Hillary på Twitter!

Igår dök Hillary Clinton upp på Twitter. Och hon gjorde det med en underbar självdistans.

Som bakgrundsbild valde hon ett foto på sig själv när hon sms:ar, en ikonisk bild som gett upphov till memet ”Texts from Hillary”, som är exempel på komiska sms som Hillary skulle kunnat tänkas skicka.

Som första tweet tackade hon skaparna till memet och taggade med #tweetsfromhillary.

Hennes bio är också full av intressanta referenser. Hur många före detta utrikesministrar beskriver sig själva med ord som hundägare, hårikon, byxdresskännare och glastaksspräckare?

Visst hade man velat se Hillary och Bildt i en sprituell twitterbeef?

Förkortningen TBD står för To Be Decided, vilket antyder att hon kan tänkas ställa upp som presidentkandidat i nästa val. Yay! Då hade man velat se glastaket spräckas med en sjuhelvetes knall.

Och apropå könsroller, jag hade faktiskt inte koll på att Dr Phil värdemässigt hörde hemma i forntiden.

När jag hittade den tweeten igår var det EN av hans över miljonen followers som gett svar på tal. Nu är de några fler, men de tillkommande är just nu uteslutande svenska.
Är Sverige världens enda genussamvete?

Reklam? Jajamen, bring it on!

Samtidigt som nästan varenda brevlåda är föresedd med en dekal som säger ”Reklam, nej tack” så svämmar Facebook över av exempel på hur tusentals människor omedelbart kastar sig över möjligheten att tacka ja till orimliga mängder närkontakt med telefonförsäljare, mess och mailutskick.

Här exempelvis:

Vinna en resa till Maldiverna i 14 dagar för fem personer? På femstjärnigt hotell?! Inget snack om saken, så klart man hänger på, precis som dryga fyra tusen andra andra redan gjort! Här ska gillas och delas. Eller?

Om vi för en stund bortser från att ”Gilla och dela”-tävlingar bryter mot både Lotteriinspektionens och Facebooks regler, så finns det all anledning att hålla sig borta från gilla-knappen om du inte har en abnorm längtan efter att prata med telefonförsäljare 24/7 och få din mailbox sprängd av reklamutskick. Det du godkänner genom att delta i en sådan här tävling är nämligen följande:



Min datorskärm är inte så stor att jag kunde ta en skärmdump på samtliga företag alla som ”gillar och delar” samtycker till att bli uppringda, mailade och messade av, men det är ett femtiotal och det är en snårskog av all marknadsföring man godkänner att bli översköljd av.

”Svepet kom tillbaka! Allt är förlåtet”, misstänker jag att man kommer tänka efter bara några dagar.

Men den där resan till Maldiverna då? Det kanske är värt det, trots allt. Hela fem personer i fjorton dagar på femstjärnigt hotell, för det kan man väl stå ut med lite spammande. Nej inte ens den är vad den utger sig för att vara. I det finstilta står att läsa följande: När du deltar i tävlingen är du med i EuroAds nordiska tävling där en person vinner ett kontantpris på 50.000 kr – du bestämmer själv vad du använder pengarna till. Vinsten som visas i kampanjen är endast ett exempel på möjlig användning av vinstpengarna.

Försök hitta en resa för fem personer till Maldiverna i fjorton dagar för 50 000:- som prissumman utgör. Om du hittar någon innebär den förmodligen lika mycket bluff och båg som EuroAds Sveriges tävlingsupplägg.

Och en annan sak. Alla ni företag som deltar i den här Facebook-kampanjen, Göteborgs Posten, Dagens Nyheter, Bonniers, Boxer, Vattenfall, Canal Digital och Telenor, för att ta några exempel, tycker ni att det känns ok?

Paolo Robertos människosyn.

Jag vet att kaxighet är en central del av hans varumärke. Att det ska föreställa en en ”skön stajl” när han är den hårdast piskande och dömande träningsmänniskan i universum. Att man ska säga: ”Äsch Paolo är som Paolo är!”.

Men jag tycker ändå inte man ska komma undan med att sälja sin pasta med en sådan här syn på människor i allmänhet, och överviktiga människor i synnerhet:

 

Littorin, en tax och ett fotbad.

Ibland får politiker för sig att de kan göra vad som helst. Som att gå upp. Klä på sig. Äta frukost. Ta av sig strumporna. Ta taxen i famnen. Sätta sig på toalettstolen. Göra fotbad i en gratängform. Ta en bild på det och lägga  upp på Fejan utan att det händer något speciellt.

Så tänkte Sven Otto Littorin.


Exministrar som gör helt vanliga saker. 

Vilket givetvis ledde till ett meme som förevigas via den här Facebook-gruppen ”Vi gör en Littorin”, där folk lägger upp sina egna sitta-på-en-toalettstol-med-ett-djur-i-famen-och-fötterna-i-en-gratängform-bilder.


 

Själv kommenterar Sven Otto det hela så här:

 

Nätotrevligheten

Näthatet är något som har debatterats på korsan och tvärsan på senare tid. Med all rätt, naturligtvis, men jag skulle vilja prata även om dess mindre extrema släkting nätotrevligheten.

