Vad sa egentligen Ville, Valle & Viktor?

I dagens DN skriver Johan Croneman om sjuttiotalets barnprogram och att minnet av dem ljuger. De var inte alls vänstervridna enligt krönikan, utan barnvridna, och Ville, Valle och Viktors främsta kännetecken var att de uppmanade barnen att tänka själva.

Barnkulturforskaren Margareta Rönnberg har gått igenom barnprogrammen som brukar omnämnas som vänstervridna och Croneman skriver: ”Hur hon än vänder och vrider på saken, och programmen, och innehållen, har hon svårt att få syn på den politiska vänsterpropagandan. Hon kallar det till och med för en vandringssägen.”

I bloggen En man med ett skägg har Kalle Lind en serie där han tar upp proggiga barnböcker och dito skivor. I ett inlägg citerar han texter från en skiva med just Ville, Valle och Viktor och det låter bland annat så här:

Pengar pengar pengar
Vi ska lura alla små små barn
att köpa det de
tror att de vill ha
Reklamen gör – och den förför –
så att det nästan går att sälja
skit vad

Och vidare:

Men om kärnkraften är farlig
Ifall strålning läcker ut
måste mänskorna fundera
så att livet ej tar slut
Och från vindens starka strömmar
och från solens varma sken
kan man alltid samla mera
och behålla luften ren
 

Samt:

Bort med betygen
så det blir möjligt
att hålla samman allihop!
Bort med betygen!
Det är så löjligt
att din gråt blir mitt glädjerop!

Ett annat exempel:

Om jag vore kung
då skulle ni förlåta!
Men om jag vore Viktor, en vanlig, en docka,
då skulle jag få gråta
För ni behandlar folk inte lika!
Och ni kråmar er otroligt för de rika!

Om de ställningstaganden som framhålls är bra eller dåliga kan diskuteras, men det är en helt annan fråga. Det intressanta är: bli man blind för att de är osedvanligt propagandistiskt för att vara barnprogram om man håller med om åsikterna som förs fram i texterna?

Vidare pratar krönikan om det absurda i att barnprogrammen ska ha ”gett hundratusentals barn bestående skador och indoktrinerat flera generationer till ett liv i vänstermörker”.

Tja, som jag ser det består de skadorna av att vi blev osedvanligt törstiga efter fantasi, humor och grällt färgad verklighetsflykt.