Bruise Cruise

I måndags kom jag alltså hem från Florida och Karribien. Vi tillbringade två dagar i ett regnigt och underligt folktomt Miami, för att sedan kliva på ett hysteriskt stort kryssningsfartyg som tog oss, 10 indieskrammelband och 2000 andra människor på en tre dagars trip till Bahamas. Ni kan ju tänka er.

Bäst: Festival i slutet utrymme. Banden och publiken blev tvungna att umgås med varandra, vilket blev så himla bra. Musikmässigt upptäckte jag King Khan & the Shrines och Quintron & Miss Pussycat.

Sämst: Maten. Jag visste inte att så många saker kunde friteras. Och att kliva av båten i Nassau och inom tre minuter upptäcka att alla killar i gänget har blivit erbjudna bitches och weedcokedrugs. Sån jäkla jobbig sida av turism.

Vi tar en liten bildexposé på det. Observera att samtliga deltagare är mellan 27 och 36 år. Vissa skulle säkert anse detta liiiite patetiskt. Jag tycker att det är helt strålande. En extra handklapp till alla som hade lämnat sina kids hos barnvakt för att kunna dra iväg. Med så roliga föräldrar kan det ju inte bli annat än bra.

Här är utsikten från vår lägenhet i Miami. Vi bodde på the Viceroy. Kan verkligen rekommenderas om man gillar exempelvis pooler, spa och utsikt. Inte ens här lyckades de skrapa ihop en vettig måltid, dock.

Andra kvällen i Miami var det uppstart för festivalen. Jag firade genom att ta på mig kaptensmössa (eehh, kreativt). Alltså skämsdör lite över posen här, men det bjuder jag på. Min australiensiske kompis Dave firade uppenbarligen genom att hälla alla drinkar över sin t-shirt.

När vi väl hade kommit på båten fanns det kul grejer att göra mest hela tiden. Som att åka den hära vattenrutschelkanan, till exempel.

Eller dricka Pina Colada till frukost.

Eller spexa framför mobilkameror. Älskar de här bilderna på mig och Alexandra. Fångar ögonblicket och mina enorma händer så tjusigt, tycker jag.

Sen kom vi till Bahamas där det var såhär fina färger.

Här åt vi lunch, de första icke-äckliga pommes fritesen på hela resan. Ser mycket flott ut, men bakom oss finns ett superdeppigt casino som heter Atlantis.

Så vi gick vidare till en uteservering istället. Bob hade på sig sin GoPro typ hela tiden, vilket gjorde att ingen vågade prata med honom pga av fullständig galenskap. Det han filmade ska tydligen bli en musikvideo eller en dokumentärfilm. OBS dock att det han filmade på förra årets kryssning ännu inte är klart, så jag har inte jättehöga förhoppningar.

Det här är en mycket oklar bild. Varför är vi så glada? Vem finns i telefonen? När höll någon senast i en RIKTIG telefonlur?

Och sen var det bara att åka hem till vintern, klippa av sig armbandet och börja längta till nästa år.

Bilder stulna av alla som var med.

One Reply to “Bruise Cruise”

  1. Pingback: Blue Coaster33

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *