåna vettigare idéer än just size sero etc, men annars känns det så himla maktlöst att bara ”nej hörreni, jag vill faktiskt inte jobba med det här caset för det är helt fel”. vad får man för svar på det då? ”tack och hej” känns det som.

  3. Det du redan gör är bra. Mer än bra. Du är smart, driver en bra blogg och tar upp viktiga frågor samtidigt som du uppfyller din dröm och gör det du älskar. För det har du också rätt att göra. Du gör så mycket för miljön och för människor och det är mer än tillräckligt.
    Jag vet att reklambranschen behöver sådana som du.

  4. Håller med! Har precis börjat på ett företag som faktist är väldigt miljömedvetna och på det sättet ett mkt bättre val än deras konkurrenter. Känns jättebra att kunna puscha för det istället för att sälja på folk skräp de inte behöver!

  5. Oj vad jag kanner precis lika dant. Och varje gang jag inser att det ar sa det fungerar blir jag lika kall pa insidan. Jag tror det for mig handlar om att komma vidare, jag har ingen utbildning sa drommen om att jobba i film blir i verkligheten att jobba sig fram langsamt och sakert. Att jag inte kommer jobba i reklam i hela mitt liv gor att det kanns lite mindre tungt. Att strava efter nagot battre.
    xx

  6. Jag har verkligen undrat precis det här så många gånger när jag läser dina texter. Väldigt kul att du kan vara så öppen, dubbelmoralen är oftast väldigt svår att stå för… men som många känner varje dag

  7. Så sant skrivet (och bra!). Världen, eller min egen vardag, blir troligtvis inte bättre av att jag kommenterar detta inlägg. Inte heller av att jag konstaterar att jag känner igen mig. Men jag gör det ändå.

  8. Jag jobbar med hållbarhetsfrågor och är 99,5 procent av tiden en både professionellt och privat en miljönörd, som liksom du får panik av plast, flygresor, fina kläder och engångsmuggar. Övrig tid önskar jag att jag aldrig hade läst den där kursen i hållbara ekosystem och ekologisk ekonomi och bara skitit i alltsammans. Men sanningen är ju att det ju ändå är bättre att vara upplyst och förvirrad ibland, jämfört med att ständigt vara ovetande och ignorant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *