Alla mina hjärtan

Jag har haft en skitjobbig vecka. Det märks nog inte här, snarare kanske det verkar tvärtom. Jag precis fått lära mig att min personlighetstyp gör precis så: när man känner sig ledsen aktiverar man sig som en himla galning, framför allt i sina VIKTIGA FRÅGOR, för att lindra ångesten. Allafall. Det har varit några crappy dagar men jag är ändå helt fascinerad över hur otroligt många fantastiska människor jag har i mitt liv. Jag måste på allvar vara the 1 percent när det kommer till att slippa känna sig ensam. Vet inte om jag tycker att jag förtjänar det, har nog mest haft en himla tur i att snubbla över människor som verkligen bryr sig.

Så tack. Tack ni läsare som fyller min mailkorg med fina fina mail som jag alltför sällan hinner svara på. Tack ni säkert 20 personer som jag vet svarar om jag ringer mitt i natten. Tack ni som orkade med mig den här helgen, som kramade mig och fyllde på mitt vinglas och gav mig frukost och satt på köksgolvet och andades in heliumballonger fast ni säkert hellre ville vara på dansgolvet.

Vet inte hur jag skulle få ihop livet utan er. Så även fast det är ett kommersiellt jippo blablabla: Glad alla hjärtans dag!

Bilderna är stulna från precis hela internet, mest av dem som själva medverkar och är på inget vis en rangordnad eller heltäckande lista. Fatta lylligt. Och geniet på den sista bilden fyller dessutom 30 år idag. GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA FILIPPA!

 

 

Podpremiär!

En dröm har gått i uppfyllelse! För ett par veckor sedan träffades jag och Lina Areblad på mitt kontor, och nu kan man lyssna på resultatet i tredje avsnittet av internetworlds Lina Möter. Vi pratar om att jobba för lite och för mycket, om drömmar och om renar. Bland annat. För att lyssna kan man antingen klicka här, eller så tar man sin iPhone och öppnar den lila appen som heter podcasts (finns förinstallerad om man har ett uppdaterat operativsystem), går till Affär och söker på Lina Möter så hittar man avsnittet där också.

Vågade först inte lyssna själv (jobbigt att höra sin egen röst!) men till slut vågade jag och tycker att det låter ganska bra. Eller som Eric (=en av de personer i världen som har känt mig längst) just messade mig: Låter som vanligt. Haha. Det är en bra grej. 

Några svar

När jag skrev om strukturanalys igår fick jag ett par kommentarer från signaturen Carl som hade en del frågor och synpunkter. Jag tänkte försöka besvara dem så gott jag kan här, eftersom jag misstänker att liknande frågor dyker upp hos många andra. Det var rätt många så ska försöka vara så strukturerad jag kan.

Kommentar: Jo kvinnor näthatar precis lika mycket som män. Kvinnor näthat genom att attackera på andra sätt, tex genom att ge sig på någons kukstorlek, sociala status, vikt, sexuell läggning, utseende osv. Män gör det på det sättet dom tror tar mest, genom att hota om våldtäkt. 

Svar: Det är mycket möjligt att män och kvinnor attackerar på olika sätt. Eftersom UG fokuserade på just mäns attacker på kvinnor var det naturligtvis det som fick utrymme i det programmet. Där lades det också fram fakta som visade att män faktiskt är överrepresenterade i det här sammanhanget. Det är naturligtvis inte bra att ”ge sig på någon” gällande utseende osv, men jag tycker nog att hot om våld är betydligt allvarligare. Om inte annat är det olagligt, vilket det inte är att säga något om någon annans vikt. Det är sannolikt är anledningen till att UG valde just den här programvinkeln. Därmed inte sagt att det är okej att förolämpa någon.

Fråga: Att göra det till en könsfråga är inte försvarbart. Och ingen har kommit med ett bra argument för det.

Svar: Jag tyckte att det var precis det jag gjorde i mitt förra inlägg. Att göra saker till könsfrågor är ett av många verktyg för att se mönster och kartlägga problem. Vilket ju är precis det du själv gör när du exemepelvis säger att ”kvinnor näthat (sic!)  genom att attackera på andra sätt”. Det betyder inte att du menar att alla kvinnor näthatar, men du tycker dig se ett mönster som du vill peka på. Så tolkar jag det i alla fall.

Fråga: Vad hade Nina sagt om vi hade pratat om kvinnliga journalister som näthatar män? Hade du haft samma reaktion och tyckt det var jättebra då med?

Svar: Absolut. Om det var ett samhällsproblem skulle jag bli jätteglad att någon lyfte fram det.

Kommentar: ” Genusanalys är alltså ett verktyg, eller ett par glasögon om man så vill, som vi kan använda för att kolla på ett problem.” Konstigt att detta ”verktyg” alltid vinklas så att män är problemen och kvinnor offer.

Svar: Det beror på att i de allra flesta fall är det precis så. Eller snarare, de patriarkala strukturerna är problemen och kvinnor faller i störst utsträckning offer för dem. Exempelvis har män som grupp mer makt än kvinnor, bättre lön, och blir utsatta för våldtäkt eller våld i en nära relation i mindre utsträckning. Det finns dock exempel på när det är tvärtom. Tidigare gavs exempelvis alltid vårdnaden om barn till mamman vid en separation, och barnbidraget tillföll också mamman. Genom att sätta på sig genusglasögonen insåg lagstiftarna att det inte var rättvist mot pappor, och lagen ändrades. I båda fallen är strukturanalys ett jättebra verktyg för att ge alla människor mer lika möjligheter.

Fråga: ” Det är bara inte dem man har på sig just nu” Ge mig ett exempel där någon i historien har haft på sig andra ”glasögon”?Konstigt att det alltid heter ”men just nu fokuserar vi enbart på ditten eller datten….”

Svar: Några väldigt kända exempel

Kapitalet av Karl Marx (använder klassglasögon)

I have a dream-talet av Martin Luther King (använder rasglasögon)

Kris i befolkningsfrågan av Alva Myrdal (använder familjeglasögon)

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell (använder sexualitetsgalsögon)

Eating Animals av Jonathan Saffron Foer (använder djurglasögon)

Man har alltid på sig någon form av glasögon i allt man gör, men det blir tydligast i såna här uppenbart politiska verk. Inte ens jag, som skriver mycket om feminism, tänker på genus hela tiden.

Fråga: Varför tror du det finns ”manliga” näthater från första början?Jag som man har blivit påhoppad nu dagligen i media, av just kvinnliga journalister. I 13 år har jag fått skit för att jag är man. Jag kan inte längre surfa in och läsa nyheter utan att bli kallad manslem, potentiell våldtäktsman, pedofil, förtryckare, djur, kåtbock, vit kränkt man (…) Jag har försökt själv många många gånger att föra en debatt med dessa kvinnor utan lyckas. Antingen svarar dom inte, eller så säger dom att man ska dra åt helvetet. Så efter 13 års tid med försök till debatt, vad ska män göra istället Nina? Sitta tysta?”.

Svar: Här är det naturligtvis svårt för mig att veta exakt vad det är du har gått igenom. Jag antar att eftersom inte ens de allra kändaste svenskar figurerar i media varje dag, är det här inte personliga påhopp du pratar om, utan generella. Du vill peka på att män som grupp i media ”får skit” av kvinnor som grupp. Men andra ord: du sätter på dig genusglasögonen och tycker dig se ett strukturellt problem. Det här handlar inte om individer som slumpmässigt beter sig dumt. Det är en könsfråga.

Jag kommer dock inte till samma slutsats som du. Jag tror att det i det här fallet handlar mycket om makt, snarare än om kön. De kvinnor du talar om tillhör en mediaelit, de kan som du säger uttrycka sig fint, har breda plattformar att prata från, och kan dessutom välja vem de ska besvara. Jag fattar att det kan vara otroligt frustrerande när man inte håller med. Inte minst om man själv känner sig maktlös. Då är det inte alls kul att höra av de här mäktiga personerna att man är så himla priviligerad, bara för att man är man.

Själv är jag varje dag glad över att jag har en blogg där jag kan skriva svar på sånt jag läser i tidningen. Men jag skulle inte säga att det är mitt kön som har gett mig den möjligheten, utan snarare klass, utbildning osv. För mig är lösningen på det problemet solklar: minska klyftorna i samhället. Ge fler chansen att utbilda sig, sprid makten, så minskar frustrationen. Tills dess ska man naturligtvis inte sitta tyst, utan som du och jag gör nu lägga fram sina åsikter och försöka förklara vad man menar. Att hota och trakassera enskilda individer kommer aldrig att ändra på systemet.

Fråga: Varför det är fler kvinnor som blir påhoppad av män är för att dessa kvinnor skriver illa om gruppen män. När var senaste gången du Nina såg en man kalla alla kvinnor för pedofiler, förtryckare, djur osv osv?

Svar: Jag kan inte minnas att jag har hört motsatsen heller, alltså att någon har kallat ALLA män för pedofiler, förtryckare eller djur. Du själv drar ju många slutsatser om kvinnor som grupp i din kommentar, och det är väl motsvarande vad feministiska debattörer brukar göra om män som grupp. Det är varken konstigt eller otrevligt tycker jag.

Jag tycker aldrig att man ska låta en människas grupptillhörighet vara viktigare än hens person. Det är därför jag är feminist från början, för att jag inte tycker att ”män” och ”kvinnor” är på ett visst sätt. Oavsett om det handlar om statsministerskap eller pedofili.

Hoppas att du känner att du har fått svar på dina frågor!

Klarsynt

När olika saker problematiseras, som exempelvis näthatet i senaste Uppdrag Granskning, och den problematiseringen görs med hjälp av genustänk, kommer invändningen som ett brev på posten: Varför gör vi det här till en fråga som handlar om kön? Finns det inte kvinnor som näthatar också, blir inte män också utsatta, och glömmer vi inte bort dem?

Svaret brukar bli en suck och ett uppgivet NEJ. För nej. Kvinnor näthatar inte i samma utsträckning som män, och framför allt inte på samma sätt. Kvinnliga läsare hotar inte att våldta manliga skribenter. Kvinnliga läsare hotar inte heller kvinnliga skribenter på det sättet, och manliga läsare hotar inte att skära kuken av manliga programledare.

Men även om det vore så skulle det inte vara fel att ”göra det till en genusfråga”. Genusperspektiv är ett analysverktyg. Det är ett sätt att se på världen som kan hjälpa en att lyfta fram strukturproblem. Och det är just strukturerna man vill åt. Det är därför jag skriver ”kvinnor näthatar inte i samma utsträckning som män” trots att det finns enstaka kvinnor som gör det, och att de flesta män inte näthatar alls. När vi ägnar oss åt strukturanalys är vi inte intresserade av individer. Vi är nyfikna på om det finns större trender bakom alla enskilda fall. Genom att kategorisera människor efter exempelvis kön och ålder, blir det enklare att se de trenderna. Det betyder inte att man tänker att alla män eller kvinnor gör si eller så. Det är viktigt att poängtera, eftersom det ibland missuppfattas av människor som inte är så bekanta med de här verktygen.

Så. Genusanalys är alltså ett verktyg, eller ett par glasögon om man så vill, som vi kan använda för att kolla på ett problem. Det kan användas av forskare, journalister och helt vanliga människor i vardagslivet. Om man byter glasögon, exempelvis till dem som analyserar makt utifrån socialgrupp eller klass, kan man kolla på exakt samma problem men kanske se andra strukturer. Kanske att det är socialt utsatta människor som hotar människor som de uppfattar som en elit. Byter vi till postkoloniala glasögon ser vi ytterligare något annat. Och så vidare, tills vi känner oss nöjda och har fått svar på våra frågor, och därmed kan börja lösa problemen.

Att man väljer ett par glasögon betyder inte att de andra inte finns, eller att de är mindre viktiga. Det är bara inte dem man har på sig just nu. Men faktum är att världen är ganska närsynt. Om vi närmar oss problem utan några glasögon alls, är risken stor att vi till slut märker att jättarna vi trodde att vi slogs mot i själva verket är väderkvarnar.

 

Fredagsfrågor!

Enkäter. Är det för mycket av dem? Jag vet inte vad ni tycker, men jag säger ALDRIG. Den här snodde jag från Margret.

Här är jag. Hej hej. 

1. Hur gammal är du?

29 och nästan en månad.

2. Hur gammal känner du dig?

Alltid känt mig äldre än jag är, men inte längre. Så 29 är nog min optimala mentala ålder.

3. Vad har du gjort i dag? 

Tränat, gått på föreläsning, suttit i en reklamjury, förberett en föreläsning, skrivit en miljon blogginlägg och irriterat mig över hur långt ordet ”föreläsning” är.

4. Vilken film såg du senast?

Les Miserables. Strålande!

5. Vem ringde du senast? 

Pappa

6. Är du besatt av någonting?

Typ allt. Snöar in på vad som helst i korta, intensiva perioder. Men text/ord i olika former. Det är jag alltid tokig i.

7. Är du rädd för blod?

Nej.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu?

Ett kontor med stämningen ”offentlig förvaltning”

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige?

Per Albin Hansson, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Carl BIldt,

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga?

Nej.

11. Vilken färg är dominerande i din garderob?

Mönster. Typ leopard, zebra, knarkorm och full impressionistisk konstnär.

12. När vaknade du i dag?

07:00

13. Vilken är din favorithögtid? 

Alla. Framför allt andra människors födelsedagar pga ibland har dom fest då.

14. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? 

Var som helst där man får vara ledig.

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?

Agadir i Marocko. Superdeppigt.

16. Hur vill du tillbringa din pension?

Jobba med saker som är viktigt utan att behöva tjäna pengar på det, vara en klok mormor/farmor till barnbarn och andra unga människor som behöver en.

17. Vad lyssnar du på just nu?

Angel Haze.

18. Har du någon gång brutit ett ben? 

Nope.

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?  

Avocado, te, ägg, finncrisp, tusen former av ost. Sorry, det blev visst 1004 saker.

20. Vem är din favoritkändis?

Sandra Beijer.

21. Vad är du på för humör just nu?

Förvirrad på det sättet som man kan bli när man drabbas av plötslig självinsikt.

22. Vilka världsdelar har du varit i?

Europa, Asien, Nordamerika, Sydamerika, Afrika.

23. Snarkar du? 

Nej.

24. Vilka yrken har du provat på?

Forskare, copywriter, planner, bloggare, krönikör, skidlärare, skoaffärsperson, dagisfröken.

25. Hur går du helst klädd?

Varmt och i kängor.

26. Vilket stjärntecken är du född i?

Stenbock.

27. Vilket är ditt favoritgodis?

Djungelvrål.

28. Vad sa du senast?

Helvete jag raderade precis ett skitlångt blogginlägg!

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?

Svenska.

30. Vad har du på dig just nu?

Tights, kängor, stickad tröja.

31. Vilken är din favoritaffär?

Urban Deli.

33. Vad har du i dina fickor?

Mobil, SL-kort, hörlurar, vantar.

34. Vad köpte du senast?

En kaffe.

35. Hur många gånger har du flyttat?

Sex gånger.

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?

Mobiltelefon, dator och laddare. Skulle då kunna ringa efter hjälp samt kolla tutorials för det jag behövde göra under tiden, samt instagramma skiten ur det hela vilket kunde bli grunden till min första bok.

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska?

Inget. Alltid trött utom klockan 10-14, ungefär.

38. Senaste filmen du såg på bio?

Les Miserables.

39. Har du blivit sydd någon gång?

Nej.

40. Har du någon gång badat naken utomhus?

Ja så klart.

41. Vad åt du till frukost?

Müsli med havremjölk.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?

Då gick jag första året på Handels, var ihop med en kille som heter David och hängde HELA tiden med min kompis Christian.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?

Nej.

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?

På bordet bredvid sängen.

46. Vad var det sista du åt?

Indisk vegangryta till lunch. Asgod.

48. Är du blyg?

Ibland.

49. Vilken var den sista konserten du var på?

Typ Newport i somras?! Så Tallest Man on Earth.

50. Vad heter du i andra namn?

Maria Linnéa.

51. Har du varit med om en bilolycka?

Har kört av vägen ett par gånger men inte gjort mig eller bilen illa. Men personer nära mig har varit det. FY FAN. Folk som kör fort är det värsta jag vet.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?

Ja det tror jag säkert, men mycket mindre nu än när jag var yngre. Upptäckte med åren att alla tänker på samma saker som jag.

53. Vilken är den roligaste träningsformen?

Skidåkning, om det räknas.

54. Har du några husdjur?

Nej.

55. Vill du gifta dig?

Ja med rätt person, inte för sakens skull.

56. Var växte dina föräldrar upp?

Stockholm, båda två.

57. Har du någon gång ringt polisen?

Tror inte det faktiskt.

58. Har du svenskt ursprung?

Ja.

59. Har du, eller har haft, något smeknamn?

Mitt namn är ju typ ett smeknamn, så det har varit rätt ont om det faktiskt.

60. Vilka är dina största svagheter?

Här går vi ut på topp. Jag är rastlös, kritisk, rädd för känslor, rädd för att misslyckas, har absolut ingen sångröst och projicerar dessutom alla mina svaga sidor på människor i min närhet. Och så är jag oerhört svag för rött vin, frisk luft och män med breda axlar.

