Intervju: Moa Stålnacke

Moa Stålnacke. Många i PL klassen kommer nog sent glömma hennes namn! Det var nämligen Moa som bjöd in oss till vår alldeles första bransch AW i höstas! Här kommer lite mer om henne och hennes liv som ex-Berghsare. Men om ni inte får nog kan ni läsa mer om henne här.

Var kommer du ifrån & vad har du för bakgrund? I Timbuktus låt ”Jag drar” säger han att han måste röra på sig för att han dör om han fastnar, och jag tänker att den raden summerar min bakgrund rätt bra.

Rent geografiskt kommer jag överallt ifrån, men skall jag försöka koka ner det lite blir svaret Stockholm (Gröndal) Kiruna och Tyskland. Kockarna är en mamma, tre pappor och min sköldpadda.

Min rastlöshet i kombination med en mängd bananskal har tagit mig överallt. Jag har aldrig stått still. Har spenderat en herrans massa år i olika kassor, en sommar som go-go dansare i Spanien, varit ungdomsledare i både kyrka och på ungdomsgård, dansare (under mer städade former), delikatessnörd, krönikör, hårbloggare, webstrateg, radiopratare, stylistassistent och copywriter – för att nämna några. Sen har jag nördat runt på en massa kvällskurser också, mest för att jag tycker att det är så sjukt kul att plugga. Hunnit plöja tyska, modevetenskap, konstvetenskap och musikhistoria i diverse former.

När jag var 18-19 fick jag min första förfrågan om att jobba som projektledare på en nystartad site. Jag fick en PC slängd i knät och tänkte i mitt storhetsvansinne att det här skulle gå hur bra som helst. Jag skrattar fortfarande åt minnet av hur min chef ringde och fick förklara att jag förväntades representera siten mot kunder, se till att våra skribenter höll deadline och hålla koll på finanserna. Jag måste ha sett ut som världens största frågetecken. Jag var så långt ifrån redo en kan bli och tackade för mig rätt snabbt därefter – projektledning var inget för mig. Fem år senare, på en heltidstjänst far far away kom det en dag en chef och sa ”Du vet att jag älskar dig men du är på tok för driven för att bara göra det du gör nu.” Jag insåg att hon hade rätt, att jag är mitt bästa yrkes-jag när jag är i en drivande roll och kort därefter var jag tillbaka som projektledare både på plats och för ett dansprojekt i Hässelby.

Någonstans bland alla post-it’s googlade jag på projektledarutbildningar och hittade Berghs. Jag hade tänkt lite på dem förut under någon crush på någon snubbe som ville gå där, fast då var tanken bachelor och jul på stranden. Jag läste igenom arbetsprovet och insåg att första deadline var om två dagar, inte en chans att det skulle gå! Men så satt jag där med ännu fler post-it’s och en jäkla massa idéer och bestämde mig för att söka till deadline två. Skrev rent allt och mailade in på en måndag, på tisdagen ringde de upp och frågade om jag kunde komma på intervju på torsdagen och på fredagen fick jag ett mail som sa att jag kommit in.

Efter följde det absolut sjukaste året i hela mitt liv. För första gången någonsin hade jag inget annat val än att bara fokusera mig på EN sak, vara på ett ställe. Fanns ingen som helst tid för något annat. Så i all hysteri som ändå är Berghs fann jag mig själv lämnad att hitta vem jag var när jag bara hade ett enda fokus. Hela min bild av mig själv fick sig en rejäl lavett, den bilden rasade samman och byggdes upp fler gånger än jag har fingrar. Det är nog min största vinst från Berghs (förutom ett helt gäng fantastiska människor) – vetskapen att allt löser sig. Och det är också den vetskapen som är min bästa vän när deadline närmar sig haha!

Var är du nu & vad gör du idag? Idag, och sedan sex månader tillbaka, jobbar jag som projektledare på världens bästa Bannerboy i Stockholm. Vi är ett digitalt produktionsbolag som gör kick ass banners, och alla andra typer av displaylösningar med för den delen. 2013 kommer ju banners i så himla många olika former – förutom den ”klassiska bannern” gör vi idag allt från skärmarna i tunnelbanan, på centralstationerna till LED skärmarna på fotbollsplaner.

Jag märkte under min praktik (som jag gjorde på Acne Production i Berlin) att jag ville jobba med digital produktion. Även om ordet digital i mångt och mycket känns förlegat om man ser på reklam i dag – då det är mer en regel än ett undantag – visste jag att det likväl var min akilleshäl. Så har jag alltid funkat, att jag dras till det jag inte vet så mycket om. Sen grottar jag ner mig i det helt tills jag känner att jag inte kan bli bättre. Charmen med just digital produktion är ju dock att digitala medier utvecklas i en sådan rasande fart så att det snarare handlar om att hänga med än att försöka lära sig allt. Idag känns det iallafall som en omöjlighet att jag skulle kunna stagnera som digital producent. Jag är ju desutom fortfarande junior och jag lär mig så galet mycket varje dag, vilket är den största anledningen till att jag tycker att jag har världens bästa jobb. Det och superhjältarna jag har äran att kalla mina kollegor.

Vart ska du/vad är dina framtidsplaner/drömmar? Egentligen har mina drömmar eller planer inte ändrats så mycket – grundprincipen är fortfarande att jag måste röra på mig för att jag dör om jag fastnar. Jag har ingen drömbyrå eller drömkund, allt handlar i slutet av dagen om min magkänsla. Däremot har jag en projektledar-idol vid namn Elin Svegsjö Kann (som är exec producer på Acne i Berlin) som är helt magisk. Förhoppningsvis innehar jag samma cool och trygghet i min ledarroll och kunskap som henne om några år.

Det är en spännande tid att vara projekt- och produktionsledare i, synen på vår roll ändras och det gör mig alltid lite extra varm i hjärtat när jag läser om hur ad+copy+pl formar team. Sen i egenskap av hybrid (copy/pl) drömmer jag ju om att fler företag, precis som Bannerboy – ser det som en styrka mer än något läskigt och svårdefinierat. Det är dags att rucka lite på facken, skaka om lite bland titelporren.

78 Replies to “Intervju: Moa Stålnacke”

  1. Pingback: Blue Coaster33

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *