Littorin, en tax och ett fotbad.

Ibland får politiker för sig att de kan göra vad som helst. Som att gå upp. Klä på sig. Äta frukost. Ta av sig strumporna. Ta taxen i famnen. Sätta sig på toalettstolen. Göra fotbad i en gratängform. Ta en bild på det och lägga  upp på Fejan utan att det händer något speciellt.

Så tänkte Sven Otto Littorin.


Exministrar som gör helt vanliga saker. 

Vilket givetvis ledde till ett meme som förevigas via den här Facebook-gruppen ”Vi gör en Littorin”, där folk lägger upp sina egna sitta-på-en-toalettstol-med-ett-djur-i-famen-och-fötterna-i-en-gratängform-bilder.


 

Själv kommenterar Sven Otto det hela så här:

 

Nätotrevligheten

Näthatet är något som har debatterats på korsan och tvärsan på senare tid. Med all rätt, naturligtvis, men jag skulle vilja prata även om dess mindre extrema släkting nätotrevligheten.

Du som läser det här betalar ingenting för det och jag lägger helt oavlönad min tid på att dela med mig av saker jag kan och sådant jag funderar över. Kravspecen på leverans är med andra ord ganska obefintlig.

Om du inte håller med blir jag glad över en debatt och jag blir mer än gärna emotsagd. Däremot är det ett nedåttjack i tillvaron att få otrevliga personliga påhopp i form av kommentarer som ”Trött du är!” ”Zzzz” eller propåer om att jag ska skriva ”nått vettigt istället”, alternativt ”byta jobb”. För att inte tala om alla pinnar jag påstås ha i röven.

Nej, jag har inte sovit under en sten i femton år, jag vet att det ofta är en hård ton på nätet. Jag vill bara att du, som inte anser att du är en näthatare, men ändå reggar en anonymiserad mailadress för att kunna skriva extra otrevliga kommentarer, ska skämmas en smula. Eller åtminstone vara otrevlig mot mig under ditt eget namn.

”Blondinbellas vandringspris”

Jag fattar att man kan ha intern jargong som låter illa, men som inte betyder så mycket. Men att rapportera i media om den här händelsen utan att varken reflektera eller höja på ögonbrynen, det är anmärkningsvärt. Sportbusiness as usual?

Det är en begränsad prestation av reportern att svälja det här utan att se det osmakliga i det. Och rubriken var ganska stor.

En krog jag kommer hoppa över.

Strandvägen 1 tycker uppenbarligen att det här är ett relevant bildspråk för en restaurang:

På Strandvägen 1 kan ingen höra dig skrika av hunger och köld.

Jag tycker det är en relevant anledning till att inte gå dit.