Ett festligt inslag

Herregud det finns så mycket att blogga om just nu! Näthat, samtyckeslag och diverse böcker, filmer och radioprogram. Det kommer. Men, nånstans måste man ju börja. Således: Häromdagen var ju gaygalan, där kronprinsessan Victoria delade ut pris och efter det har blivit hejdlöst hyllad. Så fantastiskt att till och med KUNGAHUSET tycker att människor är lika mycket värda! Eller nåt.

Jag tycker att det var toppen att Victoria delade ut ett pris och jag tvivlar inte en sekund på att hon personligen inte tycker att homosexualitet är det minsta konstigt, och gärna vill stärka den minoritetens ställning genom sitt medverkande. Vad jag inte fattar är de gränslösa hyllningarna. För i Sverige 2013 är det hon gör inte det MINSTA kontroversiellt. Hon riskar inte en millimeter. Som ett gäng folkpartister skriver i ett mycket vettigt inlägg på QX: ”Med en demokratiskt vald statschef skulle detta inte vara en sensation utan något av en självklarhet”. Vi förväntar oss att till och med de mest konservativa partierna i riksdagen ska vara för homsexuellas rättigheter. Men tydligen inte vår blivande regent?

HBTQ-rörelsen och de som supportar den borde inte hylla en central figur i ett system som handlar om att institutionalisera människors olikhet, bara för att hon beter sig normalt och mänskligt, Det är för lite, det är för sent. Att kungahuset först nu öppet tycker som typ alla svenskar, och att det anses fantastiskt, visar bara precis hur förlegat systemet är.

Så fortsätt gärna bjuda in även straighta kändisar till gaygalor. Men vi borde inte behandla deras medverkan som något annat än det den är: ett festligt inslag som är helt jävla självklart.

Ikväll 20.00

sänds Uppdrag Granskning ett program om näthatet som många kända och mindre kända kvinnor utsätts för. Trailern där personerna själva läser upp några av hoten de utsatts för:

Ska bli väldigt, väldigt intressant att se. Jag vet inte hur många gånger jag har drömt om att promenera genom ett kontor, fram till en person vid en dator, och läsa upp det han har skrivit till mig inför alla hans kollegor. Bara för att se hur han skulle reagera på att för en liten stund stå upp för sina åsikter, så som de han hotar gör. Det här kanske blir något i samma riktning.

 

 

Till förhandlingsbordet

Det har hänt igen! På mitt inlägg om fulfeminism lämnades en kommentar som förtjänar ett jättelångt svar. Så här skrev signaturen Stefanie:

Jag har följt din blogg ett bra tag nu och håller med dig om det mesta. Men ibland kan jag bli rejält trött på det här genustjatet. Att tjäna mindre än dina manliga kollegor har inte med ditt kön utan med din förhandlingsförmåga att göra. Jag är kvinna, jag är copywriter, jag har varit med om samma saker som du, fast har varit 10 år längre i spelet. Under alla år i branschen har jag alltid tjänat mer än mina manliga kollegor. Med 28 år blev jag CD och ledde en grupp på 15 personer, de flesta män och äldre än mig. Och det var inte i jämställdhetens Mecka Sverige utan i feminismens U-land Tyskland. Varför skriver du på ett kontrakt med för låg lön? Vem stod och höll pistolen mot ditt huvudet? Du har tydligen vunnit en del awards, du är bra på det du gör – gå och jobba på en byrå som betalar dig därefter. Svårare än så är det inte.

Det här är en väldigt vanlig invändning mot genusteorier överlag, framför allt från människor som har en liberal politisk syn. Att det går dåligt för mig är mitt eget fel. Individen får det hen förtjänar, och får man mindre än någon annan beror det på att man inte har ansträngt sig tillräckligt.

Jag förstår resonemanget på micronivå. Jag är övertygad om att Stefanie är en bättre förhandlare än jag. Eftersom vi har bestämt att löner ska förhandlas individuellt i vår bransch, ska bra förhandlingsteknik belönas och det är helt korrekt att hon ska tjäna mer än jag, även om jag (teoretiskt) skulle vara bättre på själva jobbet.

