Att klä sig som sin ålder

Jag tittar på uppslaget där alla som ska vara med i juryn för Månadens Kampanj 2013 presenteras. Det är överlag ungt, vid en hastig anblick hade man kunnat missta det för ett skolfoto för en gymnasieklass. Att bli äldre i reklambranschen är ett grymt öde, man måste liksom vara Göran Åkestam för att ha carte blanche att vara över 37.

För att motverka detta dystra faktum kan ju alltid försöka klä sig ungdomligt. Men hur klär sig ynglingarna i vår bransch, då? Jo det är långa helskägg, cardigans, gubbkepsar, hängslen och Dockstatofflor på killarna samt vadlånga blommiga klänningar, pumps, pärlhalsband och jätteglasögon på tjejerna. Jag anar en konspiration här. Om Johan och jag skulle klä oss så på jobbet skulle folk tro att vi var på studiebesök från äldreboendet Björkbacken.

Nej, jag får nog hålla mig till att klä mig som det anstår tanter i min egen ålder och ta på mig trasiga jeans, bikerskängor och t-shirts med döskallemotiv av nitar.

Här härjade Sveriges mest välformulerade haters

Det minst sagt högaktuella ämnet näthat fick mig att tänka på hur det var när det var fritt fram att kommentera anonymt här. Ett framträdande på Resumés nätarena innebar en reflexmässigt hukning, för man visste att en hord av kommentatorer låg redo i bakhåll med sina välbredda bajsmackor.

Att reglera det eskalerande hårda klimatet i kommentarsfältet var förstås ett steg i rätt riktning, men till skillnad från det skrämmande och barbariska hatet vi såg i Uppdrag Granskning häromdagen, var artikelkommentarerna här ofta underhållande läsning. Förutom bitterhet och avundsjuka såg man många smarta, roliga och välformulerade människor som battlade och man kunde få en och annan insikt i hur man egentligen borde ha gjort sin kampanj. Vem minns inte Andys och Professor Marmelads bästa sågningar?

Vad jag funderar på nu är om jag som nybliven Resumébloggare kommer bli mest ledsen för ett ”Zzzznark, vem bryr sig?” eller om ingen faktiskt bryr sig alls. Hur som helst, det ska bli roligt att få dela med mig av mina tankar här, hoppas att du vill hänga med mig. Vem vet, vi kanske till och med kan återuppliva den bästa delen av Resumés kommentarstradition tillsammans?