Du som läser det här betalar ingenting för det och jag lägger helt oavlönad min tid på att dela med mig av saker jag kan och sådant jag funderar över. Kravspecen på leverans är med andra ord ganska obefintlig.

Om du inte håller med blir jag glad över en debatt och jag blir mer än gärna emotsagd. Däremot är det ett nedåttjack i tillvaron att få otrevliga personliga påhopp i form av kommentarer som ”Trött du är!” ”Zzzz” eller propåer om att jag ska skriva ”nått vettigt istället”, alternativt ”byta jobb”. För att inte tala om alla pinnar jag påstås ha i röven.

Nej, jag har inte sovit under en sten i femton år, jag vet att det ofta är en hård ton på nätet. Jag vill bara att du, som inte anser att du är en näthatare, men ändå reggar en anonymiserad mailadress för att kunna skriva extra otrevliga kommentarer, ska skämmas en smula. Eller åtminstone vara otrevlig mot mig under ditt eget namn.

Wikileaks ”avslöjande” om @sweden

I helgen utspelades en komisk historia med Twitterkontot @sweden, det hyllade projektet som kallas Curators of Sweden, där olika svenskar får twittra i Sveriges namn varje vecka, i huvudrollen.

Förra veckans @sweden-representat var David Heibrandt, och han lyckades med några öl och en fotbollsförlust innanför västen reta upp ett gäng Wikileaksfans, som enligt David Heibrandt gjort konstanta påstötningar sedan han tog över kontot.

Vilket ledde till att Wikileakskontot twittrade det här:

Vad det egentligen handlade om var att de googlat upp David Heibrandts Linkedinprofil och upptäckt att han har ett förflutet som PR-konsult för Försvarsmakten och som projektledare för Centerpartiet.

Detta ”avslöjande” ledde till stor foliehattshumor, och under hashtaggen #swedenfacts twittrades det diverse självklarheter och fånigheter om Sverige som om de vore sensationer.

Läs Fredrik ”Bisonblog” Wass intervju med David Heibrandt här och satirsajten Bakjours summering av hashtaggen här.

UPDATE Nu skiver tysk press om händelsen, och även svenska Metro.

En månad på tio tweets

Om du inte orkar följa mig på Twitter kommer här den senaste månadens tweets i en snabbgenomgång:

 

 

 

 

 

Källkritik alert!

Idag har jag skrivit en artikel på nyhetssajten Ajour om en smått ruskig tjänst som gör att vi nu behöver kolla lite extra för att vara säkra på vem som egentligen skrivit en tweet när de presenteras i form av dumpar, så som jag ofta gör. Läs den, det är viktig källkritisk kunskap. Du hittar den här.

Ett roligt ögonblick i reklamsåpans historia

Det var när ICA-Stig och Boxer-Robert hookade upp 2009 på Twitter och bestämde att de skulle ha dubbeldejt med Judit och Judit från ComHem.

Det blev nog aldrig något med själva dejten, men både Boxer-Robert och ICA-Stig fungerade förträffligt i sociala medier, och den här händelsen, när olika företags fiktiva figurer började interagera med varandra, visade att det var upplagt för en spännande utveckling.

När jag tänker på det finns det ju fler reklamsåpekaraktärer än någonsin att bygga stories kring. Vad skulle exempelvis Ö&B-mannen, Hornbach-killen och Entreprenören Sören kunna koka ihop för gemensamma scenarier? Och hade det inte varit läge för Mamma Scan att göra come back via sociala media och snacka sig samman med ICA-Stig så att de gemensamt kan återbygga förtroendet för färdiglagad mat?

Men det är kanske är ICA-Stigs blöta natt på den där bloggalan som har lagt locket på den här utvecklingen. Någon kanske kommer ihåg att han ballade ur och började sextrakassera bland andra mig på fyllan.

Det här är mina dumpar från ICA-Stigs Twittersida från den famösa kvällen i februari 2010:

Jag undrar fortfarande vad det var som egentligen hände, för det skickades från samma konto som varit aktivt hela tiden, inget fejkkonto, alltså. 

Vad Facebook tror sig veta om mig

Idag kan man läsa om att Facebook vet betydligt mer om dig än du tror. Det är forskare som analyserat gilla-klick utifrån dem kan fastställa vad du har för IQ, sexuell läggning, personlighet, ras, politiska åsikter om du är drogmissbrukare och yadayada.

Förutom det uppenbara, har du klickat gilla på Folkpartiets FB-sida är du sannolikt liberal, och likadant om du gillar sidor med knarktips (som tydligen ska finnas) är väl chansen ganska stor att du är missbrukartypen, är jag skeptisk till hur vass den här analysen blir.

För ett tag sedan roade jag mig med att göra en gärningsmannaprofil av mig själv med utgångspunkt från vilka personligt anpassade annonser jag hade på min FB-sida. Jag kom fram till att Facebook ansåg att jag var en jättetjock, sliten husvagnsfarmor som gillade att vara bekvämt klädd och hade en tydlig dragning åt white trash-looken.


Säga vad man vill om algoritmer, men särskilt finkänsliga är de inte. 

Nej, såvida inte Facebook vet saker om mig som jag inte ens har upptäckt själv, så ger jag inte många skopor magfett för skärpan i deras analysverktyg.