Problemet är att när man lyfter upp resonemanget på en större nivå och börjar titta på mönster i samhället blir det ologiskt. Om ingenting handlar om vem man är, utan bara på hur bra man är i förhandlingar, och man antar att förhandlingskunskap är något man som individ kan påverka, borde inte män som grupp tjäna mer än kvinnor som grupp. Då borde det vara slumpmässigt vilket kön de skickligaste förhandlarna har. Det i sin tur skulle leda till att det fanns lika många Stefanie som Stefan ovanför mig i löneligan, och lika många Erik som Erika under mig. Så är det nu inte. Inte i reklambranschen, och inte någon annanstans heller.

En alternativ förklaring skulle vara att män som grupp helt enkelt är bättre förhandlare. Men då måste man ju börja fundera på om förhandling, på det sättet det sker nu, faktiskt är det rättvisaste sättet att sätta löner. Om det systematiskt överordnar en grupp och ger den de enorma fördelar det innebär att få mer betalt för samma jobb, är det då ett rimligt system? För jobbet i det här fallet är inte löneförhandling, det är att vara reklamkreatör. Det är sin kompetens på det området man främst borde belönas för.

Sen tror (hoppas?) jag att Stefanie inte på riktigt tror att vi i Sverige sätter löner medelst arkebusering. I mitt fall har min relativt lägre lön handlat om att jag helt enkelt inte visste vad mina kollegor tjänade förrän senare. Vi har en tradition av att man ska hålla käften om sin lön, vilket ger arbetsgivaren ett enormt informationsövertag i lönesamtalen. Det är bedrövligt, men så är det. Sen är ju löneprocessen komplex. Man kan trivas så bra på sin arbetsplats att man vill stanna ändå, fast man skulle kunna få mer betalt någon annanstans. Man kan få ett take-it-or-leave-it-erbjudande från arbetsgivaren som har ens visum i sin kontroll. Man kan gå på myten om sig själv som ”ung tjej” som borde vara glad att man över huvud taget har ett jobb.

Det finns inga enkla förklaringar till varför jag tjänade mindre än David, Sebbe, Fabian och Daniel. Men jag vill drista mig till att påstå att det inte var så enkelt som att de förhandlade bättre med snoppen.

 

EN BOK!

En morgon i december när det snöade som sjutton träffade jag Christina Knight och åt frukost. Vi pratade i flera timmar om reklam, jobb, misslyckanden och läskigheter. Och det känns ju sjukt surrealistiskt, men snart kan man läsa resultatet av den samtalet som ett kapital i den här boken.

Så här säger Christina om projektet: ”När jag undervisar får jag alltid frågan om hur det är att vara kvinna i min bransch och hur jag orkat stanna kvar så länge. Unga kvinnor som jag är mentor åt undrar ofta var de kan hitta reklamkvinnornas erfarenheter och historia. Det är uppenbart att det finns en brist på synliga, inspirerande kvinnliga förebilder. Det var helt enkelt dags för den här boken”

Medverkande i boken är tyyyyyp Mary Wells Lawrence, Susan Hoffman och Anna Qvennerstedt. Och så lilla jag då. Och man ska inte förminska sig själv bla bla men helvete vad fantastsikt att få vara i sällskap av riktiga legender.

Jag är så himla glad att den här boken är skriven. Jag är så himla glad av OLIKA ger ut den med motiveringen  ”Den här branschen har stor makt att påverka vilka bilder och förebilder som reproduceras i vårt samhälle, vilka människor som får synas och ta plats och vilka beteenden som uppmuntras. Desto viktigare att reklamen skapas av både kvinnor och män och att kvinnor stannar kvar på de stora byråerna.” Och jag är så himla glad över att få ha varit med och bidragit på ett hörn.

Boken släpps den 8:e mars, men redan nu kan man lägga en bevakning på Bokus så får man ett mail när den går att köpa. I så fall klickar man här. 

Saker som inte är naturliga:

– Att män hämtar på dagis

– Att kvinnor hämtar på dagis

– Att det överhuvudtaget finns dagis

– Att överleva cancer

– Ahlgrens Bilar

– Charterresor

– Att homosexuella gifter sig

– Att heterosexuella gifter sig

– Penicillin

– Kontaktlinser

– Melodifestivalen

– Att bära slöja

– Att bära dunjacka

– Pizza med ricotta, ruccola och pinjenötter

– iPhone

– internet

Saker som är naturliga: 

Att bo i en grotta, leva på rötter och bär, föröka sig så mycket man bara kan och dö vid 30 års ålder.

 

– Som tur är har vi människor haft lite högre ambitioner än så –